Attans

Det är väl klart det inte ska gå att sova ordentligt när det är jobb på g också :)

Tur man är van! Nu kör vi!

Infiltration

Där, mellan Knorrsås och strössel står de plötsligt. Invandrarna. Trygga och stadiga. Ohotade i eget majestät. Steg för steg rotar jag mig med mina saker här i huset.

Next stop ze wörld! No sleep till huvudsta'!

Det kunde ha funkat!

Sängen, dörren och trappen ville inte vara vänner. Nåja, Napoleon vann inte varenda gång, han heller. Jag tröstar mig med det :)

Jobbe?

Nyvaken. Väckt. Nyhetschefen ringde nyss. "Kan du rycka in i morgon?" Klart! En dag är en dag mer än ingen dag, skillnaden däremellan närmast astronomisk i dessa tider. Så det här kan vara enda gången någonsin ni får se mig göra tummen upp den här tiden på dygnet! :)

Hit the road, Jack!

Del två av min resa söderut.





Hej far med de ständiga hängslena! Plåtslagare, takläggare, autodidakt snickare, elektriker och en jävel på att bemästra långkörningar! Länge sedan sist.





A-hoj mellanbroder Trapp! Grubblaren, bilmekanikern och småbarnsfarsan till vars son Isak jag är gudfader till! Likaledes länge sedan sist.





Det var ungefär här jag iklädde mig lillebrorsrollen och i skepnad av Truls vände mig till brorsan med frågan "är vi framme snart?" Sundsvall låg då fem minuter bakom oss eller så.





Halloj, lunchbuffé på Kronans vägkrog! Med två timmars sömn i bagaget och en halvliters snabbt svept citronvatten bak bringan kittlade du dödsskönt i kistan!





Morsning, Sundsvalls Nyheter. Ville bara passa på att tacka för era tidningar. De kom väl till pass när tallrikar, glas och annat skulle slås in. Nyhetsvärdet är alltså icke att förakta! Mjuka nyheter till hårda paket :)





När fadren slapp köra ett slag roade han sig med att kolla igenom vad som låg framför honom i den lånade bussen. Knallskott till pimpelfiske, minsann! En kapsyl till en pava Lapin Kulta, starköl: "Fy, Niklas!" och en parkeringsboljett som snabbt spårades till Västerås, åhå ser man på, ser man på. Kanske kommer journalistgenen i mig från honom, vad tror ni kära läsare? :)





En tupplur senare möts jag av denna bekanta utsikt. Träden känns igen på högra sidan, även om det är lite glesare mellan stammarna, som det även blir bland folket som bebor dessa skogar. Kan det vara..? Ja!





Det är det! Dalarnas län, Smedjebackens kommun. Sulorna ska trampa bekant grus snart nog! Bara passera denna köping så andas jag snart mitt dammiga, grå Morgårdshammars luft igen! Ljuvt är att längta.





Kommunhuset till höger, torget framför och mopperaggaren väntar på att anhangar ska ansluta. Allt som vanligt, alles in ordnung.





Ta-daa! Vägs ände är resans mål, skylten en linje som markerar loppets fullbordande. Längst bort i vänster skymtar industrins skorstenar. Grått, vått, smått. Storslaget i all sin anspråkslöshet. Bygdens son har återvänt till barndoms by.





Och där på andra sidan bron föräldrahemmet. Balkongen, bakom den finns ett rum och där sitter jag nu och skriver det här. Vinkevink, vänner!

Slut på resan för denna gång. Här blir jag tills sommaren är slut. Vårt det bär av efter det? Ja, vem vet. Men jag siktar söderut, hoppas på det bästa.

Hello, Goodbye

... Och där tar likheterna med The Beatles slut :) Det här inlägget är ett sorts farväl till Sundsvall, dokumenterat med min mobilkamera från flytten till det att jag anländer på hemmaplan i mitt Dalarnas län. Lata läsare varnas, det är långt till botten av inlägget.







Hej då, lägenhet 1740210-0 på plan två i Borgmästaren. Nu ekar det tomt mellan dina väggar.





För att bevara din värdighet drog jag ner persiennerna innan jag for. Du ska inte behöva visa dig naken för alla de som passerar längs Köpmangatan utanför.





Adjö, korridoren utanför. I dig satt vi vänner mången gång och delade bakismat och pratade strunt (min dörr är den andra på vänster sida).





Häppårä, slarviga brevbärare som emellanåt glömmer låsa luckorna efter dig sådär charmigt glömskt. Tack ändå för de brev, kort och paket som nådde mig. Jag älskar att få post så till den grad att jag maniskt kollade lådan varje gång jag passerade här. Jag har överseende med de gånger då du omsorgsfullt mosade in tidningar, brev och annat som inte ville få plats. Även solen...





Auf wiedersehen, tvättstugan och alla de obekväma möten man kunde göra med mystiska människor där. Näst efter postlådan gillade jag nog dig mest bland lokalerna här. Inte bara för att det är så meditativt att tvätta (bokade nästan alltid båda maskinerna 11-14 på lördagar), utan även för att det var här jag först mötte och inledde vänskapen med mitt rara charmtroll Carin. Tror det var tre gånger hon satt där på golvet utanför dörren när jag kom in för att hon glömt hämta ut sina kläder i tid. Slarver :)





So long, Borgmästaren. Eller Horhuset som vi också kallade dig. Högst kärleksfullt, ska tilläggas. Din varmt färgade fasad ser jag väl aldrig mer efter besiktningen är gjord på måndag.





Tja då, Sundsvall. Nu vänder vi dig ryggen för sydligare trakter. Flyttlasset går, ett skepp kommer lastat med hopp om framtiden. Vart bär vägen och vilka kommer jag möta längs den? Vad består av vad som varit?

Slut på del ett. Nästa inlägg behandlar resan söderut.

Nu är jag här igen!

Morgår'n by night. Vilt värre.

Rubriken syftar på två saker. För det första är jag på plats hemma i Morgårdshammar. För det andra är jag tillbaka på den här bloggadressen igen efter en lång tids skrivande på blogg.se.

Har ett par inlägg på lager för att inviga det hela. Det första får nog bli en sorts resedagbok, från flytten.

Välkommen hit igen, ni trogna! :)