Bussen till Göteborg stannar en stund i Hällefors. Läge för luftpaus, deklarerar chauffören Gunnar genom högtalarna.
Genast blåser en grupp pustande, frustande, fradgande, väsande varelser förbi min plats och ut genom dörren. Väl ute löper de målmedvetet så långt bort från dörren som deras förstörda kroppar bär dem. Ungefär två meter. Samtidigt har de härjat runt i sina fickor och handväskor efter sina cigaretter.
De bolmar på därute, vänder vällustigt ansiktet upp mot skyn när de blåser ut de första, ljuva blossen. Som om den första röken vore ett offer till gudarna.
Allt hopp om att få frisk luft därute är med andra ord bortblåst, bildligt och bokstavligt.
Sedan glider de hostande förbi mig igen, på sin väg mot platserna. Då är allt hopp om frisk luft I bussen också bortblåst. För röklukten tar de vänligt nog med sig.
Men chaufför Gunnar vet bot. Han skruvar upp fläktarna på max. Han är bra han, Gunnar. Rekorderlig typ. Garanterat rökfri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar