Att stekas för att steka

Fyra timmar i en båt under solen utanför Södertälje. Resultat: en hink full med strömming. Följd: rödstekta armar tillika ansikte. Och en full frys. Plus att vi imorgon kommer svulla fisk. Tack, bror!




Döda som sillar. Fast strömming.




Evighetsprojekt nästan avslutat. Hinken var full när den stora utrensningen inleddes.

Apropå ingenting! Cirkusen verkar vara i sta'n. Det eller ett tivoli. Såg först fyra tradare och lastbilar sega sig uppför backen, dragandes färgglada släp. Sedan en personbil i hopplöst läge. För efter den kom tre kulörta fordon till. Kul att vara bilist i det läget! :S

Vad är nu detta?

Ett Pridetåg eller? Har i alla fall aldrig åkt med ett dylikt. Men de närmaste två timmarna är det mitt hem.




Och nog märks det att det är ett värmländskt länståg när du väl är inuti, allt. In the belly of the beast, så att säga. Lila, lila, till och med gardinerna, lila. Man får hoppas att Pälle Näver (eg. Josef Högstedt), författaren tåget är döpt efter var färgblind. Känns som om jag sitter i ett av Jokerns flyktfordon, från 60-talsserien som i Sverige fick det roliga namnet Läderlappen :)

Bussigt!

Wow, från tåget till bussen. Byte i Laxå nämligen, 50 minuters buss till Kristinehamn, sedan två timmar tåg igen så är jag hemma. Trivs redan bättre på bussen än på tåget - för en gångs skull!

Den här bussen är gammal. Här finns en Blaupunkt-tv, varmvattenbehållare, toalett...bord! Med mugghållare och askkoppar! Häftigt, folk har suttit och rökt häri. När sådant var acceptabelt. Missförstå mig rätt, jag hade vägrat åka med om rökning var tillåten. Men det är ändå charmigt på något vis, att åka i en sådan här gammal skraltig och hostande buss. Den har en historia ändå. Och den visar vad som betraktades som sådär lagom jante-lyxigt av en tidigare generation, vilken den nu var.




Ett stycke askkopp! En inbyggd i varje bord.


Varmvattenbehållaren och teven. Mittemot mig ser ni min käre vän, ryggsäcken som numer följer mig på alla resor. Bra mycket bättre än otymplig resväska.




Ett stycke skön läsning. Ovärderligt på resor.




Mugghållare! Bord! Fotar så här för att medresenärerna inte ska bli griniga. Inte alla som uppskattar en kamera i nyllet, trots allt. Följt av internetpublicering.

Åter till läsningen.

Lycklig resa!

Jag tillönskar mig själv det. Kan behövas. Bredvid mig sitter en kille som ska till Dalarna, Borlänge närmare bestämt. Han hostar på ett ytterst feminint sätt. Lite som en försiktig harkling varje gång. Och han gör det en gång var femte sekund ungefär. Av någon anledning smittar hosta på samma sätt som gäspningar för mig. Så nu sitter jag och håller tillbaka hostattacker jag inte visste att jag hade i mig förrän den här snubben dök upp.

Vid sätet framför sitter en...16-, 17-årig tjej? På tröjan står det Norrtälje Basket, vilket påminner mig om att det varit någon basket-tjosan i Göteborg nu. Blond, fnittrig och helt klart slampa och blivande tonårsmamma, om inte könssjukdomar gör henne steril först. För fan vad hon har avverkat killar på den här helgen! Jag och halva vagnen får höra varenda smekning, varje ord och handling. Henes mobiltelefon som är klistrad vid örat är nämligen inte ett alldeles optimalt ljudfång. Tyvärr. Vis av erfarenhet om hur unga pojkar och flickor ljuger och överdriver tar jag vad hon säger med en traktorskopa salt. Det kan inte vara sant. Annars skulle hon fan inte ha hunnit spela en enda match.

Jag avbryter hennes malande och killens hostande genom att pressa in ear-lurarna så långt in det bara går. Press play, adjö.

Jaa, jag hatar folk! Ingen hemlighet direkt :)

Jag parafraserar en film från igår. "Jag har inget emot folksamlingar i sig. Det är individerna i dem jag har svårt för."

Dags att klippa sig?

Lite, kanske.

No objections, your honor!

Hehe. Jag är tydligen big in Götteborrrg.

Modemiss!

Såg en muslimsk kille på spårvagnen. Han matchade jacka och så helt ok mot dem vita särken.

MEN!!! Ack, ack. Där under, där benen syntes bara skymtade jag dock att det slarvades med detaljerna. Han hade strumporna uppdragna till max i tennisskorna. Fadäs!

Där ser ni, vad man tar sig till att roa skallen med på en spårvagn som bara går och går.

Who let the dogs IN?

Som liten knodd tog jag varje chans till att få ligga på golvet och gona med de jyckar vi hade då. Där var varmt och mjukt att ha barnahövvet mot deras pälsar. Särskilt en av hundarna vaktade på mig som liten var också. Min favvojycke. Öppna dörrar kunde hon också. Något som säkert retade mor, då jag kom tjutande i strumplästen genom rummen och smällde igen varje dörr bakom mig. Och efter kom Tarra och öppnade dem igen när hon skulle ha fatt i mig.

Dagens hundar är emellertid annorlunda. De är primadonnor.

I föräldrahemmet finns en hörnsoffa i tv-rummet. Gott och väl sju platser. Typisk hemmakväll för dem ser ut så här. Far sitter i fåtöljen, mor i kröken på soffan.

Hon flankeras av två filtar och kuddar på varsin sida. Det är hundarnas platser. När de väl lagt sig där flyttar de sig ogärna. Och de lyckas ta upp de sex återstående platserna!

Slutsats: människans bästa vän har en närmare relation till föräldrarnas soffa än till mig. De bekväma små rackorna. Vore de inte så söta och snälla annars, så...

Cheezus, sicken bakfylla

Kristi flygare. Han plockade martyrpoäng, kröp sedan in i en grotta x antal dagar innan han skuttade ut, spatserade runt bland bekantskapskretsen och gav bevis på att han levde.

Låter som vilken som helst av ett antal bakfyllor jag haft i mina dagar. Mysteriet löst. Frågan är bara vad polarna hade rökt/sniffat när de tyckte sig se honom lyfta. Den nöten är svårare.

Ji maj maaåd!

Soltorkade tomater, champinjoner, parmaskinka, salami Napoli, blåmusslor, mozzarella, pesto, pressad vitlök och pizzaost. Mums! Och så en 75:a belgisk öl på det, St Feullien Blonde.

Jäklar i lilla lådan, smakar smaskens alltsamman!

En sådan fadäs!

Kokar tevatten, håller upp juice i ett glas. Håller upp teet i en mugg. Min värdinna lufsar förbi. "Det där är ett teglas".

Finns det särskilda juiceglas också i så fall? Så avancerat. Mänskligheten får ge sig själv en klapp på axeln. Det här löser ju en massa problem i vardagen. Som jag inte visste att jag hade. :p


Finn ett fel.

Aha! Fåglarnas språk

Tror jag kommit till insikt om vilka ord ALLA i detta land en gång sagt nu, oavsett geografi, kultur, status med mera. Det finns en sak som sammanbinder oss och ger oss gemenskap. Hörde det nyss yttras av en liten pojk på bussen som sitter bakom mig.

"Fan, vad det regnar"

Mua-ha-haa!!!

Ja, stå där i regnet i Mellerud och rök ni, harr, harr. Rökare är tobaksbrukarnas crackpundare.





Själv sitter jag inne i bussen och njuter av värme och skadeglädje. Och det skäms jag inte för! :)

Mitt i obygden...

...passerar bussen ett litet hus. På hisey hänger en skylt. På skylten står: BILL'S GRILL AND MINI MART

Fräckt. För mini är det verkligen. Ser ut som em typisk sommarstuga. Gissar att det är som lanthandeln i Hagge därhemma. Ägaren bor baktill i huset och har gjort om resten till butik. Men i Hagge finns en övervåning. Så inte här.

Sväng in och handla något om ni har vägarna förbi, vetja! Sådant här ska stödjas! :)

Vår busschaufför...

I Karlstad byter vi chaufför. Gunnar gör sorti, entré för Francis. Genast märks en skillnad mellan de två. Där Gunnar var försynt snäll i mikrofonen, påminde om nyttan av bälte och att man gärna får trycka ner pedalen på muggen mar man är klar väljer Francis en annan linje.

"Mitt namn är Francis... INGEN RÖKNING I BUSSEN! CHAUFFÖRSBYTE I (hör inte ortsnamnet på grund av hur han uttalar det)! VI ÄR FRAMME I GÖTEBORG 16 OCH 35!"

Det finns inga tvivel i Francis röst om att vi verkligen kommer vara framme precis dem tid han säger. Det vore nog otänkbart för honom.

Om Gunnar var en pedagogisk mysfarbror är Francis en reinkarnation av pansargeneral Patton.

Hmm, vet inte vem av dem jag gillar bäst faktiskt :)

Hämnd!

Nu ni, rökare! Nu ska ni få igen! För nu plockar jag fram mina mackor led vitlökssalami på, mua-ha-haaaa!!!

Giftpinnarnas kompani

Bussen till Göteborg stannar en stund i Hällefors. Läge för luftpaus, deklarerar chauffören Gunnar genom högtalarna.

Genast blåser en grupp pustande, frustande, fradgande, väsande varelser förbi min plats och ut genom dörren. Väl ute löper de målmedvetet så långt bort från dörren som deras förstörda kroppar bär dem. Ungefär två meter. Samtidigt har de härjat runt i sina fickor och handväskor efter sina cigaretter.

De bolmar på därute, vänder vällustigt ansiktet upp mot skyn när de blåser ut de första, ljuva blossen. Som om den första röken vore ett offer till gudarna.

Allt hopp om att få frisk luft därute är med andra ord bortblåst, bildligt och bokstavligt.

Sedan glider de hostande förbi mig igen, på sin väg mot platserna. Då är allt hopp om frisk luft I bussen också bortblåst. För röklukten tar de vänligt nog med sig.

Men chaufför Gunnar vet bot. Han skruvar upp fläktarna på max. Han är bra han, Gunnar. Rekorderlig typ. Garanterat rökfri.

Alltför länge, nog nu

Alltför länge har min plats varit på en pall i De refuserades salong. Länge nog har jag stått sist i kön till en värmande kram som ska vara extra länge. Nog nu.

Ville bara ha det sagt.

Russinklubben

Filipstad. Ett dussin russin och ett par druvor ska med bussen. Upphör nog aldrig att förvånas över hur de mest stressade människorna, de som regel är snabbast på, också är de långsammaste när det gäller att rassla fram nog med mynt till biljetten.

Riktigt så man känner hur huden fåras.

It's a crime!

Något som retar mig. Varje gång jag lägger en av mina dvd-filmer i spelaren inleds filmerna alltid på samma sätt. En Tony Scott-aktigt klippt sekvens som påminner mig om att det är brottsligt att piratkopiera filmer. Vafan, på KÖPTA dvd:filmer!? Vad är meningen med att säga det där till de som köper filmer? Irriterande är det.

Varje gång jag spolar förbi den där jäkla reklamen vill jag börja gapa som Dr. Strangelove gör. Och så vill jag trycka på röda knappar. Som de också gör i den filmen. Massa röda knappar blir det.

Nu far jag

Har bott här över helgen...


...för att kunna göra klart sista kursen här. Och så fick jag hälsa på vänner också så klart. Inte att förglömma.


Tar nu tåget hem för att ta bussen till Göteborg på onsdag morgon. Tidig sommarturné.

Ironi

Jag har bränt mig i nacken. I stadsdelen/förorten Nacksta. Så klart! :)

Lilla Libanon

Ligger på ett överkast på en gräsmatta. Ur en bilstereo spelas Baluba-musik, som Suss kallar den. Runtomkring oss hörs ett sammelsurium av röster som pratar utländska. Det är som om vi är på semester i ett arabiskt land! Lyx! Vi slipper till och med påstridiga försäljare som sitter som plåster i hälen på en. Det är två svenskar inom synhåll och det är jag och Suss.

Vi är i Nacksta, baby. Solen skiner, himlen är blå. Hells yeah!

Nyhetsmorgon

Retar mig på dem idag...igen. Tilde är sockerhög efter att ha klämt tre bakelser, hon tar ställning till tusen i ett ensidigt inslag där "ond statlig myndighet" är stum.

Sedan kommer en av alla dessa nöjesjournalister. Han klagar på "floppen" i Eurovisionen. Vi som tar så allvarligt på den här tävlingen, säger han, måste ju skicka mer seriösa bidrag, som "passar in".

Jag tror inte Sveriges månghövdade, mångkulturella, multireligiösa och allt vad vi är tar hälften så seriöst på Eurovisionen som vara nöjesjournalister gör. Det är deras moment, deras stund att få känna sig som en del av något stort. Vi vill ha underhållning. Helst svensk seger förstås, men då klagas det bara på kostnaden direkt efter så i hemlighet dras kollektiva suckar av lättnad när jumboplatsen är blågul.

Och apropå att skicka bidrag (de är tydligen inte människor längre, utan produkter) som ska passa in i sammanhanget...om VI skickat en 23-årig, okammad pojk med fiol till Moskva, hur många nöjesjournalister hade ansett att han passat in på förhand?

Grattis, Norge!

Nog för att jag hejade på ett par andra länder, och jag tyckte er låt var "helt ok". Mina invändningar var att även om låten hade skönt driv och handlade om något alla kunde relatera till med en nostalgisk glimt i ögat så var sången något av det mest monotona "bilen rullar, men soppan är slut" jag hört på länge. Åtminstone sedan de slutade göra reklam för gregoriansk munk-cd på fyran. Vi snackar långt bort i backspegeln, en liiiten liten prick.

Men det är ändå skoj! Norge och Island på första och andra plats, liksom! Gött!

Glad sjuttonde maj nu, fjordisar!



...jag gissar att jag är det snällare alternativet jämfört med Hanna idag, om hon inte ändrat åsikt om låten sedan igår :)

Öj! Kolla, kolla! Konst i det fria!

Såg det här på väg till skolan idag. Kul! Var tvungen att stanna och titta närmare.




Mer sådant här, tack! Blev riktigt glad, trots att klockan var 9 på en lördag.

Vi sär skriver

Tre "l" i tillägg. Kreativt, kompis!

Ett dygn i repris

Igår: åkte tåg 11-18 med två timmars försening och ståplats från Gävle. Gick från stationen till skolan för att fixa inför dagens...

Opponering! På en lördag. Från 9 till 15 satt vi och lyssnade till varandra prata om varandras bilder. Sedan blev det tenta. På en lördag :)

Ur led är tiden. Men nu är det gjort. Inget som inte kunde lösas med pizzaterapi.

Min lediga tid börjar NU!

Verboten!

Men särskrivning är tydligen helt ok.

Jaha. Dritt också

I och med att vi stått här och velat i en halvtimme och de först nu börjat ringa efter bussar kommer jag missa tåget till Sundsvall säger de. Men biljetten gäller hela dagen, säger konduktören glatt.

"När går nästa tåg då?"

"Om två timmar" blir svaret efter en stund.

Om Gävlepojkarna vill se ett exempel på en aggressiv dalmas är det läge för dem att försöka härma mig nu.

Elden är lös!

Ja, vi står still i Hofors. Brinner mellan oss och Gävle. Så klart. Nu överväger de som bäst om de ska kosta på oss en buss eller inte.

Tåget mot Sundsvall går 13:57. Jag hoppas de bestämmer sig snart. Buss eller spränga fram med tåget genom flammorna Hollywood style? Svårt det där.

I varje lokförare bor visst en liten, liten dröm om att få vara Jon Voight i Runaway Train. Full gas, hä ä ba' å åk.

Gävlar

Två av grabbarna från det tidigare inlägget visar sig vara från Gävle. De pratar som om de kommer från världens centrum. Och de ska upplysa den tredje killen om hur det är att veta mest om allt.

Om Dalarna har de följande saker att säga. Vi är aggressiva: "Säger du att du är från Gävle blir de galna". Ingen av dem verkar överväga det faktum att de sitter i ett tåg i Dalarna, vagnen halvfull av dalfolk och ingen dödar dem. Nog för att jag hoppas att någon har en minigun i innerfickan, men nä...de överlever.

Vi pratar knepigt. Sedan tvingas jag genomlida hur de försöker härma oss i Dalarna. De glider över till ett försök av Surahammars-mål. En ort i Västmanland.

Om Stockholm: "världens sämsta stad".

Det sista har jag dock inga åsikter om. Antar att Hanna har det istället, kanske :)

De jämför svensk restaurangpersonal med amerikansk. Alla de svenska bedöms vara otrevliga, alla amerikanska är solstrålar. Det är klart. Det måste de ju vara, de lever på dricks och kundens goda vilja för fan.

Sedan börjar de prata gym och magmuskler med stor inlevelse.

Senaste nytt

Pensionär med Dalakort är upprörd:
"Va, gäller det inte över länsgränsen!?"

Där ser man. Minsann. Vi skriver det en gång till för säkerhets skull. DALAkort :)

Tycker ändå synd om gubbstackaren. Just nu hatar han livet.

Ord som bara låter bra

"Vi vill ha en jämlik arbetsplats och ser därför gärna kvinnliga sökande".

Ni ska ha tre anställda, idioter! Hur ni än går till väga måste det ju bli övervikt med minst 66 procents majoritet åt ena könet!

Eller hur ska ni uppnå det? Anställa en kille, en tjej och en transvestit? Hmm, det vore nog en kul arbetsplats, förresten. Pax för att vara transan!

Klick-klack igen

Uppdatering. Friden störs än mer av tre slynglar som kliver på, sätter sig intill och börjar prata om kvällar då det går tio killar på en tjej på kinakrogar. Och tjejen var bartendern.

Hörlurar i, iPod på. Turn on, tune in, drop out. En stilla önskedröm om hur fridfullt det vore om vi var några miljoner färre i det här landet. Och vad jobb det skulle finnas. Fast alla som var kvar vore väl lika mediekåta då också, förstås.

Scrollar fram till tåg-spellistan. Ja, jag har en sådan. Bara låtar som lämpar sig för resor.

Ge mig klick-klack

Reser norrut. Sundsvall. Mysigt det här. Var på vippen att utrusta öronen med ett par hörlurar. Men tågets rytm gungar skönt nog. Ett brum, gnissel från rälsen ibland och ett tut då och då. Utanför är världen inte mer än horisontella streck i olika färger. Hypnotiskt. Tittar du för länge på den verkligheten blir du yr. Även om jag saknar klick-klacket från dieseltågen när jag var liten är det här möse't nock!




Swoschhh! Som att sitta på snurrhjulet i lekparken och titta ut.




Ett klick-klack ifrån perfektion. Om tjejen intim kunde avstå från att prata i mobil om familjerådgivning och vikt skulle det vara ännu ett steg närmare meditation.


... Röda stugor susa vi förbi. Sundsvall nästa. Sedan blir det Göteborg till nästa vecka!

Aaa-djö!

Invandrare!

Det skrivs mycket om nederländare i lokaltidningen om somrarna. Men tydligen är det så att thailändare är största gruppen som invandrar till Dalarna. 78 kvinnor om året numer. Minns bara att jag läst en artikel om thailändare i tidningen.

Jag tycker det är bra! Gillar asiater, de är i allmänhet trevliga att prata med.

Önskar också att vi kunde få hit lite belgare. Gärna ölbryggande sådana. Ett trappistkloster i Morgår'n, det vore grejer! Då är det både god asiatisk mat OCH världsbäst öl inom räckhåll, slurk!




Mer sådant! Ölen till höger är dock inte trappist, men belgisk och god ändå. Och belgarna gillar skaldjur och våfflor. Ännu ett plus.

Sådant här gör mig livrädd

Sedan inser jag att jag ju är i Sundsvall den helgen. Who-hoo! Dodged that social bullet!

Långt ifrån bra bilder...

Men! Har i alla fall varit och hälsat på hunden som valpade igår. Åtta stycken dygnsgamla små pipande bollar med svans!

Blir fler besök framöver, under närmsta åtta veckorna. Hemläxan är att hitta på namn åt dem. Förslag? Sex hannar, två tikar.

Vår-/sommartecken

Ett tecken så gott som något!

Cirkus! Cirkus I say!

Gårdagens enkla lilla ärende, något så futtigt som att sätta in pengar på banken så jag kan köpa tågbiljetter blev mig nästan övermäktigt. Tanken var att sätta in pengarna och sedan boka biljetter till Göteborg.

1. Jag åker till bankens huvudkontor i Smedjebacken. Cirka fyra kilometer. 1000 kronor i fickan.

2. Banken är stängd. Minuten till och med igenmurad! Minuten = uttagsautomat. Ja, banken ska flytta till nya lokaler inom kort. En lapp på dörren: "Huvudkontoret har stängt. Kontoret i Söderbärke har öppet som vanligt".

3. Utanför de nya lokalerna, 30 meter därifrån står en bunt arbetare och glor i godan ro. Ingen stress. Varför bomma igen det gamla innan det nya är färdigt?

4. Åker till Söderbärke någon mil söderut. Blir omkörd av tre bilar på 90-sträckan eftersom jag har den dåliga ovanan att åka 90 på 90-väg.

5. Kliver in i bankkontoret. Tar en insättningslapp, fyller i. Sedan får jag veta av personalen att "vi hanterar inte kontanter här. Du får gå till Ica så fixar de det". Varför har de då insättningslappar ens?

6. Går in på Ica, väntar snällt i lång kö. Får sätta in pengarna, får beskedet att "pengarna finns inte på kontot förrän efter helgen". Tackar och går ut.

7. Åker hem. Ytterligare någon mil alltså.

Det riktigt intressanta är att det ligger en Ica-affär i Smedjebacken också. Bara 100 meter ifrån huvudkontoret. Men lappen på dörren missade att upplysa om att bankärenden numer sköts av Gerd, 57 som sitter i kassan på Ica.

Utveckling. Fy fan. Ge mig medeltid och stegelhjul istället!

Boring Bolme

Hon intervjuar Fredrik Virtanen. Han fnittrar nervöst åt det mesta, gnyr obekvämt innan han vågar svara. Klart Jantifierad. Sympatisk men hal.

Alltid intressant att se eller höra journalister intervjuas. Inte för att jag tycker om när mediefolk intervjuar mediefolk. Lätt incestvarning på det. Slätstruket, ljummet, sällan kritiskt. I ankdammen plaskas det sällan, vågorna blir inte högre än vad som överenskommits.

Bolme låter lika tråkig och oengagerande som hon brukar. De pratar bearnaise, Markoolio och när Virtanen grät senast verkar också väldigt intressant. Twitterbråket och Olsson-trätan hörde jag inget om.

När de sedan börjar prata om aktier (i samma veva som Bolme på public service hinner göra reklam för Virtanens nästa pocket som snart ska komma ut) och att det var dålig timing att köpa Amerika-aktier strax innan 11 september sliter jag mig från slätstrukenheten. Snurrar igång en cd och tar tag i disken. Plaskar i tysthet medan ena vristen stampar takten.

"Home alone and happy, nothing brings me down"

En miljard kineser kan inte ha fel!

Eller? Enligt nyhetsbyrån AFP beordras nu offentligt anställda i en kinesisk provins röka MER!

Anledningen: för att främja ekonomin genom tobaksskatten och hjälpa lokala tobakstillverkare på traven.

Upp och ner är världen! Men så är det ju Kina också, ett borrhål ner genom jorden bort :)

Världens tråkigaste humor

Det har jag! Jomen. Passerar nämligen brandstationen och får syn på ett svart gammalt skjul intill. Det har
Hjort till dem gamla tidens brandkår och stationen som fanns innan den nuvarande. På en skylt står med fin handskrift ordet "Spruthus" målat. Och jag börjar fnissa för mig själv, på samma vis som jag tycker det är barnsligt att gå förbi den där butiken i Borlänge som enligt skylten där säljer "Handarbeten"!

Suck. Det kanske VAR bättre förr, trots allt!? :)

Kontrast eller samband?

Smått uttråkad av att vänta botaniserar jag i affärens tidningshyllor. Noterar att Jennifer Aniston avbildas på två omslag. På det ena ser hon ledsen eller stressad ut. Rubriken påpekar att hon är "gaychockad" eftersom hennes kille överger henne för en annan man. Oflyt hon har, den damen.





Någon meter till höger. Ett annat omslag. Nu ler hon dock från ena örat till det andra. Anledningen? Hon sminkar sina vänner. Inga gaychocker här, minsann.



De kanske fortfarande vore ihop om killen fått följa med som sminkdocka på en och annan tjejkväll! Vem vet.

Vill för övrigt minnas att Jennifer Aniston en gång i tiden var med i en film där hon av någon anledning låtsades vara ihop med en kille som gillade killar. Hon blev kär, försökte omvända honom. Gick inget vidare. Men de blev världsabästisar i slutet ändå. Fast sådana slut kanske bara funkar på film.

Eureka!

Efter långvariga smygexperiment på två utvalda tjejkompisar (Suss, Hanna) har jag nu kommit på hur man får damerna på gott humör ÄVEN om det du säger är negativt. Rätt ord på rätt plats är parollen. Se här bara:

"Eh, jo Berta, så här är det. Vi måste tyvärr avskeda SHOPPING dig. Ja, det är ju hårda tider nu som du vet. Så om du packar ner alla dina saker i den här kartongen SKOREA blir det fint. Och, just ja..höll på att glömma. Bäst du går till läkaren och kollar dig. Fick mina provsvar SEX AND THE CITY-MARATON PÅ TV IKVÄLL, KATTUNGAR igår. Senaste firmafesten, du vet. Fin du är idag förresten, gjort något med håret? Ja, adjö då!

Fucking genius.

Öh, har inte testat på manliga könet än. Men jag misstänker att det bara är att byta ut avlednings-orden mot FOTBOLL, ÖL och sådana saker. Det är rent Pavlovskt.

När pojken blev man

Min gudson har börjat gå nu. Smått ostadigt ska erkännas, men han tar sig fram. Och han är envis som bara den på att bli bättre. Rätt inställning, pysen!

Han har som alltför många andra unga alldeles för bråttom med att bli stor, större, störst. Att se världen från ett lite högre perspektiv triggar honom säkert. Baksidan med hans brådmognad är att han idag tagit första steget mot att bli en hombre. Han har kissat ståendes. Två gånger. Inomhus.

Way to go, man! :s