Oftast går jag runt och känner mig sådär normalt medelsvenssonskt icke-troende. Ovan himmel, under jord och inte mycket mer ryms däri.
Men så hör man Carola ropa halleluja i radion. Och då tänds gnistan, tron på något annat. Någon slags religiös förnimmelse. För då vet jag att Djävulen finns och att världen är galen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar