Utsikten från mitt nuvarande jobb

... och så lite av inredningen.

En skärmytsling i det så kallade könskriget.

För ett par veckor sedan skrev jag uppgivet på Twitter: "Fan vad tröttsamt att läsa om kvinnor som ser ner på män, och män som förringar kvinnor. Sätt er på skämsstolen och skaka hand sedan. Puckon."

I går var det dags igen, då det dök upp en Retweet (RT) i min lista (feed). RT är när någon jag följer tycker att någon annan har skrivit något smart, bra, roligt eller dumt, RT-markerar, och så dyker det markerade upp i min feed, vare sig jag följer den personen eller inte.

"Män som ser på Simpson har små.. Hjärnor. Bland annat. #skittv", och så var vi där igen. Irritationen tar vid. Först undrar jag om hon kan några bra skämt om svarta och judar också, under förmodan att det skulle vara svarta eller judiska män i så fall. Snart nog har jag överreagerat med kontringen: "Kvinnor som tittar på Sex and the City har en walk-in closet till hjärna, med dörren på glänt. #skittv".

Men så kommer jag på att det kanske inte är män som kollar på vare sig The Simpsons eller annat tidsfördriv på tv hon har något emot i allmänhet. Hon äter säkert med god aptit vare sig det är en man eller kvinna som lagat maten. Kanske är det bara en man som ser på The Simpsons hon har något emot. Bra så.

Ställer ändå undan en extra stol i hörnet för henne med.

Lite fakta om mig.

Min dansstil liknar en man med extrem simultankapacitet, vad gäller att fimpa en cigarett med varje fot. Ni hittar mig i baren.

För övrigt gillar jag inte kung Bore.

Vi accepterar, rentav respekterar valet. Typ.

Funderar på en sak. Argumenten om att acceptera och rentav respektera folks val, det vill säga klicken som röstat på SD av vilka anledningar det nu må vara – innebär det att vi accepterar, rentav respekterar tyskarnas val 1932 också?
Då röstade 33 procent av det tyska folket på NSDAP, en siffra som ökade till 44 procent i nyvalet. Mångt mycket mer folkets vilja där än här, med andra ord.
Vad som sedan följde vet vi. Män och kvinnor i blanka stövlar gåsmarscherade världen runt under förevändningen att de behövde lite mer benutrymme. Undra på, de hade väl två högerstövlar på. Synd om dem. Icke-tyskar var inte överdrivet populära under det av folket välsignade styret – men dessa dugde gott till att värma kaminerna med, tyckte Adde med den kantiga mustaschen. Där andra såg problem, såg han alltså lösningen, om än en slutgiltig sådan.
Frågar man runt off the record i SD, eller ännu hellre, bland medlemmar i Svenskarnas parti – numer invalda i kommunfullmäktige i Grästorp med ett mandat – är det inte otänkbart att de menar att vad som sedan följde, aldrig hänt. Och de argumenten måste vi väl acceptera, rentav respektera. De har ju valt att tro så, trots allt.

Fotnot: Svenskarnas parti hette innan namnbytet Folkfronten, innan det Nationalsocialistisk front. Består av förmodat blonda och resliga män och kvinnor. Tills för inte så länge sedan roade de sig med att fira födelsedagen för den där mannen i kantig mustasch, som ledde gåsmarschen. De är det enligt mig veterligen enda parti som SäPo finner för gott att hålla ett öga på.

Sak jag inte kommer att sakna med Stockholm

Killar i jeansshorts, rutig skjorta och gubbkeps som på bråkig stockholmska pratar i mobilen på pendeln, om att det snart är semester och "då slipper man ungarna. Nä, gu'bevare mäj, det är dubbla kondomer som gäller för att hon inte ska bli gravid. Nu får det räcka".

Och lite mer humor på bil

Bästa ironin på länge

Ja, såvida de inte flyttar pianot från Snobben, förstås.

Tillbaka på ruta ett

Tänderna liksom vibrerar eller durrar, svalget kliar...

Jepp, snuslös sedan två dagar. Härliga tider.

Dags att jaga fart på våren

Det finns folk till allt

Titta noga på bilden. Den föreställer en tavla av Picasso, som såldes för 106 miljoner dollar på auktion i går. Nu visar den dock mer folks uppenbara dårskap. 106 miljoner! Roligt i idiotin är att den som skrivit grejen på SVT:s texttv översatte titeln på verket lite..slarvigt, om än förståeligt. "Nude, green leaves and bust" blev till "Naken, gröna löv och bröst" i stället för "Naken, gröna löv och byst".
Titta på bilden.

Köparen borde ha prutat.

David fucking Batra

Är det David Batras fel att tvättstugorna i landet ser ut som de gör? Kan inte minnas senaste gången jag inte behövde göra rent filtret i torktumlaren efter någon annan, nämligen. Dessutom är samtliga fack i tvättmaskinen alltid överfulla med tvättmedelsklägg, eftersom folk i det här huset tydligen inte kan dosera korrekt. Ju mer tvättmedel man har i, desto mer blir kvar i facket. Så är det. Useless cunts.

Så enkelt, så begåvat

Förena Ennio Morricone med Nas, och resultatet blir uppenbarligen briljant. Perfekt timing i denna mashup.

Fix you

Såja, nu ska det inte bli något strul när ni går in på bloggen. Har tagit bort sidelementet från Twitter, som ville tvinga er att logga in hela tiden. Det dyker förmodligen upp igen i sommar, då jag tänkt återuppta twittrandet i viss mån. Men utan tjatet om inloggning.

Läs på!

Kontrakt x2

Hej, bloggen.

Det här är bara ett statusinlägg.

På golvet innanför dörren låg i dag två vita kuvert bland all reklam. Det ena gäller det arbete jag ska göra i sommar, det andra den lägenhet jag fixat under tiden jag knegar. Sweet. Återstår snart bara att fixa parkeringsplats utanför lägenheten. Garage vill jag nog ha. Måste vara maximal vuxenpoäng på det, tänker jag.

Så är det!

För övrigt fick jag maximal ståpäls till sista scenen i Breaking Bad S2E10. Walt har aldrig varit hårdare till bättre musik.

Grattis på tvåårsdagen!

Det blev tåget till gudsonen i dag. Lillpysen fyller år. Snart är han stor nog för att lära sig säga "Godfather".

Fortfarande mest "män" i chefsposition, med andra ord

Sällskapssjuk

Jupp, så är det. Med den känslan följer överskottsenergi.

Så i dag har jag...

Köpt en liten gåva till en vän (som får vänta med att få den, eftersom hon åker till Sälen = övergiven).

Köpt säsong ett av 30 Rock, som får hålla mig sällskap i väntan på säsong två av Breaking Bad.

Sorterat räkningar, kontrakt och övriga papper till plastfickor och lagt i en pärm jag köpte för ändamålet. Skönt att få lite ordning på högen, nu när de vuxit ur lådan.

Hämtat ut ett paket på posten. Det följde med bubbelplast, så jag hade något att leka med ett tag.

Funderat på framtiden. Men det var inget roligt, så det slutade jag med efter ett litet tag.

En lustig paradox är att mitt i allt det här, kände jag av torgskräcken när jag gick runt i Sundbybergs centrum.

Jaaanääe, lite mer 30 Rock kanske. Innan jag får för mig att städa.

Hatar SL just nu

Först fastnade en barnvagn i dörrarna på en t-banevagn (Grön 19 mot Hagsätra, avgång 11:50 från T-Centralen). Föraren stod halvvägs ut genom loket och såg det hela. Svårt vore annars, med tanke på att det var dörren närmast honom. I barnvagnen låg en bebis. Mamman vänder sig till föraren, som står och glor surt på henne. En passagerare försöker bända upp dörrarna inifrån vagnen. Förarens reaktion: "Vad skulle du in och göra". Sedan gick han in sin lilla hytt.

När jag sedan ska ta bussen hem, missade jag den precis. Tittar på busstiderna, och bussen ska gå varje hel och halv timme – enligt papperet. Det snöar och blåser. Just ingen trafik. Jag går in i närmaste affär, sätter mig på en bänk där jag ser hållplatsen. Har mobilen framme, för att ha koll på tiden. Intill sitter en hundvalp, som är väldigt intresserad av att leka med mig, medan matte är och handlar. Låter den hälsa, och klappar den lite. Kvart över ser jag min buss åka förbi. Sätter därför fart. Ser en passagerare gå av, dörrarna stängs. Bussen står kvar ett tag. När jag är tre meter bakom bussen, åker den (buss 113 mot Blackebergs Gård, med egentlig avgång endera 18:00 eller 18:30). En kvart försenad eller en kvart för tidigt, med andra ord.

Gick hem i snön och blåsten.

Nu sitter jag och svär tyst över SL.

Leker med tanken...

Potentiella tatueringsmotiv:
- Skrivmaskin (till exempel den som står på vinden hemma i Dalarna).
- En ourobouros (googla).
- Magrittes "pipa", naturligtvis med tillhörande text (Ceci n'est pas une pipe).
- valda rader ur William Blakes "Songs of Experience" och "The Divine Image".
- Catullus "Odi et amo" (som jag haft i bakhuvudet ända sedan gymnasiet tillsammans med Blakes ovan nämnda verk), eventuellt tillsammans med Anacreons förlaga, båda på originalspråken, kan dem ändå utantill vid det här laget.



Det vore förstås frestande att tatuera in de kinesiska tecknen (tecknet?) för "Shrimps & Scallops with Garlic Sauce" också.

Om jag någonsin, vilket jag tidigare varit fast besluten att aldrig göra, tatuerar mig är det förmodligen något av ovanstående det blir. Eller samtliga. Gärna något i japansk stil också.

Hurra då.

Eller rättare sagt... fytihelvitti! 25 procent fler öppet arbetslösa journalister i februari i år, jämfört med samma månad förra året.. och nu detta.


--------------------

Skärmbild och uppgift om arbetslösa journalister hämtat från Journalisten.

Jag, ett sexobjekt. Eller var han bara ensam?

Datumet är måndagen den 15 mars, år 2010. Tiden någon gång mellan 14:10 och 14:20.

En stilig yngling i sina bästa år (undertecknad nedtecknare) står på T-Centralen, lutad mot en vägg. Han står och tittar på mobilen, och har hörlurar i öronen. Hans anledning till att stå där: inväntar röd linje mot Ropsten, för att lämna tillbaka filmer som lånats från Filmhusets bibliotek.

I ögonvrån lägger han märke till att en suddig skepnad närmat sig. Inget konstigt med det, trängseln är ofta stor i tunnelbanan.

Skepnaden kommer närmare. Står till sist någon millimeter ifrån ynglingens vänstra sida, lutar sig över mobilen och tittar på displayen. Det är en man, uppskattningsvis 35 till 40 år fyllda. Han är ett huvud kortare än vår yngling, och liknar närmast George Costanza från Seinfeld, om än kortklippt och gråhårig runt den kala hjässan.

Mannen säger något ohörbart. Ynglingen tar ur ena hörluren, antar att mannen kommer fråga vad klockan är. Mannen står nu tryckt mot ynglingen, småler. I stället för att fråga efter tiden, viskar den äldre mannen följande, med baltisk brytning:

"Ursäkta. Skulle du vilja komma hem till mig? Hålla sällskap?"

Ynglingen blinkar till. Tittar sedan ner i mobilens display igen, och säger "Nej".

Mannen nickar, går några steg åt sidan. Röda linjen mot Ropsten anländer. Ynglingen kliver på.

Ridå.

En inblick i hur det kan låta i Dalarna

Det är inte alla som tycks tro mig, när jag säger att jag tonar ner dalmålet "bland folk". Så jag har roat mig med att brainstorma fram lite ord, som jag lägger i en lista. Det är ord, varav vissa används i mina trakter, andra på annat håll i länet. Många av dem används främst av äldre, men några lever kvar bland de yngre generationerna än, andra är bara lokala uttal av ord som också återfinns i rikssvenskan. En del, som "bös" för skräp, finns också i andra län, så de tar jag inte med i listan. Därtill finns ord och uttryck som bara tycks användas i vissa byar. Krångligt är vad det är. Men kul att grotta ner sig i, tycker jag! Mycket nöje och förvirring.

Tarv - ha behov av. Fattig på något.

Logg - tovor i kläderna.

Tjåla - kan ha två betydelser. Dels någon som pratar för mycket, alternativt någon som är kelig. Ex.: "Han ba' tjålar, är aldrig tyst", eller "Va' du va' tjåli' då".

Tjålin - annan böjelseform av kelig, se ovan.

A-hååj - som di hälsä i Morgår'n förr. Finns många som använder det än.

Bändut - svårutfört, krångligt.

Bösslut - besvärligt.

Hävligt - "inte lätt", även om det ibland också tycks använda om någon som är bra på något, ex. "Va' du va' hävli!"

Huskut - obehagligt.

Oknu - främmande.

Rålös - förvånad.

Stäcku - kortvuxen.

Toku - tokig.

Tåssu - tokar sig.

Tåcken - sådan.

Tafflig - fumlig, omständig. Sista bokstaven uttalas inte.

Botja - boken.

Nyttjiln - nyckeln.

Vurpen - var man är född, enligt Johanna som kommer från Svärdsjötrakten.

Lyr - lyssnar. Hör till Bjursmål, som jag förstått det.

Änt'ä? - Är det inte?

'na - henne, ex.: "hälsa 'na dä".

Ho' - henne, ex.: "var ä ho' då".

Dännä - där.

Hännä - här.

Finns fle', mä ja' kom int' på'rä nu.

Ha det!

Jag testar en ny "frisyr"!

Före




Efter




Det räcker så. Tack för er tid, ni ser mig närmast i Efterlyst!




... då ser jag ut så här.

Konsten att retas lite med SL

I dag retades jag lite med en fascistoid köförespråkares ordningssinne. Gick in genom mittendörrarna på bussen, för att sedan gå fram och läsa av biljetten.

Busschaufförens världsbild rämnade.

"Hallå? Varför kan du inte gå in som alla andra", undrade han.

Jag gav ingen förklaring. Gick lugnt tillbaka, satte mig på en tom plats. Log för mig själv. I bland får jag slängar av agorafobi, torgskräck. När sådant händer inuti en pytteliten lokal full med människor är det inte kul. Vanligtvis går det bra, dock. I sådana stunder är de breda dubbeldörrarna i mitten av bussen mycket mer uppskattade än den smala dörren där fram.

I dag gjorde jag det dock enbart för att jäklas, och för att vara säker på att få en sittplats.

SL - @MisterPlan: 5-1.

Vill ut och åka

I sommar, vill säga. En road trip. Sist åkte vi till Norge. Längs vägen passerade vi flera ställen som verkade intressanta och roliga.

Så, Christian och Raimo: vi börjar planera. Ok?

Gårdagen bjöd på cirkus

Inte riktig cirkus, dock. Kollektivtrafiksfail, snarare.

BUSS
Först kommer naturligtvis inte bussen i den tid den ska. När jag kommer till hållplatsen fem minuter innan bussen ska vara där enligt tidtabellen, ser jag den passera krönet in mot centrum. Jag väntade då in nästa linje som passerar här, hoppade av där den viker av åt ett annat håll än jag ska till, och promenerade sista biten.

TUNNELBANA
När jag går ner i underjorden, hade den digitala remsan ovanför dörren lika gärna kunnat säga: "Ni som inträden här, överge allt hopp". Istället står där att det år signalfel i båda riktningarna, så det är omöjligt att ta sig direkt till Kungsträdgården (där jag byter till buss sista vägen). Någon pendel går inte än på ett tag, så jag tar tuben. Kommer så långt som till Västra Skogen. Därifrån gäller ersättningsbuss.

BUSS
Ersättningsbussen har ringts in, men ingen av personalen på plats vet när den ska komma. Medan jag står där, hinner säkert två, tre, fyra tunnelbanelaster med morgonpendlare extra dyka upp. Folkmassan växer.

Till slut kommer: EN buss! Fler är inringda, men de dyker tydligen upp som de behagar. Och nu ser jag det sorgligaste jag sett på länge. Folk lösgör sig ur massan, och springer mot bussen. När de inser att bussen inte stannar, utan kommer åka runt en vändplan för att komma tillbaka till platsen de sprungit ifrån vänder de inte. Nej, de springer EFTER bussen, hela vägen. När bussen sedan stannar, står där redan en klunga och bromsar upp löparidioterna. Bussen fylls på rekordtid. Ett problem, bara. Den kan inte åka någonstans, eftersom folk står packade ända fram till dörren, och PÅ tröskeln. Dörren går alltså inte ens att stänga. Lik förbaskat vägrar folk gå av bussen, ens när chauffören stängt av motorn och sagt att de inte kan åka med. Idioterna låtsas inte höra, tittar bort och väntar på att chauffören ska ge upp.



Lynchstämningen som varit mot SL ändrar nu inriktning. Nu är det de i bussen det sägs elaka saker om istället. "Kasta av de där jävla snorungarna", skriker någon. Jag kollar, och ser inte en enda tonåring i dörren. Istället ser jag vuxna, till och med medelålders människor stå där. Inte för att bussen skulle kunna åka någonstans. Framför den står fullt med folk ivägen, som också vill på.

Det var i det ögonblicket jag beslöt mig för en annan lösning.

TUNNELBANA
Jag åker tillbaka till Sundbybergs centrum, och tar pendeltåget, som det nu blivit fart på igen. Åker till T-Centralen.

PENDELTÅG
Inga konstigheter här. Från centralen blir det tunnelbana mot Östermalm, där jag studerar.

TUNNELBANA
Inget utöver det vanliga händer. Från Karlaplan promenerar jag sista vägen, för att få lite frisk luft.

FRAMME
Men är det inte slut. Vid skolan ser det ut så här!

Brandlarmet har utlösts, och jag står i nästa folksamling i tio minuter eller så, tills vi släpps in. Ingen har sagt att vi får gå in, men flocken rör sig ändå ditåt. Ingen hindrar oss. Lektionen fortsätter. Jag kom kanske 1t 20m försent.

CIRKUS

En liten nattrecension

Mumford and sons är en grupp jag börjat lyssna på, efter Twittertips. Har inte lyssnat så mycket, men vill ändå göra ett försök på en låt jag verkligen gillar av dem.

"The Cave" heter den. Har hört den förut, men upplever den till och med bättre än hur jag mindes den. Som om Devendra Banhart (inledningen), Kimya Dawson (fraseringen därefter) och Sufjan Stevens (väggen av instrumentljud som byggs upp) haft ett litet gangbang och fått fyra musikaliska blandbarn. Och så trumpeten i bakgrunden mot slutet, som påminner om en Beatleslåt jag inte minns namnet på. Fint!

Lyssna på deras debutalbum "Sigh no more" från 2009. Jag ska lyssna in mig mycket på det nu i veckan, har jag bestämt.

För övrigt rekommenderas också The Antlers skiva "Hospice", också från förra året. Sjukt sorgsen, sjukt vackert, även om den klarat sig minst lika bra utan de distade ljuden. Får bara jobbiga nu-metalrysningar av sådant numer. Låtarna "Kettering", "Sylvia", "Bear" och "Wake" är rysningsframkallande på ett bra sätt, däremot.

En tankenöt till träningsdårarna

Jim Fixx gjorde fitness poppis i USA, skrev böcker om löpning... dog efter ett löppass. Hjärtat. 52 år.





Oliver "Give us a kiss, big tits" Reed, söp som 70 sjömän, rumlade runt och hade kul. Dessutom var han Proximo i Ridley Scotts Gladiator! Levde 61 år.

Om inte Oliver Reed är det bästa valet, borde svaret ligga någonstans mellan de två och deras levnadssätt. Glöm inte bort att ha kul!

Känsliga, titta bort

Apropå ingenting. 90-talet. Fy fan. Och folk kallar medeltiden mörk... Eller var det Kameruns avbytarbänk som var mörk?

Det sista var inte rasistiskt. Jag försöker smöra mig in hos Aryan Brotherhood, så jag får de hänsynslösa hitmen jag alltid önskat mig. Just business. Efter att ha sett en dokumentär om det gänget, är jag övertygad om att de är rätt sorts psykopater för jobbet.

Hmm. Kanske bäst att vara safe. Täcka alla baser. Latinos och mörka gäng har ju hitmen, de med. En trevare: kill the white people!

Maila prislistan.

I utbyte skickar jag, per epost, min Måste Dö-lista med alla mina nemesis (nemesisar?). Den är lång. Mycket jobb blir det. Många hits.

För att citera Bogey: "I think this is the beginning of a beautiful friendship". Nästa år räknar jag med att anställa 40 hitmen i finanskrisen. DET är humanism!

Jag är en medmänniska med gediget samhällsansvar. Därtill när jag emellanåt ett mordiskt hat, men hey - även solen...




Å andra sidan lär väl mitt första möte med mina hitmen se ut som ovan, misstänker jag...

Ett tecken på att jag twittrar för mycket?

Näää! Dessutom skulle ett extra Twitterkonto lösa problemet galant, så det så. Annars kanske jag måste skaffa irl-vänner...



Jag säger som Ferdinand: Jag trivs bättre hääär".

Den är stooor!

Så stor att jag måste använda tre "o" i "stor". Då är den stor.

Eller, för att citera Crocodile Dundee: “You call that a knife? That’s not a knife. This is a knife”

...byt nu ut "knife" mot "dog", och kolla på bilden nedan.




Vill ha en!

Vi måste prata om Västerås...

Ulf Elfving ställer en mycket relevant och korrekt motfråga på en Hollywoodfrus påstående, "Jag älskar Västerås". Han frågar: Varför det?

Jag har varit i Västerås, och kan inte annat än hålla med om det korrekta valet av motfråga.

Han hade visserligen ett mer nyfiket tonfall än jag skulle haft. Jag skulle ha frågat samma sak, men låtit provocerad.

"Varför det!?"

Vafan, en hel tidning om detta!?

När tar det slut? Observera längst ner på magasinet: "Test: Är du Twilightnörd?"

Det enda testet man behöver genomgå för att få svar på den frågan, är om man köper magasinet. Har du köpt det? Om ja, då är du en Twilightnörd.

"I’ll get you, my pretty...”

En mindre happening. Såg plötsligt en domherre. Den första jag sett i år. Livets lilla mirakel. Hann inte hämta luftgeväret.

Anledningen: Äh, jag försökte dressera de små fågelasen till att attackera grannhunden förra vintern. De svek mig. De förtjänar nackskott!

Citerar kristen redneck

"I believe God created me in seven days"

Kommentaren står Bill Hicks för: "Looks like he rushed it!"