I dag skulle min vän Hanna på upprop i en kurs hon ska läsa. Låter väl okomplicerat? Vänta bara...
Efter att ha jobbat över på nattpasset kom hon hem, sov ett par timmar, kröp ur sängen och tog sig till t-banan...ja, hon är stockholmare. Men snäll ändå, trots det språkliga lytet.
Hennes linje, röd eller vad den är, gick dock inte i dag, visade det sig. Så hon fick i stället knöla sig in på en buss, som visst tog mycket längre tid på sug att ringla fram till Stockholms universitet.
Väl där manövrerar hon sig fram genom pöbelns legio, bara för att få beskedet att någon mailat antagningen och förklarat, i min väns namn, att hon inte ska gå kursen.
Det ordnade sig, till slut i alla fall, som det brukar göra, bara man har lite tålamod.
Min 08-vän lade nyligen fram teorin att någon med liknande namn som henne skickat mailet, och de strukit min vän av misstag. Men jag är konspiratoriskt lagd! Särskilt som det hela drabbade mig, i och med att jag blev väckt på min lediga dag, när vännen ringde för att berätta.
Jag tror hon har en nemesis. En ärkefiende. Ni vet, som Holmes och Moriarty, Bond och Blofeld.
Alla behöver en Nemesis. Livet blir intressantare då.
Min nemesis heter dygnsrytm, åtföljd av sin henchman sömnrubbning.
God morgon och sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar