Juligen...D-dagen närmar sig

Har fått klagomål på att jag inte varit så produktiv på ett tag. Det är ju för fan den slöaste perioden på året nu ju, då dessutom inget händer, så vad förväntar ni er!? Så, för att ligga i fas med säsongens låga knopvarv, och samtidigt gå min ärade publicum till mötes gör jag en kompromiss, och skriver in en gammal text från förra julen istället. Håll till godo:

Jaha. Så var det dagen före dagen före dagen före dagen före dagen före dagen före dagen med D. Duppäräda´n. En viss förväntan infinner sig i kroppen, och fingrarna famlar redan reflexmässigt i luften efter paket.
Den 24:e ska Kalle Anka plikttroget genomlidas vare sig man vill eller inte - även om herr JulFarbror själv, Arne Weise lagt luvan på hyllan.
Är man riktigt i stämning citerar soffpotäterna en gammal replik från Svensson, Svensson: "Vad är det här för stolpskott, vart f-n är Arne Weise?"
Köksbordet doftar av allehanda godsaker - såväl nyttiga som direkt hälsofarliga sådana samsas sida vid sida i bästa julefrid. Otaliga är de mödrar, som med rykande fotsulor hastar fram och tillbaka för soffregementets välmåga innan även dessa julens mest saktmodiga krigare kan svepa en glögg framför tv:n, vår tids primära samlingspunkt.
Men sådan är julen idag, och även den mest inbitne cyniker (jag erkänner mig därtill skyldig) finner sig troligen trängandes i en soffa med ett dumt flin i nyllet. Undertecknad tillhör inte undantaget. Detta medan det i magen utkämpas ett bittert krig mellan dussinet olika maträtter, från vilket ljudet dränks av Aria-pa-pa-fågelns sång på tv.
Vilket som vilket, som chefen sade. På julafton är det fullt tillåtet att bara sitta där och flina, och lyssna till gammaldags jullåtar på stereon.
Om man vill busa till det lite, kan man alltid smyga in lite Weird Al Yankovic/"The Night Santa Went Crazy", eller den härlige klassikern "Mele Kalikimaka" i Jimmy Buffetts version av denna hawaiianska jullåt från tiden då allt var svartvitt (och lite bättre). "Fairytales of New York", framförd av Kirsty MacColl och the Pogues är också en given favorit.

Undertecknad önskar avslutningsvis, trots allt, en God Jul! A-håöuj!

Skatteplanering.

Fick man inte göra avdrag för hushållsnära tjänster, eller? I så fall ska jag ha det för den gången jag lånade ut en toarulle till en panikslagen granntjej här i huset! Visserligen fick jag tillbaka rullen idag (se bild) men det förtar ju inte tjänstens värde, som är konstant.

Hyllningsdikt till vakt (njiäääej, egentligen inte)...

En person ur begåvningsreservens yrkeskår - ni vet, de som ser ut som om de bär på ett kylskåp även när de inte gör det och som bara kan klappa händerna ovanför huvudet för att de inte kan få ihop händera vid midjan - har bestämt sig för att jag är samhällets fiende numero uno. Han hatar mig, kort och gott. Det hela började för ett antal veckor sedan när vi kom ihop oss utanför "krogen". Han gillade inte min attityd då, så han har bestämt sig för att jag aldrig mer ska sätta min fot innanför dörrarna. Igår vägrade han släppa in mig med orden "du är inte välkommen här, gå hem". Killen har ett stort problem. Mig!
Men för att möta honom halvvägs och bättra på vår ansträngda relation har jag förberett denna hyllningstext till honom och hans yrkeskår. Jag är inte långsint, jag inte. Jag menar, det måste ju vara hårt för en bunt pillerknaprare, som inte ens kan komma in på Komvux eller klarar av sådana där svåra jobb (som att stå i kassan vid McDonald´s till exempel), att råka ut för någon som verkligen inte ens skulle urinera på deras oftast rakade trumskinn till skallar om de spontanantände ens.

Personligen tycker jag förresten att Stiff Little Fingers sa det bäst i låten "I Don´t Like You" när de sa:

"If I thought you could find a way
I'd tell you "go get lost"
But why ask you to pay attention
When your brain can't stand the cost
Look at you, And the state you're in
Next to you, Even a brick is thin

[Chorus:]You oughta scratch from the human race
You are a waste of a name
A waste of time and a waste of space
You've only one claim to fame
I don't like you

If a thought came into your head
It would die of loneliness
You rate absolute zero
No more and not even less
Look at you
Oh what a state
Next to you
Short planks are underweight

[Chorus]

Annoyed, annoyed, No I'm not paranoid
Cos that would mean I have to care
And I couldn't be annoyed
You don't entertain ideas
You simply bore them
You couldn't find your feet
If you were looking for them
Looking at you
It's hard for me
Next to me
Is nowhere to be

[Chorus]"

Dörrvakt, det enda jag ångrar är det fula ord jag kallade dig för när jag gick därifrån. Annars skriver jag glatt under på allt ovanstående i det här inlägget. Puss och kram, så ses vi i helvetet, där du om det finns någon ironi i horn-Per också kommer vara dörrvakt! Få se om du släpper in mig där åtminstone...

Tillägg modell längre till bröllopsinlägget, minnessortering.

Ett par saker som missades i det förra inlägget ska in här som en kort komplettering. Det sorteras in på hyllan märkt "saker som bara händer på fyllan".

Jag lärde mig en ny fras på finska, som jag använde mig av flitigt under fredagen. Jag lärde mig nämligen att "mitää maksaa hevonen" - stavningen kan vara lite sådär, eftersom jag inte vet hur det stavas egentligen - betyder "vad kostar hästen?". Det var en fråga jag gick runt och frågade främlingar om, plus att jag skickade det som sms till en finsk kompis därhemma. Han svarade "ei paljot" vilket lär betyda "inte mycket." Udda men kul fyllegrej som säkert kommer repriseras.

Jag lärde mig återigen att inte blandsupa olika alkoholsorter, för då blir det hyfsad yrsel och tungan ligger som en rasp i käften på en dagen efter.

Jag ringde Victoria och bad henne hälsa till grannen, som är stockholmare: "Tamefaan om jag inte står i en by som består av fem hus, en kyrka och en ladugård i den norrländska ödemarken och tror du inte på fan att det springer stockholmare lösa på gatorna här med!?" Lite rassehumor sådär grannar emellan. Hon hämnades idag genom att försöka sig på att misshandla dalmål när hon pratade om hur inavlade vi är, så vi är kvitt.

Jag dansade med min ingifta morfars äldsta dotter, vilket tekniskt sett således inte styrker grannens tes om hur vi gifter oss i Dalarna.

Jag ringde även grannen medan jag stod vid pissrännan för att göra mig av med den sprit jag tidigare betalat så dyrt för (slöseri) och KRÄVDE frukosttoast när jag kom ner till Sundsvall igen. Typ: "när jag kommer tillbaka till Sundsvall ska jag fan ha toast till frukost, kvinna! Vänta, jag måste spola här >flush<...är Victoria där, hon ska också laga toast åt mig! Höööj!" Det fick jag förstås inte, eftersom hon hellre rymde till Leksand och gömde sig än att bjucka igen frukost till en bakfull dalmas. Så hon fick en lapp på sin dörr där jag hade skrivit "Var är min toast?"

Gjorde mig populär hos bartendrarna tillsammans med äldsta brodern, när vi parkerade oss på ena hörnet och beställde drink efter drink av olika sorters sprit under ett par timmars tid. Det var oss de tjänade mest på under den kvällen. Ändå lyckades vi inte tömma deras hylla totalt, vilket får ses som ett mindre misslyckande.

Hä ha varä bröll-upp!

Höjjj!!!Undertecknad nedtecknare lämnade det nya hemmet i Sundsvall i torsdags för tre dagars festligheter i Långsele/Sollefteå. 74 släktingar i alla åldrar hade sökt sig till evenemanget från hela landet. Och vi är verkligen utspridda över hela landet också, från Kiruna till Skåne. Bröllop stod på schemat, men eftersom det var först på lördagen (adventshelgen) blev det två dagars föris först. Det är vår släkt, det. Så fort jag klivit innanför dörren, hängt av mig jackan och kramat och skakat hand med värdparet tillika bröllopsparet satt jag plötsligt där med en hela lidl-vodka och en massa öl som skulle tömmas. Hua!

Dagen efter var inte bättre, även om själva bröllopsdagen var etter värre, vad gäller nivån på de onyttiga intagen.
Men eftersom onyttiga intag är de göttaste intagen var det knappt några i släkten som bangade. Vi till och med dansade. Tamefan om inte gammgubben Erik (snart 80!) också tog chansen att stuffa loss till disco-studset. Åsynen av ett dansgolv fullt med fulla släktingar som snurrar runt i otakt till musiken är nog nog för att göra pysslingarna till godtemplare när de når tonåren!

Bartendrarna lärde mig ett nytt talesätt också - när en kvinnlig släkting bad om en margarita med saltad kant, förklarade de att sånt pjuffs sysslar de inte gärna med genom att säga: "nej, nej, vi saltar notan och sockrar glasen här!" Och var det inte det de gjorde med mig också, som dum och glad i hågen alldeles innan stängning fick pröjsa 75 spänn för en alkoholfri sidecar! Fuuula ord kom över min mun när jag kom på det under minnessorteringen i sängen imorse.


Gött var det helt klart att träffa de delar av schläkten igen, som jag inte träffar så ofta. Faktum är att jag knappt kunde några namn, men ansiktena kände jag igen från när jag träffat dem som liten senast. Och sedan det att försöka klura ut vilka som var barn och föräldrar och kusiner till vilka och till mig och så, också. Puh! De var bättre på att veta vem jag är, är jag rädd. Men efter en sådär fem-tio glas starkt (jag drack champagne, rött och vitt vin, konjak, öl, vodka, gin, galliano och ett otal andra sorters alkohol igår - någon som är förvånad över att jag mådde fan imorse) spelade det inte längre så stor roll vem som var vart på släktträdet. Allt var bara skitkul, helt enkelt. Från början till slut.
Jag lämnar er läsare med ett tips - när hela rummet snurrar, sov med ena foten på golvet. Det hjälper alltid!

Allt gott önskar jag er, Jessica och Patrik!

Adjöss!

Stockholmare + stockholmare = big no-no!

Ok, här kommer ett Post Scriptum till de två som förmodligen var för glada i luvan igår för att minnas det idag. Plus en minnesanteckning till mig själv för evärdlig tid:

TVÅ stockholmare får fan i mig inte plats i en och samma vattenklosett!!! Ett oskyldigt experiment resulterade i att två från början glada och torra stockholmare blev två hämndlystna och av duschmunstycket dyngsura stockholmare som jagade varandra ut ur min lägenhet. Plus att en snickare höll på att få fingrarna avklippta av en hastigt igenslagen dörr.

Jag vet inte hur det är i Stockholm egentligen...i Dalarna nöjer vi oss med att säga "hej" och "hejdå", och om tycke uppstår däremellan säger vi inte mycket alls. Då får våra handlingar tala, i stället för duschmunstycket. Insert smiley here.

PANG! Du är död! PANG! Nu dog du igen!

Så har man tillfälligt fått återgå till barnstadiet igen. För 80 spänn och 20 minuter trädde jag in i en rökig, dånande värld i Sundsvall idag. Det sköts överallt, det svors, skrattades och sköts lite till. Lite, förresten. Det sköts utav bara helvete, helt enkelt! Ett helt gäng var vi som gick till laserlokalen (ingen överdriven reklam här, ser du) och hade grymt jävla kul. Fan, nu är det förfest hos representanten för Losers League intill här, så jag hinner inte skriva mer eller bättre än så här. Vi höres och synes! Jag är killen som ligger i skydd av busskuren med en pinne i händerna och tjuter "Pang! Du är död!"

Baby came back.

HA! Så var min fulsnygga (betona ful i sammansättningen) tröja jag köpte på blixtvisit i Dublin återbördad till dess klantige ägare igen! Den försvann på vår Singstarkväll (se "Dagen efter kvällen före"). Det är tur att somliga tänker när jag inte gör det. Jag har visserligen petat ur mer värdefulla grejer ur min navel en måndagskväll framför tv:n än vad den tröjan kostade mig på ett lågprisvaruhus därborta...men de bästa souvenirerna är ju de man jämt kan ha med sig. Som ett litet, nästan osynligt ärr på halsen som nästan blev min bane när jag var pysslingliten, det breda dalmålet som alltid kommer utmärka mig med mera. Eller en billig, fulsnygg tröja från Irland, helt enkelt! Tackar!

Diktafton - The Return of the Hybris

Vad hjälper det att veta att man är älskad av sina nära om man inte kan älska dem tillbaka?
Vad hjälper det att älska någon i sin närhet, som aldrig kommer att älska en tillbaka?
Under sådana förutsättningar; vad förmår Kärleken göra överhuvudtaget annat än såra?
Under sådana förutsättningar; vad för slags nytta är Kärleken till egentligen?
Kärleken är ond, just för att den är blind och inte lämnar några valmöjligheter.
Kärleken är ond, för att den likt Livet dödar långsamt.

Tre år gammalt material iofs, men det åker upp ändå. OBS! Jag inleder ett experiment här på bloggen inom kort. Gästbloggare! Sug på den karamellen. Deras inlägg kommer att föregås av en liten presentation av undertecknad, och sedan är ordet (deras) fritt. Variation förnöjer, som flickan sa...

Lyckan kommer, lyckan går!

Detta inlägg sorteras till klagomålsavdelningen.

Jag satt som vanligt uppe vid tolvslaget inatt för att möta det nya dygnet. Det är lite av en tradition vid varje gång i månaden då den nya "låningen" kommer från CSN. När klockan slår över till nytt dygn loggar jag in på Internetbanken, kollar att saldot ligger på plus igen och låter ett "Yabba-dabba-doo" passera läpparna från lungorna. Jag går sedan och lägger mig bredvid Gullan med det sedvanliga dumflinet och drömmer om alla saker jag ska skicka efter och köpa. Kylskåpet ska matas, javisst. Men habegäret ska också ha sitt. Filmer, skivor, böcker, godis, kläder. Jag har en shortlist som ständigt uppdateras med saker jag ska köpa närhelst några oskyldiga småslantar rullar in på mitt konto.

Dagen efter tar en mindre rolig (låt oss kalla den överjävligt dryg) tradition vid. Alla jäkla räkningar tycks vara synkroniserade med min bank, så att alla som inte bör veta det vet precis när jag har pengar. Det händer er också, men det här är min självterapeutiska text, så ni får nöja er med att läsa. 'kay? 'kay!

Pengarna spänner på sig vingarna de kom med och flyger iväg till hyra, prenumerationer och annat. Kvar är några sorgliga lappar som ska räcka till nästa månad. Och då tar samma rutin vid igen. Vid den tiden på månaden tröstar jag mig med lite Denis Leary, som sa det bäst när han sa:

"Happiness comes in small doses folks. It's a cigarette, or a chocolate cookie, or a five second orgasm. That's it, ok! You cum, you eat the cookie, you smoke the butt, you go to sleep, you get up in the morning and go to fucking work, ok!? That is it! End of fucking list!"

Dagen efter kvällen före. Minnessortering.

Lillördagen hade undertecknad nedtecknare tänkt tillbringa i hemmets lugna vrå. Den planen ändrades raskt när granna grannen Hanna (se Länkar) och coola tjejen med världens bästa namn (Victoria Herkules - namnen kombinerar en antik segergudinna med en lika antik och råstark grek) ringde på dörren. Det skulle ölas i Nacksta till spelet Singstar, ville jag haka på? Okej, sa Kermit - jacka på, öl i väskan och iväg.
Väl framme trycktes tävlingsnerven snabbt undan till förmån för ölartarmen. Från en bekväm position i soffan skrålade jag på betryggande avstånd från mikrofonerna, till grannarnas stora lycka. Fokus låg främst på att tömma popcornskålen, den medhavda ölen och att snika åt mig några slurkar av Hannas vinbox. Boxen, ja. Efter en långlivad turné runt Sundsvall i Hannas famn de senaste veckorna tog "Precious" läskande innehåll tydligen slut igår.
En borttappad tröja och ett antal sånger senare gick gänget vidare till Djärvens lägenhet ett 50-tal meter bort. Där spelades det poker och lattjades med Fantomens varg Hero, som på sistone ser mer ut som en välmående svart Labrador, vill jag nog påstå. Den sista ölen dracks ur mot bättre vetande - den beryktade tyskölens inverkan på hjärnan började göra sig kännbar redan då. Av den enkla anledningen beslöt jag mig föt att ta en promenad i friska luften, vilket slutade med att jag gick hela vägen hem till Horhuset här i centrum igen. Det var banne mig den längsta promenaden jag gett mig in på sedan lumpen anno domini 2001! En lång, spikrak asfaltsträcka ledde mig tillbaka till civilisationen och favoritkramkudden Gullan igen.
Längs vägen hittade jag i alla fall en skatt i form av en sönderkörd stjärtlapp, som hängdes på Hannas dörr som en present, tillsammans med en ursäktande lapp över att jag bara lämnade ligan därborta utan att säga hejdå ens.
Torsdagen (idag) började först klockan tolv, då Vickan ringde på dörren. För en gångs skull kämpade jag mig ur sängen för att öppna - hon och Hanna såg oförskämt pigga ut i jämförelse med det sönderkörda vrak som öppnade dörren. Så snart de gått slog jag huvudet i kudden och somnade om. Jämrans tysköl...

The company we keep.

Det började över MSN som ett försök av hattbloggaren (se "Länkar") att slingra sig undan en återbetalning av skulden (något han alltid brukar försöka med). Snabbt urartade det hela till allehanda försök av undertecknad att pressa in lite rolig förnedring i det hela - som alternativ återbetalning. Halvvägs igenom konversationen gick det naturligtvis överstyr. Vilket ledde till oönskade insikter, eller kanske snarare styrkta fördomar, om hur jädrans knepig man kan bli av att studera till gravplundrare på Gotland. Kasta ut ungarna ur rummet och läs följande utdrag ur konversationen, bara:

hattbloggaren:
har blivit sjuk idag, så har inte kunnat gå ner o fixa cashen. gör det imorn om det går bra?

horseheadedfleshwizard:
du ska göra det NU, gäldslav! annars kommer jag förbi och tar alla dina kepsar!

hattbloggaren:
hehe. om du känner för det så. men antagligen hinner jag betala innan du kommer haha

horseheadedfleshwizard:
men om jag skickar ivan och slobodan? de lurar i alla hörn och skuggor! vad är det för fel på dig nu då?

hattbloggaren:
kändes som förkylning, men utvecklingen avstannade vad det verkar, vilket var tur. väldigt lågt allmäntillstånd med inslag av snuva och halsont kanske en läkare skulle uttrycka det.

horseheadedfleshwizard:
oral herpes är fan inte legalt skäl för att ducka en återbetalning.

hattbloggaren:
haha...kanske inte

horseheadedfleshwizard:
då får det bli in natura istället.

hattbloggaren:
tvivlar jag på

horseheadedfleshwizard:
det är bara du köper massageolja och sätter dig på tåget. och jag ska ha tånaglarna klippta också efter ryggmassagen. och du ska laga mat och bädda min säng. och vaxa mig under armarna!

hattbloggaren:
tror inte det. för hundra spänn kan jag koka te eller kaffe, inte mer

horseheadedfleshwizard:
då ska du fan göra det i en rosa kanindräkt också, kaffe kan jag göra själv och det är måttligt underhållande.

hattbloggaren:
synd för dig då haha...du ställer ju krav som inte är i relation till skuldens natur. så kan bli svårt att få igenom dem haha

horseheadedfleshwizard:
så jävla rik är du inte så du har lyxen att negga nu! om du kutar naken (alternativt en strumpa fastsnörd på valfritt ställe) in på ica och ylar "bring out your dead, dansken kommer för att brandskatta oss igen!", så kanske vi kan stryka skulden. men då ska du ha bildbevis för det av ett vittne också (en kompis med filmkamera, till exempel)!

hattbloggaren:
är i princip frisk nu så det kommer fixas. inga probs alls...och springa naken till affären det gör jag inte igen haha

horseheadedfleshwizard:
igen? vafan!?

hattbloggaren:
gjorde ju det förrförra vintern. på en efterfest blev det lite vadslagning. var väl typ så...bastu och så full och så vadslagning och så genomförande. cirka en kilometer fram och tillbaka.

horseheadedfleshwizard:
med risk för förfrysning

hattbloggaren:
såklart. ont som fan i fötterna vill jag minnas

horseheadedfleshwizard:
då kanske de inte blir så förvånade som man skulle önska om du gjorde det igen, nej. bara "jaha, det är han igen."

hattbloggaren:
gör som sagt inte gärna om det haha. imorn blir det överföring. du kan få 0,5 % ränta också haha

horseheadedfleshwizard:
du kan ju ha en påse på huvudet och flyktbil väntandes:)...skulle jag skriva som förslag, men nu har du ju bestämt dig för pengarna ser jag. vad fan blir 0,5 på en hundring? 50 öre?

hattbloggaren:
jajjemen haha

horseheadedfleshwizard:
du är så generös, din jäkla spender. skippa räntan isf du.

hattbloggaren:
då gör jag det, snål som jag är haha

horseheadedfleshwizard:
köp nåt roligt för den femtioöringen du

hattbloggaren:
ett bubbelgum får det bli då...tackar

En vardags-suckers funderingar.

Varför är vi sådana suckers? Varför köper vi till exempel mjölk i små paket hela tiden? Jag skulle ju i alla fall lätt få in en ko i min lilla skokartong till lägenhet. Då har jag mjölk till kaffet varje dag och så behöver jag inte oroa mig för uppvärmningskostnader till vintern heller. Och trevligt sällskap är de ju också, kossorna. Jag skulle lätt kunna gå med en i koppel istället för en hund, så är motionsbiten också löst. Och för längre resor är det bara att slänga en sadel på ryggen på den. Och garderobsväxterna skulle ju må skitbra om de gödslades med koskit. Jag får nog höra med grann-Hanna om hon inte vill vara med på att adoptera en multi-magad, råmande idisslar-brahma ihop. Delad vårdnad är dubbel vårdnad, trots allt. Och lite kollektivkänsla är aldrig fel.

Undrar om jag har kommit något på spåren här, undrar om det är just det här företagen är rädda för att vi ska komma på? Att vi egentligen inte behöver dem? Egentligen, alltså. Eller?

Musikprofessorns tips till en söndag...

Här är det hela skivor det tipsas om, inte bara ett enstaka guldkorn på en skiva utan små mästerverk från första spåret till det sista. Listade utan inbördes ordning, eftersom alla är suveräna på sitt sätt. Eftersom det är söndagstips det rör sig om är det bara softa, sköna skivor som tas upp. Leta reda på dem, skrubba bort permafrosten ur öronen och ta er tid till att njuta. Waa-waa-wee-waa!

Iron & Wine - "The Creek Drank the Cradle"

(som Belle & Sebastian på en roppe ungefär. Perfekt!)

Emiliana Torrini - "Fisherman's Woman"

(släck lyset och somna med en suck och tummen i munnen till denna mysiga skiva)

Martha Wainwright - "Martha Wainwright"

(hennes första fullängdare, och jag längtar redan efter nästa. Tack abenteuer för tipset!)

Neutral Milk Hotel - "In the Aeroplane Over the Sea"

(så jävla skönt rakt igenom, från början till det för tidiga slutet)

Adam Carrol - "Far Away Blues"

(lite upplyftande Texas-country på en söndag är aldrig fel, ta mej tusan)

Devendra Banhart - "Cripple Crow"

(lustigt nog är det hans senaste skiva som funkar bäst som inkörsport till hans tidigare grejer, men samtliga skivor är att rekommendera!)

"And now, the news."

Det känns som om de försöker säga något på sitt eget väldigt diskreta sätt, varje dag man slår på deras kanal. Vissa ord är ständigt återkommande. Du vet vilka. Själv tycker jag synd om stackarna. Vem blir väl pepp och up av att sitta och rapa samma smörja varje dag? Personligen tycker jag att Bill Hicks (1961-1994) beskrev situationen bäst när han sa: "Watch the fucking news man, it's frightening. What could be worse. You watch the news these days you know, it's unbelievable. You think you just walk out your door, you're immediately going to be raped by some crack-addicted, Aids-infected, pit-bull, you know."

Något grönt och skönt.

När jag gick upp på morgonen för att skölja mitt ansikte och kamma min mögliga stubb, låg han där. Han var grön, skön. Det visade sig vara Kermit, som efter sina forna framgångar fått ett för stort ego. Stort nog för att fylla de malmtåg som rullade från Svea mot Tyskland under varldskrig v.2. De otillåtna drogerna, alkoholen och de därtill hörande nattamackorna hade satt sina spår. Vännerna hade övergivit honom; Fonzie hade kraschat till döds med hojen, Gonzo hade skjutits till månen av en Canon. Och hon grisen hade prostituerat sig till oigenkännlighet åt medierna. Bara Kerm´ återstod av det gamla gardet. Han är nu min närmaste vän, som följer mig överallt. Med goda råd bistår han mig, från sin plats på min högra axel. Viskandes i mitt öra. Hoppa aldrig längre än benen bär dig!

Så kallad kortis...

Är det bara jag som blir sådär löjligt, sänghoppandes handklapparfånigt dumglad och allsångs-propsandes av att lyssna till Dixie Chicks låt "Goodbye Earl"? Jag menar, trots vad låten handlar om är ju låten bara så jäkla perfekt komponerad och rolig, ju! Det är bara att sätta igång och lyssna, råder jag er till! Låten är given till nästa fest. Och nästa. Och...

Som en stormvind.

Hon kom som en stormvind, en frisk och välkommen fläkt, in i min lilla lägenhet. Hon sade hej, vi lyssnade på musik (jag var för trött för att agera värdigt i min roll som värd). När hon susade vidare ut i nattens abenteuer saknade mitt kylskåp en öl, och jag någon att lyssna till musik med.

Hänt (och inte hänt) i veckan:

Sovit för länge om dagarna (i mitt ide).

Trotsat årstiden och traskat runt i sommarkläder på en fest. Visserligen inomhus då, men hey, lite poäng ska jag ändå ha för´t!

Blivit nekad inträde till en sunkig krog på grund av min "attityd" och för att jag "jiddrat" med lägervakten, förlåt, krogvakten.

Druckit en aaaning för mycket av den starka varan.

I berusat tillstånd jagat otillåtna substanser utan framgång (som tur väl var).

Föreslagit för en vän att han skulle spetsa mitt ölglas med Minttu, med resultatet att ölen luktade mint och smakade rävgift.

Kastat innehållet i ovanstående glas över axeln utan att bry mig om det stod någon där eller inte. Vilket det som tur var inte gjorde.

Vunnit i Twister tack vare en "rysk manöver", oväntat vigt gjort!

Skissat vidare på planerna för världsherraväldet. Min titel kommer vara "King of carrot flowers". Lika bra ni övar på att buga nu, undersåtar!

Fått ont i låren av att cykla de kanske två kilometrarna till universitetet.

Bestämt mig (på grund av, se ovan) för att börja träna igen.

Inte börjat träna igen.

Efter att ha börjat lyssna på Iron & Wine bestämt mig för att låta skägget växa, he he.

Med julen i antågande köpt pepparkaksdeg. Inte för att baka, utan för att det är så gott att snatta deg ur kylskåpet emellanåt. Mmm...pepparkaksdeg.

Tillbringat dagen efter kvällen före i sunkklädsel sittandes på golvet i korridoren med granntjejerna inmundigandes bakfyllemat såsom pizza, chips, lösgodis och Zingo.

Fortfarande inte städat min lägenhet. Förlitar mig ännu på att gästerna drar med sig dammet från golvet ut under sina strumpor undan för undan. Hey, det verkar faktiskt funka okej!?

Fortfarande inte skrivit de där tunga böckerna jag går runt med i skallen.

Diktafton - the sequel...

Och så något lite gladare, komponerat på det internationellt gångbara engelska språket. Här kommer, varsågod...

Give me that beer, pour me that booze.
Give me all that, that screws my head loose.
Pour me a shot, make that GT stand tall,
and keep it all comin´, till I´ll surely fall.
Hook me up, burn my wits all away,
For I´m a lost soul, a sheep gone astray.
I´ll have no water in my whiskey, I can handle it straight,
Just deliver that bottle, for this fish´s found its bait.
I´ll swim a tub o´ tequila, and then drink it dry,
Just to hear that sweet sound, o´ my last breath when I die.

Åsså var det diktafton...

Och om jag hittar den här, eller framtida personligt skrivna diktalster i din, Kristina Lugns, eller någon annans framtida utgivna diktsamlingar ska jag personligen värma upp blåslampan för då är det öppen jaktsäsong på era tjuvaktiga arslen!

(Struken ur arkivet)

Björnen sover...

Jag tror, efter personlig rannsakan, att jag har björngener i mig. Varför skulle jag annars sova halva dagen och sedan gå runt som en mumlande zombie och bara längta efter sängen för? Det måste helt enkelt vara så att min kropp ställer om sig för att gå i ide framöver när snön kommer på allvar. För de som finner nöje i att pulsa runt med snö upp till skrevet och isdropp ner i nacken måste ju bara vara masochister, till exempel.

Vi ses i grottan, gumman! And no hogging of the blanket!

Let´s break the cherry on this thing!

Första inlägget, och fanken vet vad jag ska skriva om. Meningen med livet, döden och hela härket känns utslitet och beige. Så f**k that for now.
Och f*n och hans moster skriver så mycket bättre om musik och formulerar sig så mycket fyndigare än undertecknad nedtecknare har ork till.
Blir garanterat så att jag i mer eller mindre vaket tillstånd kommer att pula ihop något om ovanstående saker ändå, förstås. Men den taggtråden grenslar vi i våra hotpants när den kommer, som flickan sa. Låt oss nöja oss med att konstatera att the king of carrot flowers har anlänt på blogg-scenen så länge, bara. Jag ska försöka vara mer ödmjuk än vissa andra, och snällare än jag känner mig till vardags.

Land Ho!