Jäkla betaltant vid Ica.

Ok, skammen och nesan är inte över än. Jag verkar ha en jäkla förmåga att börja en dag på topp och sluta i extremen på andra sidan av skalan. Jag gick till Ica Bergsgatan idag för att handla - en liten butik som uppenbarligen drivs av sadister i jakt på masochister att mysa med om kvällarna. Kassörskan - modell äldre - var väl kanske hyfsat trött och inte på det mest gemytliga humöret. Som Rasmus sa:

"Vem vill väl sitta och väga bananer en fredag kväll?"

Sant. Jag försökte ändå, som jag brukar (faktiskt) att vara trevlig mot dessa vårt samhälles mest idoga arbetsmyror. Jag fyrade av ett leende modell Charmigt och ett försök till ett hest "hej". Om möjligt åkte mungiporna ner ännu mer på kärri...kassamaskinsbefälhavarinnan. "Ok", tänkte jag. Pröjsade med kortet som ett sant barn av det nya millenniet. När kvittot skrevs ut pekade hon med hela handen på det, och sa: "Där!" Jag plockade kvittot, fick med mig varorna - mimade ett "tack för den goda servicen" - och gick ut för att vänta in eftersläntrarna i La Famiglia. Glömde jag något, frågar ni er helt osökt? Jo, det gjorde jag. Min Läkerol Salmiak-ask låg kvar därinne. Till saken hör nu också att jag hade min splitter nya, vita hoodie på mig. Och ett par splitter nya träningsbyxor (kände mig som en engelsk gangsterslyngel f.ö.).

Kassörskan gjorde emellertid sin plikt. Hon gastade efter mig där jag stod utanför dörrarna och väntade med mina matkassar. När jag inte hörde henne, sa hon till Rasmus: "Säg till tjejen i den vita tröjan att hon glömt sin Läkerol!"

För i...nu är det banne mig krig. För de av er som inte vet hur jag ser ut, och tänker att jag kanske mycket väl kan förväxlas med en medlem av det täcka könet slänger jag med en hyfsat nytagen bild från La Famiglias Åre-resa för någon helg sedan. See below for reference...