Retar mig på dem idag...igen. Tilde är sockerhög efter att ha klämt tre bakelser, hon tar ställning till tusen i ett ensidigt inslag där "ond statlig myndighet" är stum.
Sedan kommer en av alla dessa nöjesjournalister. Han klagar på "floppen" i Eurovisionen. Vi som tar så allvarligt på den här tävlingen, säger han, måste ju skicka mer seriösa bidrag, som "passar in".
Jag tror inte Sveriges månghövdade, mångkulturella, multireligiösa och allt vad vi är tar hälften så seriöst på Eurovisionen som vara nöjesjournalister gör. Det är deras moment, deras stund att få känna sig som en del av något stort. Vi vill ha underhållning. Helst svensk seger förstås, men då klagas det bara på kostnaden direkt efter så i hemlighet dras kollektiva suckar av lättnad när jumboplatsen är blågul.
Och apropå att skicka bidrag (de är tydligen inte människor längre, utan produkter) som ska passa in i sammanhanget...om VI skickat en 23-årig, okammad pojk med fiol till Moskva, hur många nöjesjournalister hade ansett att han passat in på förhand?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar