Varför är vi sådana suckers? Varför köper vi till exempel mjölk i små paket hela tiden? Jag skulle ju i alla fall lätt få in en ko i min lilla skokartong till lägenhet. Då har jag mjölk till kaffet varje dag och så behöver jag inte oroa mig för uppvärmningskostnader till vintern heller. Och trevligt sällskap är de ju också, kossorna. Jag skulle lätt kunna gå med en i koppel istället för en hund, så är motionsbiten också löst. Och för längre resor är det bara att slänga en sadel på ryggen på den. Och garderobsväxterna skulle ju må skitbra om de gödslades med koskit. Jag får nog höra med grann-Hanna om hon inte vill vara med på att adoptera en multi-magad, råmande idisslar-brahma ihop. Delad vårdnad är dubbel vårdnad, trots allt. Och lite kollektivkänsla är aldrig fel.
Undrar om jag har kommit något på spåren här, undrar om det är just det här företagen är rädda för att vi ska komma på? Att vi egentligen inte behöver dem? Egentligen, alltså. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar