Lillördagen hade undertecknad nedtecknare tänkt tillbringa i hemmets lugna vrå. Den planen ändrades raskt när granna grannen Hanna (se Länkar) och coola tjejen med världens bästa namn (Victoria Herkules - namnen kombinerar en antik segergudinna med en lika antik och råstark grek) ringde på dörren. Det skulle ölas i Nacksta till spelet Singstar, ville jag haka på? Okej, sa Kermit - jacka på, öl i väskan och iväg.
Väl framme trycktes tävlingsnerven snabbt undan till förmån för ölartarmen. Från en bekväm position i soffan skrålade jag på betryggande avstånd från mikrofonerna, till grannarnas stora lycka. Fokus låg främst på att tömma popcornskålen, den medhavda ölen och att snika åt mig några slurkar av Hannas vinbox. Boxen, ja. Efter en långlivad turné runt Sundsvall i Hannas famn de senaste veckorna tog "Precious" läskande innehåll tydligen slut igår.
En borttappad tröja och ett antal sånger senare gick gänget vidare till Djärvens lägenhet ett 50-tal meter bort. Där spelades det poker och lattjades med Fantomens varg Hero, som på sistone ser mer ut som en välmående svart Labrador, vill jag nog påstå. Den sista ölen dracks ur mot bättre vetande - den beryktade tyskölens inverkan på hjärnan började göra sig kännbar redan då. Av den enkla anledningen beslöt jag mig föt att ta en promenad i friska luften, vilket slutade med att jag gick hela vägen hem till Horhuset här i centrum igen. Det var banne mig den längsta promenaden jag gett mig in på sedan lumpen anno domini 2001! En lång, spikrak asfaltsträcka ledde mig tillbaka till civilisationen och favoritkramkudden Gullan igen.
Längs vägen hittade jag i alla fall en skatt i form av en sönderkörd stjärtlapp, som hängdes på Hannas dörr som en present, tillsammans med en ursäktande lapp över att jag bara lämnade ligan därborta utan att säga hejdå ens.
Torsdagen (idag) började först klockan tolv, då Vickan ringde på dörren. För en gångs skull kämpade jag mig ur sängen för att öppna - hon och Hanna såg oförskämt pigga ut i jämförelse med det sönderkörda vrak som öppnade dörren. Så snart de gått slog jag huvudet i kudden och somnade om. Jämrans tysköl...
Väl framme trycktes tävlingsnerven snabbt undan till förmån för ölartarmen. Från en bekväm position i soffan skrålade jag på betryggande avstånd från mikrofonerna, till grannarnas stora lycka. Fokus låg främst på att tömma popcornskålen, den medhavda ölen och att snika åt mig några slurkar av Hannas vinbox. Boxen, ja. Efter en långlivad turné runt Sundsvall i Hannas famn de senaste veckorna tog "Precious" läskande innehåll tydligen slut igår.
En borttappad tröja och ett antal sånger senare gick gänget vidare till Djärvens lägenhet ett 50-tal meter bort. Där spelades det poker och lattjades med Fantomens varg Hero, som på sistone ser mer ut som en välmående svart Labrador, vill jag nog påstå. Den sista ölen dracks ur mot bättre vetande - den beryktade tyskölens inverkan på hjärnan började göra sig kännbar redan då. Av den enkla anledningen beslöt jag mig föt att ta en promenad i friska luften, vilket slutade med att jag gick hela vägen hem till Horhuset här i centrum igen. Det var banne mig den längsta promenaden jag gett mig in på sedan lumpen anno domini 2001! En lång, spikrak asfaltsträcka ledde mig tillbaka till civilisationen och favoritkramkudden Gullan igen.
Längs vägen hittade jag i alla fall en skatt i form av en sönderkörd stjärtlapp, som hängdes på Hannas dörr som en present, tillsammans med en ursäktande lapp över att jag bara lämnade ligan därborta utan att säga hejdå ens.
Torsdagen (idag) började först klockan tolv, då Vickan ringde på dörren. För en gångs skull kämpade jag mig ur sängen för att öppna - hon och Hanna såg oförskämt pigga ut i jämförelse med det sönderkörda vrak som öppnade dörren. Så snart de gått slog jag huvudet i kudden och somnade om. Jämrans tysköl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar