"I feel terrible"...

...som Han Solo sa i den där filmen i en galax långt, långt bort för länge, länge sedan. Jag önskar att min skalle befann sig i en galax långt, långt bort. För fan vad seg man är idag. Jag känner mig som en gammal man, går framåtlutad och släpar knogarna i marken. Och bensinmannen har varit framme - lägenheten ser för täskig ut. Och munnen min är torr, tungan sträv som sandpapper. Lägg därtill bakiskåt. Jääääävla bakfylla.

Summeringen av gårdagen, så som jag minns den är väl ungefär så här:

Johanna, Matilda och Maria hade ordnat kombinerad födelsedagsfest i samlingsrummet här i Horhuset. Johanna hade framlagt som krav att killarna i la Lega skulle ha stay-ups på sig. Måttligt kul fann jag det för egen del, men eftersom jag är en eftergiven jävel när det gäller tjejer så svalde jag skammen och drog på mig de där überpimpade, genomskinliga fotbollstrumporna för damer som vill se heta ut. Märk väl orden "damer som vill se heta ut" - det funkar för dem naturligtvis. Själv kände jag mig bara billig och slampig. Och inte på det trevliga sättet.

Naturligtvis var de andra manliga offren i la Lega inte på plats när jag var det. Så jag fick smyga ner till samlingsrummet med en bön om att ingen granne skulle gå ut just då. Väl där märkte jag att Johanna uppenbarligen slarvat med att informera de flesta klasskamraterna om det tema jag påtvingats. Vissa i klassen - som jag trott bättre om - gav mig snabba blickar fyllda med nedlåtande förakt (jag är hård mot de hårda och snäll mot de snälla, så är det) - men de flesta tog det med lugn ändå och fattade att meningen var att det skulle roa.

Öhh...jag minns att vi lekte "hela havet stormar" och att Rasmus blev lite väl tävlingsinriktad, så jag fick en saftig armbåge på näsan. Minns även att jag kom på kanske femte eller sjätte plats i leken. Minns även att den gamla vanliga fylleleken spelades. Roligt, roligt men farligt, farligt. För i den leken är det fanimig ingen som hör talas om orden "ta det varligt".

Sedan någon gång hamnade jag och Johanna i Victorias lägenhet, där vi låg och softade och snackade relationer och känslor och sådant shit (jag låtsas vara hård och kall genom att skriva så - för egentligen har jag utvecklats till en sällsamt blödig jäkel av att bo här på plan två i Horhuset).

Efter ett tag märkte både Johanna och jag att det var märkbart mycket tystare ute i korridoren. Hade alla somnat av? Icke så. De jävlarna hade helt enkelt bestämt sig för utgång utan att informera oss om det! Så utan vänner att leka med gick vi helt enkelt in och lade oss i våra respektive sängar. Och här sitter jag nu och mår som om någon gett mig massage med en gatsten i skallen hela natten. Godmorgon och godnatt!