Jag har ramlat över ett av de tyngsta inläggen jag någonsin läst. Om hur hårt det är att vara tjej ibland. Så med tanke på vad de får stå ut med i sina liv har jag bestämt mig för att försöka skriva en liten hyllning till dessa tuffa vardagskrigare.
Ni får ta mycket skit. I synnerhet äldre män och killar kan betrakta er som mindre vetande. Ni får sämre löner fastän ni får jobba minst lika hårt och ofta till och med tvingas slita ännu hårdare för att nå dit ni vill. Ni får stå ut med dessa månatligt återkommande besvär, som i värsta fall gör en del av er sängliggandes i smärtor.
Ni förväntas ställa upp mycket på oss män - i hemmet, i sängen, med att ta hand om våra gemensamma barn. Det hör inte heller till ovanligheterna att ni får lov att arbeta vid sidan av allt det här också, hur fasen ni nu får allt det att gå ihop. Själv är jag nöjd om jag kommer i tid till skolan på morgnarna.
I er ungdom råkar också många av er ut för att bli gravida långt innan ni - och definitivt långt innan vi killar - är mogna att ta ett sådant ansvar som ett extra litet liv medför. Att ta ett sådant beslut som att göra abort...jag vet inte hur fan de av er som råkat ut för det klarar av det, alltså. Det gör mig tårögd av att tänka på vilket jävla slit det måste vara att hitta den styrkan som krävs av er alla gånger.
Det värsta är om ni då också inte möter all den förståelse och det stöd ni behöver och har rätt till. Och då inte bara från killen, den andra parten ifråga. Eller från familjen. Utan från vårdpersonalen, i vars arbetsuppgifter det fanimig inte ingår att vara fördömande någonstans längs vägen. Vare sig när det gäller att få korrekt och utförlig information om preventivmedel eller under en sådan sak som en eventuell abort. Oftast är det också kvinnor som får jobba med de sakerna i vården. De borde fan veta bättre, alltså.
Med tanke på vad ni får stå ut med från oss killar när vi nyss trätt in i puberteten är det då för övrigt ett jävla under att ni inte avsvär er all kontakt med det manliga könet och blir lesbiska eller asexuella, heller. Det nyps och retas och glos och pekas och skriks idiotiska ord och fan vet allt annat vi kan hitta på när vi inte fattar bättre. Och vissa av oss lär oss aldrig heller, det är det jävliga.
Jag kan inte säga att jag avundas er något av det ovanstående. Ni har en jävla motvind att gå i. Fast jo, en sak avundas jag er. Att så många av er som jag känner ändå går i den motvinden med raka ryggar och inte låter er knäckas eller böjer er ner. Ert mod är enormt. Ni är bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar