Onanerade utanför kvinnokliniken
UR SUNDSVALLS TIDNING (ST) 2007-02-26 13:25
"I lördags onanerade en man i korridoren utanför kvinnokliniken vid Sundsvalls sjukhus. En kvinna som arbetar på sjukhuset kallade polisen till platsen. Enligt kvinnan var mannen i 35-års åldern och hade glasögon. Han lämnade gott om DNA-spår efter sig eftersom han ejakulerade på golvet."
För höge farao, vad hände med den gamla goda tiden när sådant där sköttes på kammaren med nerdragna persienner framför en film med tveksamt moraliskt innehåll? Härlig stad det här, verkligen...not.
måndag 26 februari 2007
lördag 24 februari 2007
Inget för den samvetsömme.
Oh...my...fucking...god.
http://www.youtube.com/watch?v=BcK_meFtnbA&mode=related&search=
Det där var inget man ville se när man var bakis. Fast faktum är att när jag efter tredje klicket på "Watch again" drog upp volymen insåg jag att det ju faktiskt fanns en rätt skön låt där också. Double whammy!
För att jämna ut det en aning slänger jag upp en länk åt de kvinnliga läsarna av denna blogg också (med undantag för Johanna som nog gillar länk 1 betydligt bättre)
http://www.youtube.com/watch?v=NaRrgytJwmk&mode=related&search=
Länk 2 ses bäst med monitorn avslagen eller med en stor skopa humor. Notera vägskylten som skymtar förbi en minut och tre sekunder in i videon i vänstra hörnet :)
OBS! För att till fullo uppskatta humorn i länk 2 bör ni kanske kolla videon den ironiserar först:
http://www.youtube.com/watch?v=1DKUBnIRhQQ&NR
http://www.youtube.com/watch?v=BcK_meFtnbA&mode=related&search=
Det där var inget man ville se när man var bakis. Fast faktum är att när jag efter tredje klicket på "Watch again" drog upp volymen insåg jag att det ju faktiskt fanns en rätt skön låt där också. Double whammy!
För att jämna ut det en aning slänger jag upp en länk åt de kvinnliga läsarna av denna blogg också (med undantag för Johanna som nog gillar länk 1 betydligt bättre)
http://www.youtube.com/watch?v=NaRrgytJwmk&mode=related&search=
Länk 2 ses bäst med monitorn avslagen eller med en stor skopa humor. Notera vägskylten som skymtar förbi en minut och tre sekunder in i videon i vänstra hörnet :)
OBS! För att till fullo uppskatta humorn i länk 2 bör ni kanske kolla videon den ironiserar först:
http://www.youtube.com/watch?v=1DKUBnIRhQQ&NR
Schemaläggning klar. Lördagens inaktiviteter spikade.
På schemat idag:
...till 11. Sömn, ljuva sömn. Tydligen ringde en av granntjejerna på min dörr vid tiotiden, men jag sov för ovanlighetens skull rätt igenom fascistklockans skrammel.
11-13. Sippa Indian Chai-té (ny favorit, dyr dock). Äta frulle till tonerna av lite soft musik.
13-14. Pröjsa överpris för en klippning. Börjar bli dags när det enda man kan göra med håret är att låta det stå på högkant och spreta som ett konstant knullrufs.
14-17. Tvättid, matlagning. Med möjlighet till tvättstugemord, så många som det verkar ha varit på sistone i vårt avlånga land.
17-Nacksta. Ingen aning. Softa lite mera, antar jag. Och kamma mig om det hinns klämmas in i allt navelskådande som nog kommer inträffa på den här punkten av schemat.
Nacksta-Söndag morgon. Festligt samkväm med sjuksköterskeklass i Nacksta. "He shoots..." Kanske borde ramla lite i trappan innan dess, för att väcka lite omvårdnadskänslor hos dem. Rasmus och Rickard ligger redan före vad gäller den saken - båda har lyckats klämma fötterna i varsin dörröppning för ändamålet.
...till 11. Sömn, ljuva sömn. Tydligen ringde en av granntjejerna på min dörr vid tiotiden, men jag sov för ovanlighetens skull rätt igenom fascistklockans skrammel.
11-13. Sippa Indian Chai-té (ny favorit, dyr dock). Äta frulle till tonerna av lite soft musik.
13-14. Pröjsa överpris för en klippning. Börjar bli dags när det enda man kan göra med håret är att låta det stå på högkant och spreta som ett konstant knullrufs.
14-17. Tvättid, matlagning. Med möjlighet till tvättstugemord, så många som det verkar ha varit på sistone i vårt avlånga land.
17-Nacksta. Ingen aning. Softa lite mera, antar jag. Och kamma mig om det hinns klämmas in i allt navelskådande som nog kommer inträffa på den här punkten av schemat.
Nacksta-Söndag morgon. Festligt samkväm med sjuksköterskeklass i Nacksta. "He shoots..." Kanske borde ramla lite i trappan innan dess, för att väcka lite omvårdnadskänslor hos dem. Rasmus och Rickard ligger redan före vad gäller den saken - båda har lyckats klämma fötterna i varsin dörröppning för ändamålet.
torsdag 22 februari 2007
Nu har någon fan skitit i det blå skåpet!
Jag mår fysiskt och psykiskt illa. Jag känner mig kränkt, nedspottad, våldtagen, utnyttjad, söndersliten. Mina öron blöder och mina ögon tåras. Orden stockar sig i munnen och jag kan inte känna annat än äckel och vemod.
Jag kom som femte person till pizzerian i hörnet där det bara finns bord för fyra. Hamnade alltså vid mongobordet, som ensam sittandes bredvid de andra. Åt min mat i lugn och ro, medan de började prata. Vad jag tvingades höra är orsaken till mitt illamående nu.
I FANIMIG EN HALVTIMME satt mupparna och diskuterade inget annat än världens sämsta jävla musik!!! Backstreet Boys, East 17, Bryan Adams och allt fan vad de heter namedroppades - och varenda jävla låt i diskografin skulle plöjas igenom i falsksång värre än vad en drös Idol-wannabes från mörkaste Skåne skulle kunna prestera.
Jag måste byta umgänge, byta stad och byta liv. Jag vill tillbaka till Dalarna, där tystnaden är king för att allt tomt prat är bortsållat ur våra medvetanden. Det händer för mycket här i Sundsvall - jag vill tillbaka till de få valmöjligheternas förlovade land där man endera badar eller solar på somrarna och bara har två ställen att välja på till helgen där alla är trevliga. Jag vill bara gråta...
Jag kom som femte person till pizzerian i hörnet där det bara finns bord för fyra. Hamnade alltså vid mongobordet, som ensam sittandes bredvid de andra. Åt min mat i lugn och ro, medan de började prata. Vad jag tvingades höra är orsaken till mitt illamående nu.
I FANIMIG EN HALVTIMME satt mupparna och diskuterade inget annat än världens sämsta jävla musik!!! Backstreet Boys, East 17, Bryan Adams och allt fan vad de heter namedroppades - och varenda jävla låt i diskografin skulle plöjas igenom i falsksång värre än vad en drös Idol-wannabes från mörkaste Skåne skulle kunna prestera.
Jag måste byta umgänge, byta stad och byta liv. Jag vill tillbaka till Dalarna, där tystnaden är king för att allt tomt prat är bortsållat ur våra medvetanden. Det händer för mycket här i Sundsvall - jag vill tillbaka till de få valmöjligheternas förlovade land där man endera badar eller solar på somrarna och bara har två ställen att välja på till helgen där alla är trevliga. Jag vill bara gråta...
tisdag 20 februari 2007
Begåvningsreserven sammanträder. Närvarande: en.
Skånsk granntjej satt intill mig. Såg en bok som hon tog upp. Hon höll i boken. Vände på boken. Öppnade boken. Tittade på sidorna i boken. Och utbrast sedan med en heureka-blick "Jaaauuu, ärrrr det härrr en sådan därrr bok?"
Härliga människa. Be cool, stay in school :)
Härliga människa. Be cool, stay in school :)
måndag 19 februari 2007
En blygsam hyllning till kvinnan. Ni leve...
Jag har ramlat över ett av de tyngsta inläggen jag någonsin läst. Om hur hårt det är att vara tjej ibland. Så med tanke på vad de får stå ut med i sina liv har jag bestämt mig för att försöka skriva en liten hyllning till dessa tuffa vardagskrigare.
Ni får ta mycket skit. I synnerhet äldre män och killar kan betrakta er som mindre vetande. Ni får sämre löner fastän ni får jobba minst lika hårt och ofta till och med tvingas slita ännu hårdare för att nå dit ni vill. Ni får stå ut med dessa månatligt återkommande besvär, som i värsta fall gör en del av er sängliggandes i smärtor.
Ni förväntas ställa upp mycket på oss män - i hemmet, i sängen, med att ta hand om våra gemensamma barn. Det hör inte heller till ovanligheterna att ni får lov att arbeta vid sidan av allt det här också, hur fasen ni nu får allt det att gå ihop. Själv är jag nöjd om jag kommer i tid till skolan på morgnarna.
I er ungdom råkar också många av er ut för att bli gravida långt innan ni - och definitivt långt innan vi killar - är mogna att ta ett sådant ansvar som ett extra litet liv medför. Att ta ett sådant beslut som att göra abort...jag vet inte hur fan de av er som råkat ut för det klarar av det, alltså. Det gör mig tårögd av att tänka på vilket jävla slit det måste vara att hitta den styrkan som krävs av er alla gånger.
Det värsta är om ni då också inte möter all den förståelse och det stöd ni behöver och har rätt till. Och då inte bara från killen, den andra parten ifråga. Eller från familjen. Utan från vårdpersonalen, i vars arbetsuppgifter det fanimig inte ingår att vara fördömande någonstans längs vägen. Vare sig när det gäller att få korrekt och utförlig information om preventivmedel eller under en sådan sak som en eventuell abort. Oftast är det också kvinnor som får jobba med de sakerna i vården. De borde fan veta bättre, alltså.
Med tanke på vad ni får stå ut med från oss killar när vi nyss trätt in i puberteten är det då för övrigt ett jävla under att ni inte avsvär er all kontakt med det manliga könet och blir lesbiska eller asexuella, heller. Det nyps och retas och glos och pekas och skriks idiotiska ord och fan vet allt annat vi kan hitta på när vi inte fattar bättre. Och vissa av oss lär oss aldrig heller, det är det jävliga.
Jag kan inte säga att jag avundas er något av det ovanstående. Ni har en jävla motvind att gå i. Fast jo, en sak avundas jag er. Att så många av er som jag känner ändå går i den motvinden med raka ryggar och inte låter er knäckas eller böjer er ner. Ert mod är enormt. Ni är bäst.
"Where everybody knows your name."
Rubriken är tagen från ledmotivet till den gamla klassiska serien "Skål" (Cheers) som sändes när jag var liten och oförstörd. Jag ska banne mig börja smyga på den i inledningen av alla förfester hädanefter som tar plats hos mig, tror jag. Och det av följande anledning...
Tänk er följande situation - du har varit duktig och gjort varma mackor till dina kära grannar, och nu sitter ni och tuggar på dem till Melodifestivalens deltävling nummer...nånting.
PLING! PLING! Det ringer på dörren, och utanför står två klasskamrater med systemkassar i nävarna, tittar över axeln på dig, blinkar förvånat och frågar "visst var det väl här det var fest?"
Svar nej, jag skulle tippa på att det är på fjärde våningen ikväll. Med klirrande kassar lommar de funderandes iväg mot trapphuset. En smula fundersam var även jag - inte fasen hade väl jag utlyst något förfestande ikväll? Jag skulle ju inte ens gå ut på krogen, utan bara stanna hemma och ta det väldigt, väldigt lugnt. Var det inte så? En snabb tanke mot hur det såg ut i plånboken (ekande tom) bekräftade snabbt innesittarteorin.
Sätter mig ner några minuter igen - ännu en aning förbryllad. Nu surrar tankarna kring vem som kan ha fått för sig att det skulle förfestas hos mig och sedan spridit det vidare. "Men varför skulle de inte går hit - det är ju alltid förfest på plan två", säger en av granntjejerna från sin plats i sängen/tv-soffan. Jo, kanske det. I och för sig.
PLING! PLING! Med onda föraningar i bakhvudet lunkar jag mot dörren, vars fascistoida ringklocka fortfarande ekar. Två nya klasskamrater står nu där utanför, den ena med sin karakteristiska Minttuu-pava, redo för fest. Jag släpper in dem, de tar plats i sängen och jag undrar nu allvarligt för mig själv vad fan det är som pågår. Ett så kallat hum börjar slå rot i mina tankar om vem som kan ha hävdat att det var fest på plan två.
Sitter still i kanske fem minuter och käkar macka och kollar på Melodifestivalen, och sedan händer det igen. PLING! PLING!...min lugna fasad börjar krackelera. Jag som inte ens ska gå ut ikväll vill väl inte behöva se på när mina klasskamrater festar och har kul med mig i kulisserna, och sedan får jag dessutom städa upp efter allihop ännu en gång efter ännu en förfest!? Utanför väntar, just det, två andra klasskamrater. They travel in pairs. Jag är nog mindre trevlig än vad jag bör vara, pekar bara upp dem mot fjärde våningen dit jag är säker på att festen egentligen ska vara ikväll. Jag följer med dem upp, och mycket riktigt...där sitter han - stockholmaren - och ser nervös ut för att alla människor inte ska få plats i hans lägenhet (som är exakt lika stor som min). Fuck it, tänker jag. Jag går ner och kollar klart på Melodifestivalen, som mer eller mindre pratas sönder ändå när jag för en gångs skull ville se skiten.
Tar sedan fram den öl jag har kvar sedan sist i kylskåpet och trampar upp till plan fyra. Är det fest i horhuset, så är det. Lite smått smickrad blir jag väl kanske ändå, om alla likt blodhundar eller brevduvir söker sig till samma vattenhål som vanligt på helgen. Plan två. Horhuset. Platsen. Myten. Festerna.
Tänk er följande situation - du har varit duktig och gjort varma mackor till dina kära grannar, och nu sitter ni och tuggar på dem till Melodifestivalens deltävling nummer...nånting.
PLING! PLING! Det ringer på dörren, och utanför står två klasskamrater med systemkassar i nävarna, tittar över axeln på dig, blinkar förvånat och frågar "visst var det väl här det var fest?"
Svar nej, jag skulle tippa på att det är på fjärde våningen ikväll. Med klirrande kassar lommar de funderandes iväg mot trapphuset. En smula fundersam var även jag - inte fasen hade väl jag utlyst något förfestande ikväll? Jag skulle ju inte ens gå ut på krogen, utan bara stanna hemma och ta det väldigt, väldigt lugnt. Var det inte så? En snabb tanke mot hur det såg ut i plånboken (ekande tom) bekräftade snabbt innesittarteorin.
Sätter mig ner några minuter igen - ännu en aning förbryllad. Nu surrar tankarna kring vem som kan ha fått för sig att det skulle förfestas hos mig och sedan spridit det vidare. "Men varför skulle de inte går hit - det är ju alltid förfest på plan två", säger en av granntjejerna från sin plats i sängen/tv-soffan. Jo, kanske det. I och för sig.
PLING! PLING! Med onda föraningar i bakhvudet lunkar jag mot dörren, vars fascistoida ringklocka fortfarande ekar. Två nya klasskamrater står nu där utanför, den ena med sin karakteristiska Minttuu-pava, redo för fest. Jag släpper in dem, de tar plats i sängen och jag undrar nu allvarligt för mig själv vad fan det är som pågår. Ett så kallat hum börjar slå rot i mina tankar om vem som kan ha hävdat att det var fest på plan två.
Sitter still i kanske fem minuter och käkar macka och kollar på Melodifestivalen, och sedan händer det igen. PLING! PLING!...min lugna fasad börjar krackelera. Jag som inte ens ska gå ut ikväll vill väl inte behöva se på när mina klasskamrater festar och har kul med mig i kulisserna, och sedan får jag dessutom städa upp efter allihop ännu en gång efter ännu en förfest!? Utanför väntar, just det, två andra klasskamrater. They travel in pairs. Jag är nog mindre trevlig än vad jag bör vara, pekar bara upp dem mot fjärde våningen dit jag är säker på att festen egentligen ska vara ikväll. Jag följer med dem upp, och mycket riktigt...där sitter han - stockholmaren - och ser nervös ut för att alla människor inte ska få plats i hans lägenhet (som är exakt lika stor som min). Fuck it, tänker jag. Jag går ner och kollar klart på Melodifestivalen, som mer eller mindre pratas sönder ändå när jag för en gångs skull ville se skiten.
Tar sedan fram den öl jag har kvar sedan sist i kylskåpet och trampar upp till plan fyra. Är det fest i horhuset, så är det. Lite smått smickrad blir jag väl kanske ändå, om alla likt blodhundar eller brevduvir söker sig till samma vattenhål som vanligt på helgen. Plan två. Horhuset. Platsen. Myten. Festerna.
lördag 17 februari 2007
FINNES!
En En t-shirt storlek L som påträffades där den låg och gömde sig i min tvättkorg idag. Den är vit, ser billig ut (Jack & Jones) och känner sig förmodligen övergiven.
På framsidan står det tryckt:
"authentic denim recipe A TRUSTED LABEL registered trademark 1975". Jag kan tänka mig att det är Rasmus som är den virrige ägaren till plagget - har även en svart mössa liggandes i en kasse här sedan finmiddagen med det tillhörande Mount Disk - ett nytt berg på kartan som numer raderats från jordens yta.
Frågan är bara: hur hamnade den här tröjan längst ner i min tvättkorg?
På framsidan står det tryckt:
"authentic denim recipe A TRUSTED LABEL registered trademark 1975". Jag kan tänka mig att det är Rasmus som är den virrige ägaren till plagget - har även en svart mössa liggandes i en kasse här sedan finmiddagen med det tillhörande Mount Disk - ett nytt berg på kartan som numer raderats från jordens yta.
Frågan är bara: hur hamnade den här tröjan längst ner i min tvättkorg?
fredag 16 februari 2007
Plan 2 goes pretto.
Ikväll är det finfest i Horhuset. Vin och kex och parkinsonbehandlad mjölk (någon slags ost) på dem.
Klädsel: Tydligen ett måste, men inte så noga. Ta på dig frugans långkjol och en samemössa så räknas du som välklädd.
Tider: Ingen tar någon hänsyn till solens vandring ikväll, det är ju fredag för höge farao.
VIP-inbjudan gäller. Endast de finaste skrumplevrarna släpps in, efter noggrann okulär besiktning i dörren. Anledningen till detta är att värdinnorna inte ska riskera att anklagas för att förleda ungdomen. Skrumplever är ett uppenbart bevis på att den skadan redan är skedd.
OBS!!! EJ HELT RUMSRENT!!!
Alla vi killar vet ju hur monotont det är att sitta där bakom nerdragna persienner med Lena Handén och föra ett tvåpartssamtal fastän det bara är en person i rummet. Ni fattar vad jag menar.
För att spexa till det lite har jag kläckt en idé, som bäst genomförs lagom till ett lurigt datum i april. Var gång de små simmarna möts av ett obevekligt dagsljus och en trasa eller ett par pappersrutor istället för en mörk tunnel och ett ägg i slutet drar de en kollektiv suck av besvikelse. Samtidigt är de också lite irriterade - de hade ju packat för en resa till ett varmt ställe liksom, och så hamnade de i en stinkande papperskorg istället.
Vi killar måste vara särskilt kallhjärtade också, för att låta de små simmarna genomlida något sådant, och dessutom i så stort antal åt gången. Jag vet inte hur många miljoner av de små liven vi med berått mod tar död på med jämna mellanrum. Men till och med massmord blir ju tråkigt om man måste göra det om och om igen.
Knepet är som följer, det är mycket enkelt:
Allt som behövs är en mörk handduk, lite tejp och ett ägg (från valfri fågel men struts är lite over the top). Dämpa belysningen i rummet först och främst. Fäst sedan handduken mot en vägg och ställ dig framför den på behörigt avstånd men ändå i närheten. Dra sedan igång ett raskt samtal med Lena H., och när simmarna glada i hågen och med ett hopp om något bättre kommer för att sätta skottet i råttan håller ni fram ägget mellan er och väggen med handduken.
Det som följer bör vara ytterst förvirrande för era simmare, men sjukt underhållade för er. En euforisk glädje sprider sig i deras kollektiva medvetande när de ser ett ägg att sikta på. Likt Gråben i serien märker de inte att de simmar i tomma luften, utan tjuter bara glatt för allt de är värda och simmar utav bara satan mot sitt (korta) livs mål. Därpå blir det ett SPLATT mot väggen och miljoner små simmare vars nackar knäcks mot betongen med endast några millimeter frotté emellan skriker sorgset "But whyyy". Och där står ni själva och garvar läppen av er medan ni frustar "April, april"!
Med så enkla medel kan alltså ett uttjatat nöje vändas till något nytt och fräscht. Bjud sedan er värsta fiende på ägget, så är dagen perfekt.
För att spexa till det lite har jag kläckt en idé, som bäst genomförs lagom till ett lurigt datum i april. Var gång de små simmarna möts av ett obevekligt dagsljus och en trasa eller ett par pappersrutor istället för en mörk tunnel och ett ägg i slutet drar de en kollektiv suck av besvikelse. Samtidigt är de också lite irriterade - de hade ju packat för en resa till ett varmt ställe liksom, och så hamnade de i en stinkande papperskorg istället.
Vi killar måste vara särskilt kallhjärtade också, för att låta de små simmarna genomlida något sådant, och dessutom i så stort antal åt gången. Jag vet inte hur många miljoner av de små liven vi med berått mod tar död på med jämna mellanrum. Men till och med massmord blir ju tråkigt om man måste göra det om och om igen.
Knepet är som följer, det är mycket enkelt:
Allt som behövs är en mörk handduk, lite tejp och ett ägg (från valfri fågel men struts är lite over the top). Dämpa belysningen i rummet först och främst. Fäst sedan handduken mot en vägg och ställ dig framför den på behörigt avstånd men ändå i närheten. Dra sedan igång ett raskt samtal med Lena H., och när simmarna glada i hågen och med ett hopp om något bättre kommer för att sätta skottet i råttan håller ni fram ägget mellan er och väggen med handduken.
Det som följer bör vara ytterst förvirrande för era simmare, men sjukt underhållade för er. En euforisk glädje sprider sig i deras kollektiva medvetande när de ser ett ägg att sikta på. Likt Gråben i serien märker de inte att de simmar i tomma luften, utan tjuter bara glatt för allt de är värda och simmar utav bara satan mot sitt (korta) livs mål. Därpå blir det ett SPLATT mot väggen och miljoner små simmare vars nackar knäcks mot betongen med endast några millimeter frotté emellan skriker sorgset "But whyyy". Och där står ni själva och garvar läppen av er medan ni frustar "April, april"!
Med så enkla medel kan alltså ett uttjatat nöje vändas till något nytt och fräscht. Bjud sedan er värsta fiende på ägget, så är dagen perfekt.
Useless feckers...
Jämrans fecking Stubo med sitt Sourcecom som internetleverantör. Varför kopplar det ner hela tiden för? Och alltid mitt i en konversation med någon på msn, eller när man laddar ner en uppdatering til ett program på 100-tals Mb också. Lägg en tejpbit över den där sladden, Sourcecom, så ni slipper snubbla över den var och varannan dag! Det är bloody annoying!
Mitt nya jag...
...får fan i mig med en ask cyanid-penslad choklad bli Grumpy-Wan Kenobi tills något bättre dyker upp. Det känns som hand i handske just nu.
Ps. Jag har inte sagt det till er alla, mina kära vänner. Men även när jag är elak och bitter så tycker jag fortfarande om er, glöm inte bort det bland alla svordomar. De är inte riktade åt ert håll.
PS! Min morsa bor inte här...
...men tack ändå för att jag blev dumpad med en jävla monsterdisk som hämtad ur en knarkarkvart. Att få ren skiten är ett fortgående projekt, bör tilläggas.
PANG! PANG! PANG!
Min målsättning för veckan var att vänta med att skriva nya inlägg tills det hände något positivt. Med det ville jag bryta den trend mot bitterhetens mörka kärna som bloggen på sistone färdats mot. Men nu är det slut med experimenterandet på okänd mark här. Back to basics ska det vara. Håll i er.
Det händer ju för fan inget positivt! Det hände fan mer på en minut längs västfronten 1916 än vad det gör här och nu. Vari ligger problemet? Jag är grinigare än på länge, ta mej tusan hundar i en säck med huggormar som slängs in i ett dagis. Anfäkta och anamma, skråpukar och kretiner, blixt och dunder!!! Vad i hela..!
Till exempel förstår jag inte varför ingen utrustning på skolan kan fungera smärtfritt så fort vår grupp närmar sig den. Och varför i Nifelhems kallaste avkrok på en frostjättes balle ska det fan i mig inte gå att trycka "Ångra" mer än en gång i det jävla förbannade radioredigeringsprogrammet Deck!? Det måste fan ha skrivits ihop av en gammal tysk programmerare med mindervärdeskomplex av att ha förlorat två världskrig - som nu ser sin chans att jämna ut ställningen med ett nazi-program.
Varför kan vi inte bara få små behändiga kompendier eller kanske ännu bättre (och tack säger väl träden) några små hjälp-, tips- och genomgångsfiler på en publik server som vi kan hämta om hur alla program vi ska använda dagligen funkar i grunden? Istället för att man som i morse ska masa sig högst upp i J-huset för att halvt om halvt lyssna till en crash-course i grunderna till ett gratis redigeringsprogram vi inte kommer använda utanför skolan!?!? Samtidigt som det i samma sal pågår en separat genomgång av något annat för den andra gruppen!?
Och hur jävla kul i Stalins alla Gulag är det att vara så jävla trött när man går till skolan för att man kom hem så sent från skolan dagen innan att man bara vill förstöra något vackert i ren och skär förstörelselusta för att tillfredsställa utageringsbehovet?
Samt - hur underhållande med ett par mormorsglasögon i Pol Pots gamla Kambodja kan man egentligen ha när alla man umgås med också får lov att tävla i trötthet och stingslighet i omgångar för att de ju går på samma kurs de med? Som att bli utjagad ur en lägenhet för att ha försökt rätta någon som nyss rättat mig...
Lite kul är det förstås att leva och ha hälsan (nåja, snörvel) i behåll, men just nu får allt sådant stå tillbaka för lusten att sticka något vasst i något mjukt.
"Stå still, jak ska para skära lite-kranna."
Det händer ju för fan inget positivt! Det hände fan mer på en minut längs västfronten 1916 än vad det gör här och nu. Vari ligger problemet? Jag är grinigare än på länge, ta mej tusan hundar i en säck med huggormar som slängs in i ett dagis. Anfäkta och anamma, skråpukar och kretiner, blixt och dunder!!! Vad i hela..!
Till exempel förstår jag inte varför ingen utrustning på skolan kan fungera smärtfritt så fort vår grupp närmar sig den. Och varför i Nifelhems kallaste avkrok på en frostjättes balle ska det fan i mig inte gå att trycka "Ångra" mer än en gång i det jävla förbannade radioredigeringsprogrammet Deck!? Det måste fan ha skrivits ihop av en gammal tysk programmerare med mindervärdeskomplex av att ha förlorat två världskrig - som nu ser sin chans att jämna ut ställningen med ett nazi-program.
Varför kan vi inte bara få små behändiga kompendier eller kanske ännu bättre (och tack säger väl träden) några små hjälp-, tips- och genomgångsfiler på en publik server som vi kan hämta om hur alla program vi ska använda dagligen funkar i grunden? Istället för att man som i morse ska masa sig högst upp i J-huset för att halvt om halvt lyssna till en crash-course i grunderna till ett gratis redigeringsprogram vi inte kommer använda utanför skolan!?!? Samtidigt som det i samma sal pågår en separat genomgång av något annat för den andra gruppen!?
Och hur jävla kul i Stalins alla Gulag är det att vara så jävla trött när man går till skolan för att man kom hem så sent från skolan dagen innan att man bara vill förstöra något vackert i ren och skär förstörelselusta för att tillfredsställa utageringsbehovet?
Samt - hur underhållande med ett par mormorsglasögon i Pol Pots gamla Kambodja kan man egentligen ha när alla man umgås med också får lov att tävla i trötthet och stingslighet i omgångar för att de ju går på samma kurs de med? Som att bli utjagad ur en lägenhet för att ha försökt rätta någon som nyss rättat mig...
Lite kul är det förstås att leva och ha hälsan (nåja, snörvel) i behåll, men just nu får allt sådant stå tillbaka för lusten att sticka något vasst i något mjukt.
"Stå still, jak ska para skära lite-kranna."
måndag 12 februari 2007
Till slaktbänken med humöret.
Ok, jag ska försöka att inte vara en sådan grumpy old codger i veckan som kommer, efter klagomål från vänner som tydligen inte känner igen eller gillar mitt nuvarande tillstånd. Ska även försöka vända den trend som varit här på bloggen att bara skriva om bittra saker och dysterhet. Planer har satts i verket, och fan om de går om intet på grund av någon petitess.
söndag 11 februari 2007
Återigen...
...varför gick Victoria runt och frågade mig, gång på gång ikväll, om jag mådde bra? Som jag tidigare har skrivit ser jag ut och låter så här som jag gör. Inget ont menat med det - jag är bara född så. Tack för omtanken, dock.
Ibland...
...springer man på ett citat som är så jävla bra och rätt, så det bara måste återges. Som det här:
"We live the dash between the dates on our tombstones"
- okänd person.
Sug på den en stund innan ni går och lägger er.
"We live the dash between the dates on our tombstones"
- okänd person.
Sug på den en stund innan ni går och lägger er.
Hmm...
...det finns saker man vill säga, rent av skrika ut ibland. Men även om målsättningen med det här forumet är att intet skall förtigas (dvs. medvetet censureras) så lämpar sig det här nog bäst för att yttras i ett Ronja Rövardotter-likt vårskrik.
Om vårhelvetet bara kunde titta fram runt kröken någon jävla gång.
Kom ihåg: Tystnad är längtans ramaskri.
(lyssnar just nu på - Grant Lee Phillips / "Mona Lisa")
lördag 10 februari 2007
Diktafton på beställning.
Jag
är det
gamla Egypten
så som det omnämns
i Bibeln. De sju årens olyckor
lever inom mig. I min såriga arm,
i min själ. Jag slavar under Solen med
att bygga Ditt tempel. Men Faraon - härskaren
närmast det Eviga - ser aldrig ned åt den ensamme slaven.
Kortis om Kent...
...den som vill veta var Kent fått sitt groove från, kan ju testa att lyssna till Visage - exempelvis "Fade to Grey" som är mycket bättre än något av K:s material (möjligen med undantag av låten Sverige)...och sedan pissa på Kent.
Obs! Brasklapp. Det här är inget personligt mot eländesgruppen Kent - tvärtom. Jag har lyssnat på allt deras material genom åren, och funnit att de har absolut ingenting att tillföra världen annat än hybris och fjortis-ångest-tillmötesgående. Fatta att en slö jävel till student gjorde en uppsats på att analysera deras slumpmässigt valda texter! Sålunda har deras skivor definitivt en viktig plats att fylla i dagens samhälle. Som utfyllnad på Humboberget.
Obs! Brasklapp. Det här är inget personligt mot eländesgruppen Kent - tvärtom. Jag har lyssnat på allt deras material genom åren, och funnit att de har absolut ingenting att tillföra världen annat än hybris och fjortis-ångest-tillmötesgående. Fatta att en slö jävel till student gjorde en uppsats på att analysera deras slumpmässigt valda texter! Sålunda har deras skivor definitivt en viktig plats att fylla i dagens samhälle. Som utfyllnad på Humboberget.
fredag 9 februari 2007
MSN Wizard
Jag måste nog fan omprioritera mitt msn-ande. De här mitt-i-natta-samtalen är såväl sjukt trevliga, lärorika och underhållande. Åtminstone för min del, jag vet inte hur mycket jag tråkar ut min msn-partner.
Men jag stjäl sömn från oss båda, vilket inte precis är idealiskt med tanke på det schema jag slavat under de senaste veckorna. Resultatet av det kan bli förödande...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och för mycket spex gör Johnny till en butter pojke...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och för mycket spex gör Johnny till en butter pojke...
...var är yxan och dörren?
Heeere´s Johnny!
torsdag 8 februari 2007
söndag 4 februari 2007
"I feel terrible"...
...som Han Solo sa i den där filmen i en galax långt, långt bort för länge, länge sedan. Jag önskar att min skalle befann sig i en galax långt, långt bort. För fan vad seg man är idag. Jag känner mig som en gammal man, går framåtlutad och släpar knogarna i marken. Och bensinmannen har varit framme - lägenheten ser för täskig ut. Och munnen min är torr, tungan sträv som sandpapper. Lägg därtill bakiskåt. Jääääävla bakfylla.
Summeringen av gårdagen, så som jag minns den är väl ungefär så här:
Johanna, Matilda och Maria hade ordnat kombinerad födelsedagsfest i samlingsrummet här i Horhuset. Johanna hade framlagt som krav att killarna i la Lega skulle ha stay-ups på sig. Måttligt kul fann jag det för egen del, men eftersom jag är en eftergiven jävel när det gäller tjejer så svalde jag skammen och drog på mig de där überpimpade, genomskinliga fotbollstrumporna för damer som vill se heta ut. Märk väl orden "damer som vill se heta ut" - det funkar för dem naturligtvis. Själv kände jag mig bara billig och slampig. Och inte på det trevliga sättet.
Naturligtvis var de andra manliga offren i la Lega inte på plats när jag var det. Så jag fick smyga ner till samlingsrummet med en bön om att ingen granne skulle gå ut just då. Väl där märkte jag att Johanna uppenbarligen slarvat med att informera de flesta klasskamraterna om det tema jag påtvingats. Vissa i klassen - som jag trott bättre om - gav mig snabba blickar fyllda med nedlåtande förakt (jag är hård mot de hårda och snäll mot de snälla, så är det) - men de flesta tog det med lugn ändå och fattade att meningen var att det skulle roa.
Öhh...jag minns att vi lekte "hela havet stormar" och att Rasmus blev lite väl tävlingsinriktad, så jag fick en saftig armbåge på näsan. Minns även att jag kom på kanske femte eller sjätte plats i leken. Minns även att den gamla vanliga fylleleken spelades. Roligt, roligt men farligt, farligt. För i den leken är det fanimig ingen som hör talas om orden "ta det varligt".
Sedan någon gång hamnade jag och Johanna i Victorias lägenhet, där vi låg och softade och snackade relationer och känslor och sådant shit (jag låtsas vara hård och kall genom att skriva så - för egentligen har jag utvecklats till en sällsamt blödig jäkel av att bo här på plan två i Horhuset).
Efter ett tag märkte både Johanna och jag att det var märkbart mycket tystare ute i korridoren. Hade alla somnat av? Icke så. De jävlarna hade helt enkelt bestämt sig för utgång utan att informera oss om det! Så utan vänner att leka med gick vi helt enkelt in och lade oss i våra respektive sängar. Och här sitter jag nu och mår som om någon gett mig massage med en gatsten i skallen hela natten. Godmorgon och godnatt!
Summeringen av gårdagen, så som jag minns den är väl ungefär så här:
Johanna, Matilda och Maria hade ordnat kombinerad födelsedagsfest i samlingsrummet här i Horhuset. Johanna hade framlagt som krav att killarna i la Lega skulle ha stay-ups på sig. Måttligt kul fann jag det för egen del, men eftersom jag är en eftergiven jävel när det gäller tjejer så svalde jag skammen och drog på mig de där überpimpade, genomskinliga fotbollstrumporna för damer som vill se heta ut. Märk väl orden "damer som vill se heta ut" - det funkar för dem naturligtvis. Själv kände jag mig bara billig och slampig. Och inte på det trevliga sättet.
Naturligtvis var de andra manliga offren i la Lega inte på plats när jag var det. Så jag fick smyga ner till samlingsrummet med en bön om att ingen granne skulle gå ut just då. Väl där märkte jag att Johanna uppenbarligen slarvat med att informera de flesta klasskamraterna om det tema jag påtvingats. Vissa i klassen - som jag trott bättre om - gav mig snabba blickar fyllda med nedlåtande förakt (jag är hård mot de hårda och snäll mot de snälla, så är det) - men de flesta tog det med lugn ändå och fattade att meningen var att det skulle roa.
Öhh...jag minns att vi lekte "hela havet stormar" och att Rasmus blev lite väl tävlingsinriktad, så jag fick en saftig armbåge på näsan. Minns även att jag kom på kanske femte eller sjätte plats i leken. Minns även att den gamla vanliga fylleleken spelades. Roligt, roligt men farligt, farligt. För i den leken är det fanimig ingen som hör talas om orden "ta det varligt".
Sedan någon gång hamnade jag och Johanna i Victorias lägenhet, där vi låg och softade och snackade relationer och känslor och sådant shit (jag låtsas vara hård och kall genom att skriva så - för egentligen har jag utvecklats till en sällsamt blödig jäkel av att bo här på plan två i Horhuset).
Efter ett tag märkte både Johanna och jag att det var märkbart mycket tystare ute i korridoren. Hade alla somnat av? Icke så. De jävlarna hade helt enkelt bestämt sig för utgång utan att informera oss om det! Så utan vänner att leka med gick vi helt enkelt in och lade oss i våra respektive sängar. Och här sitter jag nu och mår som om någon gett mig massage med en gatsten i skallen hela natten. Godmorgon och godnatt!
Respektera mig imorgon, please...
Ok, jag väcktes vid fyra av att granntjejen ville ha sällskap hem från arbetsplats benämnd Statoil. Hon är från Stockholm, där den pådyvlade sedvänjan (fikonspråk, javisst) uppenbarligen är att ALDRIG gå någonstans själv efter mörkrets inbrott - tecken #52 på att världen gått åt helvete f.ö. Att sträckan hon har att gå tydligen kallas för våldtäktsparken av infödingarna bidrog till att jag skakade liv i skallen och mer yrt än ystert snurrade iväg för att möta henne vid arbetsplatsen och eskortera damen ifråga.
Den friska luft som slog emot mina kinder gjorde inget annat för mitt allmäntillstånd än att retsamt förklara för mig att jag "kunde legat hemma och sovit nu". Men vad gör man inte för de granna små liven på plan två i Horhuset. Hade någon våldsman försökt något, skulle min enda insats i det rådande läget förmodligen varit att låta den galanta damen springa upp ett redigt försprång hem och därefter resignerat uppbringat ett darrigt "be gentle" för egen räkning. Som sagt - vad gör man inte.
The botched-up bitch of the millenium has spoken.
Den friska luft som slog emot mina kinder gjorde inget annat för mitt allmäntillstånd än att retsamt förklara för mig att jag "kunde legat hemma och sovit nu". Men vad gör man inte för de granna små liven på plan två i Horhuset. Hade någon våldsman försökt något, skulle min enda insats i det rådande läget förmodligen varit att låta den galanta damen springa upp ett redigt försprång hem och därefter resignerat uppbringat ett darrigt "be gentle" för egen räkning. Som sagt - vad gör man inte.
The botched-up bitch of the millenium has spoken.
lördag 3 februari 2007
Dave Attell...
...sa: "You ever made fun of someone so much, you think you should thank them for all the good times you´ve had?"
Absolut. Så...ett big shoutout till Raz, Ville, Emur, M.O. och alla andra jag garvat gott åt! Ni har med era brister förgyllt mången måndag!
På ämnet yoga faller Attells åsikter också i god mån. Nämligen: "If I want my legs behind my head I'll just go to jail, you know? (imiterar en intern i teve-serie) ...'welcome to Oz, bitch!'"
Absolut. Så...ett big shoutout till Raz, Ville, Emur, M.O. och alla andra jag garvat gott åt! Ni har med era brister förgyllt mången måndag!
På ämnet yoga faller Attells åsikter också i god mån. Nämligen: "If I want my legs behind my head I'll just go to jail, you know? (imiterar en intern i teve-serie) ...'welcome to Oz, bitch!'"
Kontraster är viktigt när man skriver, sa en av mina lärare...
...så därför följer jag upp det förra inlägget om glädje och lycka med en nyligen inträffad msn-diskussion, som så ofta och lätt spårar ur...tema uttråkade msn-are som halkar in på fel ämnen. en vardagsdiskussion om tvättstugor och diskningar resulterade i det här, som exempel. Min vän Carl Vilhelm får stå ut med mycket från mitt håll ibland, ska tilläggas. Håll någon vuxen i handen nu, barn.
...
Johnny säger:
så...nu överger vi det ämnet. för jag tror inte att jag kan göra det så värst mycket roligare än så...
Calle säger:
nej precis, helt sant
Johnny säger:
berätta något kul nu då
Calle säger:
jag diskar, det är kul
Johnny säger:
fett kul.
Johnny säger:
go on, bitch! work that frying pan! yesss, lather it up with foam, yesss...
Johnny säger:
now use the dish brush on it like it´s been a bad frying pan. yeeeeeessss!!!
Calle säger:
hehe, tyvärr är stekpannan redan diskad
Johnny säger:
feck.
Calle säger:
men har lite porslin som reserv
Johnny säger:
där förstördes den fantasin. tack för den
Calle säger:
funkar inte porslin?
Johnny säger:
nej, det är fett osexigt. en stekpanna kan man koppla till hetta och eld - porslin kan man bara koppla till mormors kaffebjudningar...
Johnny säger:
kanske funkar för dig, men inte för mig. för jag är inte någon pervers typ som tänder på porslin. nej, riktiga doningar ska det vara. stekpannor och kastruller. DET är sexigt, det!
Calle säger:
okej...men det får bli nästa gång dårå
Johnny säger:
bäst det. köp en webcam till det, så jag får se stekpannan in action, och från olika vinklar när du skrubbar med diskborsten så teflonet ryker.
Calle säger:
låter som en plan
Johnny säger:
och sedan när du är klar med den, ger du den en bitch slap, spottar på den och slänger den i diskstället och bara går därifrån och lämnar dörren öppen. ååååååååååååh vad sexigt!
Johnny säger:
det är kärlek, det...på så många plan
Calle säger:
javisst! helt klart är det
Johnny säger:
excuse me, i just came in my pants.
Johnny säger:
"notan, tack"
...
Johnny säger:
så...nu överger vi det ämnet. för jag tror inte att jag kan göra det så värst mycket roligare än så...
Calle säger:
nej precis, helt sant
Johnny säger:
berätta något kul nu då
Calle säger:
jag diskar, det är kul
Johnny säger:
fett kul.
Johnny säger:
go on, bitch! work that frying pan! yesss, lather it up with foam, yesss...
Johnny säger:
now use the dish brush on it like it´s been a bad frying pan. yeeeeeessss!!!
Calle säger:
hehe, tyvärr är stekpannan redan diskad
Johnny säger:
feck.
Calle säger:
men har lite porslin som reserv
Johnny säger:
där förstördes den fantasin. tack för den
Calle säger:
funkar inte porslin?
Johnny säger:
nej, det är fett osexigt. en stekpanna kan man koppla till hetta och eld - porslin kan man bara koppla till mormors kaffebjudningar...
Johnny säger:
kanske funkar för dig, men inte för mig. för jag är inte någon pervers typ som tänder på porslin. nej, riktiga doningar ska det vara. stekpannor och kastruller. DET är sexigt, det!
Calle säger:
okej...men det får bli nästa gång dårå
Johnny säger:
bäst det. köp en webcam till det, så jag får se stekpannan in action, och från olika vinklar när du skrubbar med diskborsten så teflonet ryker.
Calle säger:
låter som en plan
Johnny säger:
och sedan när du är klar med den, ger du den en bitch slap, spottar på den och slänger den i diskstället och bara går därifrån och lämnar dörren öppen. ååååååååååååh vad sexigt!
Johnny säger:
det är kärlek, det...på så många plan
Calle säger:
javisst! helt klart är det
Johnny säger:
excuse me, i just came in my pants.
Johnny säger:
"notan, tack"
Vi får aldrig glömma...
Lyckan finner vi i de till synes små sakerna. Ett lågt humör kan vändas med en kram. En hand som håller en annan. En kyss. En sång. En blick. Lyckan finns överallt.
Den kan vara svår att se ibland, tyckas svår att nå. Rentav omöjlig. Men i det mörkaste mörker finns alltid ett litet ljus, och i det ljuset finns ett hopp om något bättre. Något större vilar tryggt väntandes på oss alla - i det lilla.
Den kan vara svår att se ibland, tyckas svår att nå. Rentav omöjlig. Men i det mörkaste mörker finns alltid ett litet ljus, och i det ljuset finns ett hopp om något bättre. Något större vilar tryggt väntandes på oss alla - i det lilla.
fredag 2 februari 2007
The G-thang, baby!
G på tentan!!! (klapp x3)
G på tentan!!! (klapp x3)
G på tentan!!! (klapp x3)
G på tentan!!! (klapp x3)
G på tentan!!! (klapp x3)
G på tentan!!! (klapp x3)
G på tentan!!! (klapp x3)
G på tentan!!! (klapp x3)
G på tentan!!! (klapp x3)
G på tentan!!! (klapp x3)
G på tentan!!! (klapp x3)
G på tentan!!! (klapp x3)
G på tentan!!! (klapp x3)
Jäkla betaltant vid Ica.
Ok, skammen och nesan är inte över än. Jag verkar ha en jäkla förmåga att börja en dag på topp och sluta i extremen på andra sidan av skalan. Jag gick till Ica Bergsgatan idag för att handla - en liten butik som uppenbarligen drivs av sadister i jakt på masochister att mysa med om kvällarna. Kassörskan - modell äldre - var väl kanske hyfsat trött och inte på det mest gemytliga humöret. Som Rasmus sa:
"Vem vill väl sitta och väga bananer en fredag kväll?"
Sant. Jag försökte ändå, som jag brukar (faktiskt) att vara trevlig mot dessa vårt samhälles mest idoga arbetsmyror. Jag fyrade av ett leende modell Charmigt och ett försök till ett hest "hej". Om möjligt åkte mungiporna ner ännu mer på kärri...kassamaskinsbefälhavarinnan. "Ok", tänkte jag. Pröjsade med kortet som ett sant barn av det nya millenniet. När kvittot skrevs ut pekade hon med hela handen på det, och sa: "Där!" Jag plockade kvittot, fick med mig varorna - mimade ett "tack för den goda servicen" - och gick ut för att vänta in eftersläntrarna i La Famiglia. Glömde jag något, frågar ni er helt osökt? Jo, det gjorde jag. Min Läkerol Salmiak-ask låg kvar därinne. Till saken hör nu också att jag hade min splitter nya, vita hoodie på mig. Och ett par splitter nya träningsbyxor (kände mig som en engelsk gangsterslyngel f.ö.).
Kassörskan gjorde emellertid sin plikt. Hon gastade efter mig där jag stod utanför dörrarna och väntade med mina matkassar. När jag inte hörde henne, sa hon till Rasmus: "Säg till tjejen i den vita tröjan att hon glömt sin Läkerol!"
För i...nu är det banne mig krig. För de av er som inte vet hur jag ser ut, och tänker att jag kanske mycket väl kan förväxlas med en medlem av det täcka könet slänger jag med en hyfsat nytagen bild från La Famiglias Åre-resa för någon helg sedan. See below for reference...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)