Hur vet vi egentligen att glad gris smakar bäst? Ingen verkar ha reagerat på smaken, och dess eventuella skillnader, förrän djurplågandet upptäcktes... Och innan det var alla grisar glada, eller?
Hmm... Kan det vara en nödslakt på vårt samvete? "Ok, jag äter grisen... Men den var i alla fall glad".
Dessutom, my fellow carnivores, med handen på hjärtat (eller kanske snarare magen):
Nu när julaftonen är slut... Hur många åt ändå grisröv på julbordet, efter avslöjandena? Lika många som köpt dunkuddar, sedan avslöjandet att birdie nam-nams plockas levande, tro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar