Vaknar tidigt, väckt av mitt giriga inre barn. Ungjäveln.
Slappar och softar i allmänhet. När maten börjar dukas fram, drabbas jag dock av chock.
Vaf..! Hur i helvete kan min familj glömma bort den gravade laxen till julbordet!? Rally till affären blev det.
Någon timme senare, halvvägs igenom julbordet, är jag fortfarande upprörd över att min pundarfamilj torskade laxen till julbordet. Men magen blev nöjd i alla fall. Flera gafflar kom lastade med lax!
Sedan satte det stopp, och jag skanderade: Handduk? Nej-nej. Räcker inte. Nu kastar jag in hela jävla linneskåpet, fan. Ger upp. Bastu, som italienarna säger. Nog.
Därefter blev jag Trötter och Mätters mycket speciella lilla kärleksbarn. Äsch, en kola till då. Man kan trots allt göra inträde på avträdet för ett nedre utträde, innan man själv utträder avträdet, för fortsatt övre inträde.
Ett ärende till kyrkogården hanns förstås också med under dagen, i år också. Lade ljus i minneslunden... Och dansade på fiendernas gravar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar