Min mor och moster i rummet intill diskuterar anledningen till att moster inte lyckas känna sig hemma i huset hon bor i med sin kille.
"Det kanske är något med det där huset? Några andar som inte fått ro..."
"Jaaa, kanske det. Möjligt."
Och så fortsätter de ett tag. Många omkring mig tror på sådant här, har sett spöken, varit på seanser. Jag minns att jag själv fick följa med mor på en sådan för många år sedan.
De får sina auror lästa, indianer står bakom dem och håller upp en fjäder, släktingar fram förr passerar ett rum eller sitter på fotändan av sängen.
Sådana är vi, här i skogen antar jag. Men det här är den snälla sidan av myntet.
För inte mer än hundra år sedan ristade de i träd i vara finnmarker. Diktare Dan Andersson växte upp med det här omkring sig. Deras avkomlingar kan nu vara ultrareligiösa, som finngubben som kom till redaktionen med en insändare. Ett långt, handskrivet brev som gick ut på att tsunamin var Guds sätt att straffa bögarna.
I somras skrev vi om en barnteater i det fria, där artisten Peter Tägtgren (Pain) spelade ett troll som rörde i grytan. Dagen efter publicering kommer ett handskrivet brev från en dam i Morgår'n. Där finns också urklipp från en finsk tidning fasttejpade. Översatt står där att en pastor varnar för det onda inflytande som väller över ungdomen idag.
Mest längtar han väl tillbaka till bålbrännandets dagar, blir intrycket. Damen som skickat brevet instämmer och vänder sig mot häxkultur och dylikt. Och allt bara för att en artist rört om i en gryta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar