Något grönt och skönt.

När jag gick upp på morgonen för att skölja mitt ansikte och kamma min mögliga stubb, låg han där. Han var grön, skön. Det visade sig vara Kermit, som efter sina forna framgångar fått ett för stort ego. Stort nog för att fylla de malmtåg som rullade från Svea mot Tyskland under varldskrig v.2. De otillåtna drogerna, alkoholen och de därtill hörande nattamackorna hade satt sina spår. Vännerna hade övergivit honom; Fonzie hade kraschat till döds med hojen, Gonzo hade skjutits till månen av en Canon. Och hon grisen hade prostituerat sig till oigenkännlighet åt medierna. Bara Kerm´ återstod av det gamla gardet. Han är nu min närmaste vän, som följer mig överallt. Med goda råd bistår han mig, från sin plats på min högra axel. Viskandes i mitt öra. Hoppa aldrig längre än benen bär dig!