...en kär vän som besitter talets gåva. Från undertecknad, med ambitioner på skriftens dito.
Jag har just haft ett av de trevligaste, ärligaste, roligaste, mest rörande (och längsta) samtalen sedan jag flyttade hit, och med stor sannolikhet även innan det också. Så i ärlighetens helgade tecken bör jag väl även erkänna det här på bloggen också. Tack för det tre timmar långa samtalet som säkert hade kunnat fortsätta ännu längre om inte solen hade hotat gå upp och blända oss nattlevande varelser, min älskade vän! Kom ihåg det här inlägget och nedanstående citat också, om vi någon gång blir osams:
"Tyck om mig bäst,
när jag förtjänar det minst,
det är då jag behöver det mest."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar