Juligen...D-dagen närmar sig

Har fått klagomål på att jag inte varit så produktiv på ett tag. Det är ju för fan den slöaste perioden på året nu ju, då dessutom inget händer, så vad förväntar ni er!? Så, för att ligga i fas med säsongens låga knopvarv, och samtidigt gå min ärade publicum till mötes gör jag en kompromiss, och skriver in en gammal text från förra julen istället. Håll till godo:

Jaha. Så var det dagen före dagen före dagen före dagen före dagen före dagen före dagen med D. Duppäräda´n. En viss förväntan infinner sig i kroppen, och fingrarna famlar redan reflexmässigt i luften efter paket.
Den 24:e ska Kalle Anka plikttroget genomlidas vare sig man vill eller inte - även om herr JulFarbror själv, Arne Weise lagt luvan på hyllan.
Är man riktigt i stämning citerar soffpotäterna en gammal replik från Svensson, Svensson: "Vad är det här för stolpskott, vart f-n är Arne Weise?"
Köksbordet doftar av allehanda godsaker - såväl nyttiga som direkt hälsofarliga sådana samsas sida vid sida i bästa julefrid. Otaliga är de mödrar, som med rykande fotsulor hastar fram och tillbaka för soffregementets välmåga innan även dessa julens mest saktmodiga krigare kan svepa en glögg framför tv:n, vår tids primära samlingspunkt.
Men sådan är julen idag, och även den mest inbitne cyniker (jag erkänner mig därtill skyldig) finner sig troligen trängandes i en soffa med ett dumt flin i nyllet. Undertecknad tillhör inte undantaget. Detta medan det i magen utkämpas ett bittert krig mellan dussinet olika maträtter, från vilket ljudet dränks av Aria-pa-pa-fågelns sång på tv.
Vilket som vilket, som chefen sade. På julafton är det fullt tillåtet att bara sitta där och flina, och lyssna till gammaldags jullåtar på stereon.
Om man vill busa till det lite, kan man alltid smyga in lite Weird Al Yankovic/"The Night Santa Went Crazy", eller den härlige klassikern "Mele Kalikimaka" i Jimmy Buffetts version av denna hawaiianska jullåt från tiden då allt var svartvitt (och lite bättre). "Fairytales of New York", framförd av Kirsty MacColl och the Pogues är också en given favorit.

Undertecknad önskar avslutningsvis, trots allt, en God Jul! A-håöuj!