Hello, Goodbye

... Och där tar likheterna med The Beatles slut :) Det här inlägget är ett sorts farväl till Sundsvall, dokumenterat med min mobilkamera från flytten till det att jag anländer på hemmaplan i mitt Dalarnas län. Lata läsare varnas, det är långt till botten av inlägget.







Hej då, lägenhet 1740210-0 på plan två i Borgmästaren. Nu ekar det tomt mellan dina väggar.





För att bevara din värdighet drog jag ner persiennerna innan jag for. Du ska inte behöva visa dig naken för alla de som passerar längs Köpmangatan utanför.





Adjö, korridoren utanför. I dig satt vi vänner mången gång och delade bakismat och pratade strunt (min dörr är den andra på vänster sida).





Häppårä, slarviga brevbärare som emellanåt glömmer låsa luckorna efter dig sådär charmigt glömskt. Tack ändå för de brev, kort och paket som nådde mig. Jag älskar att få post så till den grad att jag maniskt kollade lådan varje gång jag passerade här. Jag har överseende med de gånger då du omsorgsfullt mosade in tidningar, brev och annat som inte ville få plats. Även solen...





Auf wiedersehen, tvättstugan och alla de obekväma möten man kunde göra med mystiska människor där. Näst efter postlådan gillade jag nog dig mest bland lokalerna här. Inte bara för att det är så meditativt att tvätta (bokade nästan alltid båda maskinerna 11-14 på lördagar), utan även för att det var här jag först mötte och inledde vänskapen med mitt rara charmtroll Carin. Tror det var tre gånger hon satt där på golvet utanför dörren när jag kom in för att hon glömt hämta ut sina kläder i tid. Slarver :)





So long, Borgmästaren. Eller Horhuset som vi också kallade dig. Högst kärleksfullt, ska tilläggas. Din varmt färgade fasad ser jag väl aldrig mer efter besiktningen är gjord på måndag.





Tja då, Sundsvall. Nu vänder vi dig ryggen för sydligare trakter. Flyttlasset går, ett skepp kommer lastat med hopp om framtiden. Vart bär vägen och vilka kommer jag möta längs den? Vad består av vad som varit?

Slut på del ett. Nästa inlägg behandlar resan söderut.