Min målsättning för veckan var att vänta med att skriva nya inlägg tills det hände något positivt. Med det ville jag bryta den trend mot bitterhetens mörka kärna som bloggen på sistone färdats mot. Men nu är det slut med experimenterandet på okänd mark här. Back to basics ska det vara. Håll i er.
Det händer ju för fan inget positivt! Det hände fan mer på en minut längs västfronten 1916 än vad det gör här och nu. Vari ligger problemet? Jag är grinigare än på länge, ta mej tusan hundar i en säck med huggormar som slängs in i ett dagis. Anfäkta och anamma, skråpukar och kretiner, blixt och dunder!!! Vad i hela..!
Till exempel förstår jag inte varför ingen utrustning på skolan kan fungera smärtfritt så fort vår grupp närmar sig den. Och varför i Nifelhems kallaste avkrok på en frostjättes balle ska det fan i mig inte gå att trycka "Ångra" mer än en gång i det jävla förbannade radioredigeringsprogrammet Deck!? Det måste fan ha skrivits ihop av en gammal tysk programmerare med mindervärdeskomplex av att ha förlorat två världskrig - som nu ser sin chans att jämna ut ställningen med ett nazi-program.
Varför kan vi inte bara få små behändiga kompendier eller kanske ännu bättre (och tack säger väl träden) några små hjälp-, tips- och genomgångsfiler på en publik server som vi kan hämta om hur alla program vi ska använda dagligen funkar i grunden? Istället för att man som i morse ska masa sig högst upp i J-huset för att halvt om halvt lyssna till en crash-course i grunderna till ett gratis redigeringsprogram vi inte kommer använda utanför skolan!?!? Samtidigt som det i samma sal pågår en separat genomgång av något annat för den andra gruppen!?
Och hur jävla kul i Stalins alla Gulag är det att vara så jävla trött när man går till skolan för att man kom hem så sent från skolan dagen innan att man bara vill förstöra något vackert i ren och skär förstörelselusta för att tillfredsställa utageringsbehovet?
Samt - hur underhållande med ett par mormorsglasögon i Pol Pots gamla Kambodja kan man egentligen ha när alla man umgås med också får lov att tävla i trötthet och stingslighet i omgångar för att de ju går på samma kurs de med? Som att bli utjagad ur en lägenhet för att ha försökt rätta någon som nyss rättat mig...
Lite kul är det förstås att leva och ha hälsan (nåja, snörvel) i behåll, men just nu får allt sådant stå tillbaka för lusten att sticka något vasst i något mjukt.
"Stå still, jak ska para skära lite-kranna."
8 kommentarer:
Jag har ALDRIG fel. Och om jag mot all förmodan någon gång skulle ha fel så vill jag inte bli påmind om det. Alltså, schas ut ur min lägenhet... ;)
...du är i alla fall skyldig mig en kram. Även om det blir en kram med känsla eller en kram med en berusad grizzlybjörn på cirkus du ordnar fram så är det en kram jag vill ha.
Ska fixa nått ryskt lud*r till dig. De kramas mycket om man viftar med sedlar har jag hört.
Ta hellre någon från ett EU-land i så fall, så hon kan ta med sig lite 'priten och ölen upp också. Så får jag dricka henne vacker först, straffknulla henne och tänka på något lokalt som ligger nära till hands.
Killar är alltid desperata och behöver inte dricka någon snygg. Ni ligger med allt.
För det är din pojkvän ett bevis på, eller? :p
Pojkvän? Har jag en sån?
Eh...hade tänkt säga att du visst hade något positivt att se fram emot, men nu vet jag inte om jag vill ta tillbaka det, efter att läst de där kommentarerna ;)
Skicka en kommentar