Jag vaknade mitt i natten av att det kändes som om jag höll på att ramla ur sängen. Så enkelt var det inte, konstaterades snart. I stället låg jag tryggt placerad mitt i sängen. Däremot var jag jäkligt yr, lite som en elak bakfylla.
Under natten vaknade jag ett par gånger till av yrseln. När det var dags att kliva upp och gå till duschen gick det väl så där. Hittade dit och tyckte det var säkrare att sätta mig på golvet ett tag, medan duschen gjorde sin grej.
Vi spolar tiden framåt någon timme. Ännu syns ingen bättring på horisonten, så jag ringer och sjukanmäler mig, till min stora skam. Känns som om jag sviker, men jag vågar inte sätta mig bakom ratten på bilen och köra sex mil i det tillståndet.
Nu, tolv timmar senare eller så, känns det bättre. Det snurrar fortfarande, men avsevärt mindre. Jag kan böja huvudet utan att riskera att ramla i alla fall. Känns det bra i morgon när jag vaknar, så kan jag åka till redaktionen och försöka göra lite nytta igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar