Nej, nu flyttar jag fanimig. Adjö allesamman!

Ledsen att det kommer ut på det här sättet, men jag flyttar härifrån här och nu. Tack till alla mina vänner för den tid som varit. Det här blir mitt flyttkort.

Just ja, jag kanske är otydlig. Det här rör sig om en flytt från en bloggsida till en annan, så det är bara min blogg som flyttas. Jag rör mig inte, utan sitter kvar i min bloggarstol i Sundsvalls centrala del.

Jag har ett liknande färgschema på den nya sidan till att börja med, så att ni känner igen er. Och den här sidan får ligga kvar statisk framöver, så att ingen behöver missa informationen om flytten. Alla nya inlägg kommer hamna på den nya sidan.

Den nya adressen är för säkerhets skull snarlik den här. Allt för er bekvämlighet. Det återstår emellertid en del putsningar på den nya sidan - utseendemässigt är den i sin linda:

http://horseheadedfleshwizard.blogg.se/

Vi ses där!

Sorteras till: klagomålsavdelningen, ärende 07-14521

Biteline har sjunkit ett par snäpp på listan nu, även om de i sista minuten reparerade skadan. Okej att de gör över-genomsnittet-pizzor. Okej att de kanske är ordentliga i övrigt - vad vet jag? Kanske de rastar hunden regelbundet, är snälla mot barn och är allmänt trevliga i Ica-kön. Fine.

Men har det bokats ett bord med soffa en viss tid, ska herr ober fan inte behöva kuta runt som en yr höna i två minuter för att sedan föreslå att vi parkerar oss på trästolarna rakt nedanför teven där vi inget ser.
Visst, jag är inte så kinkig när det gäller den här senaste lilla inneflugan som kallas sport. "Det finns text-TV" är min inställning till livet om jag skulle missa "the game of the year" på Canal+ Sport eller så. Och det finns trots allt något som heter "highlights" som alltid visas efter en intressant match. Men om jag nu sitter där så vill jag inte gå hem några timmar senare med nacken låst i en 90-gradig vinkel bakåt som någon annan jävla ufo-spanare/stockholmsbratspack (rat-a-tat-brat, feckers)

Okej, ilskan är väl en aning obefogad - en sådär fem minuter senare fick vi ett bord med en soffa trots allt. Och jag fick min egen privata lilla hämnd som ett diskret "feck off" till småstadsetablissemanget med notan efteråt också. Men ska det klagas så ska det. Och det ska det. Och det har det. Och det kommer det göras i fortsättningen också :)

It could happen to you, Jour06. Live!

Så fel och synd om alla inblandade, men lik förbannat garvar man.

http://www.youtube.com/watch?v=uTdRNnnyEAQ

Kärlek växer inte på träd. Den köps på burk?

Eller hur ska man tolka det här citatet, från sjukhusserien Green Wing. En överarbetad flerbarnsmor sitter med gråten i halsen efter att ha tappat bort en av småttingarna. Hon vänder sig till sina kollegor och kvider:

"I know I took three morning-after pills to flush him out, but that doesn´t mean I don´t love him, does it!?"

Priceless.

Hangarounds or: the usual suspects.

Jag kanske måste börja variera mitt umgänge lite mer.

En pojkjagande östersundare som får något rovdjursaktigt i blicken så fort hon blir något berusad, en förvånansvärt gay stockholmare (för att vara straight), en hallänning (need I say more), en skånsk lesbisk yngling med enorma bröstfetischer och en überdominant kvinnlig stockholmare är kanske inte en så värst bra blandning för mig och mitt mentala välbefinnande - om jag nu ska våga hoppas på att få behålla mitt stilla sinne och tidigare så goda smak vad gäller kvinnor och potentiella mödrar till mina barn. För självklart är det ju så att jag någon gång skulle vilja sprida mina enormt superba och klädsamt ödmjuka gener vidare.

Kanske har jag redan handikappats på den front som rör besinning och försiktigt urval för lämpliga partners in horizontal crimes. Men det är en svårlöst fråga, som bäst hanteras i andra forum. Jag vill bara säga det, att jag trots allt och lik förbannat inte kan tänka mig ett bättre umgänge än det ovan nämnda. Även om jag på sistone har varit en aning tungsint och svårtolkad. Och tack för att ni lägger er i och försöker dra i fetingbromsen, även om ni drog de värsta slutsatserna i onödan. Att ni bryr er är det viktigaste.

PS. Som bubblare (snarare återkommande favorit egentligen eftersom du var den jag lärde känna allra först här i Sundsvall) på listan ska också nämnas den soft coola och alltigenom grymma ume´-bon i mitt hjärta - fröken etelävuori...eller om det nu var etelävouri det stavas som. Lös koden, vinn en diskning av undertecknad.

Gay consultant hotline - please hold.

Hur bra betyg är det egentligen när en av favoritvännerna ringer (jag är dessutom dalmas för den som inte vet det) och ber mig om tips på vart de bästa gayklubbarna för tjejer på Söder i Stockholm ligger!?

En viskad, halvkvävd protest.

Den som i en tematävling angående singer/songwriters säger Abba och The Creed kan faktiskt ursäktas eftersom genren vid närmare eftertanke är en av de mest svårdefinierade som finns. De kan även ursäktas som inte känner till alternativen Adam Carrol och Devendra Banhart inom den genren. I synnerhet Devendra som ligger inom någon slags acid folk-aktigt mellanting större delen av tiden. Men ni är fortfarande dåååliga! :)

Dagens tips.

Raka er inte när ni är lite småberusade. Det ska upprepas: DON´T drink and shave! Såren är små men svider som fan i läppen.

Killar är världens bästa kön! Basta!

Det var ingen som nappade på att skriva något snällt om killar i allmänhet efter min hyllning till kvinnan, så jag letade reda på en lista som jag slänger in istället då.
Ett antal anledningar till varför killar är det bästa könet, medan tjejer plockar hem bronsplatsen på pallen:

1. En femdagars semester innebär en liten, nätt övernattningsväska.
2. Ett telefonsamtal tar i genomsnitt 30 sekunder.
3. Köer till herrtoaletten förekommer inte.
4. Alla ens orgasmer är äkta.
5. Du behöver inte bära runt på en väska med saker du i realiteten inte har någon nytta av.

6. Du kan gå på toaletten själv och behöver inte tre personer som skall följa med och stötta dig.
7. Du kan vara duschad och färdig på 2 minuter.
8. Genom att samla all disk och göra en kraftansträngning en gång var tredje vecka sparar du både tid och pengar.
9. Förberedelserna inför ditt eget bröllop ordnar sig utan din egen inblandning.
10. Om någon glömmer att bjuda dig till någonting betyder det att de glömt att bjuda dig; Inte att de hatar dig och de kan dessutom fortfarande vara dina vänner.

11. Du behöver inte raka dig nedanför halsen.
12. Inga av dina arbetskamrater kan få dig att gråta.
13. Ingen höjer på ögonbrynen eller tar notis om att du är 37 och fortfarande singel. Det är inte ens någon som tycker att du måste vara underlig.
14. Du kan skriva ditt namn i snön.
15. Du har ingen biologisk klocka som tickar.

16. Lite blommor fixar alla problem.
17. När man fönstershoppar kommer man verkligen hem med ett fönster.
18. Du behöver inte städa hela huset för att någon skall komma och läsa av elen.
19. Din bilmekaniker ljuger inte för dig.
20. Du skiter i att ingen märkt att du klippt dig.

21. Du kan titta på TV med en kompis i flera timmar utan att säga ett ord och ändå inte behöva oroa dig om huruvida han är sur på dig.
22. Hela världen är din personliga pissoar.
23. Samma jobb, mer betalt
24. Grått hår och rynkor ger dig karaktär och personlighet
25. Fjärrkontrollen kommer aldrig att tillhöra någon annan än just dig.

26. Du har ett normalt och hälsosamt förhållande till din mor.
27. Om du glömmer att ringa en vän som du lovat ringa kommer inte dina andra vänner att försöka ta reda på vad du har emot honom.
28. En vacker dag kommer du att bli gubbsjuk - och du ser fram emot det!
29. Du måste inte komma ihåg allas födelsedagar och bröllopsdagar.
30. Livet går vidare, även om man inte har rena lakan.

31. Att ha ölmage är ett utmärkt skäl till att bära T-shirt!

(Tack till Erika för mailet med listan - det kom till nytta som du ser)

Fig-language.

Så kallat fikonspråk är inte bra. Inte om du vill bli journalist. Då ska du glömma allt du lärt dig från gymnasiet och annan senare utbildning om att skriva fint. Du ska också lägga all sorts vilja att formulera dig snyggt, vackert eller snirkligt på hyllan.
Det du SKA göra är att ta ett antal steg tillbaka i din språkutbildning. Ungefär till när du var åtta år eller så. Då Bolibompa var källan till allt underbart livet hade att erbjuda. Och så lägger du ditt språk ungefär på den nivån, för smartare än så ska du inte förvänta dig att dina läsare är. Eller, som en lärare på skolan sa:

- Du måste komma ihåg att inte överskatta din läsekrets.

Med andra ord: "Folk är idioter, och nu ska du skriva som en också för att de ska förstå dig, pojk."

Så en artikel om mjölkbönders hårda vardag måste alltså mjukstartas på följande sätt, kanske:

MUUUUUUUU!...så säger kon. Kor bor i stora hus som kallas ladugårdar. Där äter de hö. Om somrarna får de gå utomhus, i så kallade hagar. Där äter de gräs. Om man sliter i en kos påse, som kallas juver och sitter alldeles under magen kommer det mjölk. Den kan man dricka. Då blir man stark i benen. Men pojkkor, så kallade tjurar ska man inte försöka mjölka. Då kan de bli arga. Då kan de försöka stångas. Att bli stångad gör ont i kroppen. Så ont så man kan börja gråta - eller rentav dö av det. Så mjölka inte tjurar, bara kor.
Kornas ägare kallas bönder. De har det svårt just nu, för pappa staten och farbror EU hatar dem. Bönder är lortiga, säger staten. Usch och tvi, säger farbror EU. Så de luktar! Om de får så mycket pengar i bidrag från oss för att leverera vår mat året om, tycker vi ju att de kunde köpa lite tvål också! Nu ger vi dem mindre pengar, väl?

Och så vidare, och så vidare...fan, om inte skolorna var så underbudgeterade av pappa staten, så kanske man kunde få skriva som en vuxen människa åt de andra offren emellanåt.

Onanerade utanför kvinnokliniken

UR SUNDSVALLS TIDNING (ST) 2007-02-26 13:25

"I lördags onanerade en man i korridoren utanför kvinnokliniken vid Sundsvalls sjukhus. En kvinna som arbetar på sjukhuset kallade polisen till platsen. Enligt kvinnan var mannen i 35-års åldern och hade glasögon. Han lämnade gott om DNA-spår efter sig eftersom han ejakulerade på golvet."

För höge farao, vad hände med den gamla goda tiden när sådant där sköttes på kammaren med nerdragna persienner framför en film med tveksamt moraliskt innehåll? Härlig stad det här, verkligen...not.

Inget för den samvetsömme.

Oh...my...fucking...god.

http://www.youtube.com/watch?v=BcK_meFtnbA&mode=related&search=

Det där var inget man ville se när man var bakis. Fast faktum är att när jag efter tredje klicket på "Watch again" drog upp volymen insåg jag att det ju faktiskt fanns en rätt skön låt där också. Double whammy!

För att jämna ut det en aning slänger jag upp en länk åt de kvinnliga läsarna av denna blogg också (med undantag för Johanna som nog gillar länk 1 betydligt bättre)

http://www.youtube.com/watch?v=NaRrgytJwmk&mode=related&search=

Länk 2 ses bäst med monitorn avslagen eller med en stor skopa humor. Notera vägskylten som skymtar förbi en minut och tre sekunder in i videon i vänstra hörnet :)

OBS! För att till fullo uppskatta humorn i länk 2 bör ni kanske kolla videon den ironiserar först:

http://www.youtube.com/watch?v=1DKUBnIRhQQ&NR

Schemaläggning klar. Lördagens inaktiviteter spikade.

På schemat idag:

...till 11. Sömn, ljuva sömn. Tydligen ringde en av granntjejerna på min dörr vid tiotiden, men jag sov för ovanlighetens skull rätt igenom fascistklockans skrammel.

11-13. Sippa Indian Chai-té (ny favorit, dyr dock). Äta frulle till tonerna av lite soft musik.

13-14. Pröjsa överpris för en klippning. Börjar bli dags när det enda man kan göra med håret är att låta det stå på högkant och spreta som ett konstant knullrufs.

14-17. Tvättid, matlagning. Med möjlighet till tvättstugemord, så många som det verkar ha varit på sistone i vårt avlånga land.

17-Nacksta. Ingen aning. Softa lite mera, antar jag. Och kamma mig om det hinns klämmas in i allt navelskådande som nog kommer inträffa på den här punkten av schemat.

Nacksta-Söndag morgon. Festligt samkväm med sjuksköterskeklass i Nacksta. "He shoots..." Kanske borde ramla lite i trappan innan dess, för att väcka lite omvårdnadskänslor hos dem. Rasmus och Rickard ligger redan före vad gäller den saken - båda har lyckats klämma fötterna i varsin dörröppning för ändamålet.

Nu har någon fan skitit i det blå skåpet!

Jag mår fysiskt och psykiskt illa. Jag känner mig kränkt, nedspottad, våldtagen, utnyttjad, söndersliten. Mina öron blöder och mina ögon tåras. Orden stockar sig i munnen och jag kan inte känna annat än äckel och vemod.

Jag kom som femte person till pizzerian i hörnet där det bara finns bord för fyra. Hamnade alltså vid mongobordet, som ensam sittandes bredvid de andra. Åt min mat i lugn och ro, medan de började prata. Vad jag tvingades höra är orsaken till mitt illamående nu.

I FANIMIG EN HALVTIMME satt mupparna och diskuterade inget annat än världens sämsta jävla musik!!! Backstreet Boys, East 17, Bryan Adams och allt fan vad de heter namedroppades - och varenda jävla låt i diskografin skulle plöjas igenom i falsksång värre än vad en drös Idol-wannabes från mörkaste Skåne skulle kunna prestera.

Jag måste byta umgänge, byta stad och byta liv. Jag vill tillbaka till Dalarna, där tystnaden är king för att allt tomt prat är bortsållat ur våra medvetanden. Det händer för mycket här i Sundsvall - jag vill tillbaka till de få valmöjligheternas förlovade land där man endera badar eller solar på somrarna och bara har två ställen att välja på till helgen där alla är trevliga. Jag vill bara gråta...

Begåvningsreserven sammanträder. Närvarande: en.

Skånsk granntjej satt intill mig. Såg en bok som hon tog upp. Hon höll i boken. Vände på boken. Öppnade boken. Tittade på sidorna i boken. Och utbrast sedan med en heureka-blick "Jaaauuu, ärrrr det härrr en sådan därrr bok?"

Härliga människa. Be cool, stay in school :)

En blygsam hyllning till kvinnan. Ni leve...

Jag har ramlat över ett av de tyngsta inläggen jag någonsin läst. Om hur hårt det är att vara tjej ibland. Så med tanke på vad de får stå ut med i sina liv har jag bestämt mig för att försöka skriva en liten hyllning till dessa tuffa vardagskrigare.

Ni får ta mycket skit. I synnerhet äldre män och killar kan betrakta er som mindre vetande. Ni får sämre löner fastän ni får jobba minst lika hårt och ofta till och med tvingas slita ännu hårdare för att nå dit ni vill. Ni får stå ut med dessa månatligt återkommande besvär, som i värsta fall gör en del av er sängliggandes i smärtor.

Ni förväntas ställa upp mycket på oss män - i hemmet, i sängen, med att ta hand om våra gemensamma barn. Det hör inte heller till ovanligheterna att ni får lov att arbeta vid sidan av allt det här också, hur fasen ni nu får allt det att gå ihop. Själv är jag nöjd om jag kommer i tid till skolan på morgnarna.

I er ungdom råkar också många av er ut för att bli gravida långt innan ni - och definitivt långt innan vi killar - är mogna att ta ett sådant ansvar som ett extra litet liv medför. Att ta ett sådant beslut som att göra abort...jag vet inte hur fan de av er som råkat ut för det klarar av det, alltså. Det gör mig tårögd av att tänka på vilket jävla slit det måste vara att hitta den styrkan som krävs av er alla gånger.

Det värsta är om ni då också inte möter all den förståelse och det stöd ni behöver och har rätt till. Och då inte bara från killen, den andra parten ifråga. Eller från familjen. Utan från vårdpersonalen, i vars arbetsuppgifter det fanimig inte ingår att vara fördömande någonstans längs vägen. Vare sig när det gäller att få korrekt och utförlig information om preventivmedel eller under en sådan sak som en eventuell abort. Oftast är det också kvinnor som får jobba med de sakerna i vården. De borde fan veta bättre, alltså.

Med tanke på vad ni får stå ut med från oss killar när vi nyss trätt in i puberteten är det då för övrigt ett jävla under att ni inte avsvär er all kontakt med det manliga könet och blir lesbiska eller asexuella, heller. Det nyps och retas och glos och pekas och skriks idiotiska ord och fan vet allt annat vi kan hitta på när vi inte fattar bättre. Och vissa av oss lär oss aldrig heller, det är det jävliga.

Jag kan inte säga att jag avundas er något av det ovanstående. Ni har en jävla motvind att gå i. Fast jo, en sak avundas jag er. Att så många av er som jag känner ändå går i den motvinden med raka ryggar och inte låter er knäckas eller böjer er ner. Ert mod är enormt. Ni är bäst.

"Where everybody knows your name."

Rubriken är tagen från ledmotivet till den gamla klassiska serien "Skål" (Cheers) som sändes när jag var liten och oförstörd. Jag ska banne mig börja smyga på den i inledningen av alla förfester hädanefter som tar plats hos mig, tror jag. Och det av följande anledning...

Tänk er följande situation - du har varit duktig och gjort varma mackor till dina kära grannar, och nu sitter ni och tuggar på dem till Melodifestivalens deltävling nummer...nånting.
PLING! PLING! Det ringer på dörren, och utanför står två klasskamrater med systemkassar i nävarna, tittar över axeln på dig, blinkar förvånat och frågar "visst var det väl här det var fest?"

Svar nej, jag skulle tippa på att det är på fjärde våningen ikväll. Med klirrande kassar lommar de funderandes iväg mot trapphuset. En smula fundersam var även jag - inte fasen hade väl jag utlyst något förfestande ikväll? Jag skulle ju inte ens gå ut på krogen, utan bara stanna hemma och ta det väldigt, väldigt lugnt. Var det inte så? En snabb tanke mot hur det såg ut i plånboken (ekande tom) bekräftade snabbt innesittarteorin.

Sätter mig ner några minuter igen - ännu en aning förbryllad. Nu surrar tankarna kring vem som kan ha fått för sig att det skulle förfestas hos mig och sedan spridit det vidare. "Men varför skulle de inte går hit - det är ju alltid förfest på plan två", säger en av granntjejerna från sin plats i sängen/tv-soffan. Jo, kanske det. I och för sig.

PLING! PLING! Med onda föraningar i bakhvudet lunkar jag mot dörren, vars fascistoida ringklocka fortfarande ekar. Två nya klasskamrater står nu där utanför, den ena med sin karakteristiska Minttuu-pava, redo för fest. Jag släpper in dem, de tar plats i sängen och jag undrar nu allvarligt för mig själv vad fan det är som pågår. Ett så kallat hum börjar slå rot i mina tankar om vem som kan ha hävdat att det var fest på plan två.

Sitter still i kanske fem minuter och käkar macka och kollar på Melodifestivalen, och sedan händer det igen. PLING! PLING!...min lugna fasad börjar krackelera. Jag som inte ens ska gå ut ikväll vill väl inte behöva se på när mina klasskamrater festar och har kul med mig i kulisserna, och sedan får jag dessutom städa upp efter allihop ännu en gång efter ännu en förfest!? Utanför väntar, just det, två andra klasskamrater. They travel in pairs. Jag är nog mindre trevlig än vad jag bör vara, pekar bara upp dem mot fjärde våningen dit jag är säker på att festen egentligen ska vara ikväll. Jag följer med dem upp, och mycket riktigt...där sitter han - stockholmaren - och ser nervös ut för att alla människor inte ska få plats i hans lägenhet (som är exakt lika stor som min). Fuck it, tänker jag. Jag går ner och kollar klart på Melodifestivalen, som mer eller mindre pratas sönder ändå när jag för en gångs skull ville se skiten.

Tar sedan fram den öl jag har kvar sedan sist i kylskåpet och trampar upp till plan fyra. Är det fest i horhuset, så är det. Lite smått smickrad blir jag väl kanske ändå, om alla likt blodhundar eller brevduvir söker sig till samma vattenhål som vanligt på helgen. Plan två. Horhuset. Platsen. Myten. Festerna.

FINNES!

En En t-shirt storlek L som påträffades där den låg och gömde sig i min tvättkorg idag. Den är vit, ser billig ut (Jack & Jones) och känner sig förmodligen övergiven.
På framsidan står det tryckt:
"authentic denim recipe A TRUSTED LABEL registered trademark 1975". Jag kan tänka mig att det är Rasmus som är den virrige ägaren till plagget - har även en svart mössa liggandes i en kasse här sedan finmiddagen med det tillhörande Mount Disk - ett nytt berg på kartan som numer raderats från jordens yta.

Frågan är bara: hur hamnade den här tröjan längst ner i min tvättkorg?

Plan 2 goes pretto.

Ikväll är det finfest i Horhuset. Vin och kex och parkinsonbehandlad mjölk (någon slags ost) på dem.

Klädsel: Tydligen ett måste, men inte så noga. Ta på dig frugans långkjol och en samemössa så räknas du som välklädd.

Tider: Ingen tar någon hänsyn till solens vandring ikväll, det är ju fredag för höge farao.

VIP-inbjudan gäller. Endast de finaste skrumplevrarna släpps in, efter noggrann okulär besiktning i dörren. Anledningen till detta är att värdinnorna inte ska riskera att anklagas för att förleda ungdomen. Skrumplever är ett uppenbart bevis på att den skadan redan är skedd.

OBS!!! EJ HELT RUMSRENT!!!

Alla vi killar vet ju hur monotont det är att sitta där bakom nerdragna persienner med Lena Handén och föra ett tvåpartssamtal fastän det bara är en person i rummet. Ni fattar vad jag menar.

För att spexa till det lite har jag kläckt en idé, som bäst genomförs lagom till ett lurigt datum i april. Var gång de små simmarna möts av ett obevekligt dagsljus och en trasa eller ett par pappersrutor istället för en mörk tunnel och ett ägg i slutet drar de en kollektiv suck av besvikelse. Samtidigt är de också lite irriterade - de hade ju packat för en resa till ett varmt ställe liksom, och så hamnade de i en stinkande papperskorg istället.

Vi killar måste vara särskilt kallhjärtade också, för att låta de små simmarna genomlida något sådant, och dessutom i så stort antal åt gången. Jag vet inte hur många miljoner av de små liven vi med berått mod tar död på med jämna mellanrum. Men till och med massmord blir ju tråkigt om man måste göra det om och om igen.

Knepet är som följer, det är mycket enkelt:

Allt som behövs är en mörk handduk, lite tejp och ett ägg (från valfri fågel men struts är lite over the top). Dämpa belysningen i rummet först och främst. Fäst sedan handduken mot en vägg och ställ dig framför den på behörigt avstånd men ändå i närheten. Dra sedan igång ett raskt samtal med Lena H., och när simmarna glada i hågen och med ett hopp om något bättre kommer för att sätta skottet i råttan håller ni fram ägget mellan er och väggen med handduken.

Det som följer bör vara ytterst förvirrande för era simmare, men sjukt underhållade för er. En euforisk glädje sprider sig i deras kollektiva medvetande när de ser ett ägg att sikta på. Likt Gråben i serien märker de inte att de simmar i tomma luften, utan tjuter bara glatt för allt de är värda och simmar utav bara satan mot sitt (korta) livs mål. Därpå blir det ett SPLATT mot väggen och miljoner små simmare vars nackar knäcks mot betongen med endast några millimeter frotté emellan skriker sorgset "But whyyy". Och där står ni själva och garvar läppen av er medan ni frustar "April, april"!

Med så enkla medel kan alltså ett uttjatat nöje vändas till något nytt och fräscht. Bjud sedan er värsta fiende på ägget, så är dagen perfekt.

Useless feckers...

Jämrans fecking Stubo med sitt Sourcecom som internetleverantör. Varför kopplar det ner hela tiden för? Och alltid mitt i en konversation med någon på msn, eller när man laddar ner en uppdatering til ett program på 100-tals Mb också. Lägg en tejpbit över den där sladden, Sourcecom, så ni slipper snubbla över den var och varannan dag! Det är bloody annoying!

Mitt nya jag...

...får fan i mig med en ask cyanid-penslad choklad bli Grumpy-Wan Kenobi tills något bättre dyker upp. Det känns som hand i handske just nu.

Ps. Jag har inte sagt det till er alla, mina kära vänner. Men även när jag är elak och bitter så tycker jag fortfarande om er, glöm inte bort det bland alla svordomar. De är inte riktade åt ert håll.

PS! Min morsa bor inte här...

...men tack ändå för att jag blev dumpad med en jävla monsterdisk som hämtad ur en knarkarkvart. Att få ren skiten är ett fortgående projekt, bör tilläggas.

PANG! PANG! PANG!

Min målsättning för veckan var att vänta med att skriva nya inlägg tills det hände något positivt. Med det ville jag bryta den trend mot bitterhetens mörka kärna som bloggen på sistone färdats mot. Men nu är det slut med experimenterandet på okänd mark här. Back to basics ska det vara. Håll i er.

Det händer ju för fan inget positivt! Det hände fan mer på en minut längs västfronten 1916 än vad det gör här och nu. Vari ligger problemet? Jag är grinigare än på länge, ta mej tusan hundar i en säck med huggormar som slängs in i ett dagis. Anfäkta och anamma, skråpukar och kretiner, blixt och dunder!!! Vad i hela..!

Till exempel förstår jag inte varför ingen utrustning på skolan kan fungera smärtfritt så fort vår grupp närmar sig den. Och varför i Nifelhems kallaste avkrok på en frostjättes balle ska det fan i mig inte gå att trycka "Ångra" mer än en gång i det jävla förbannade radioredigeringsprogrammet Deck!? Det måste fan ha skrivits ihop av en gammal tysk programmerare med mindervärdeskomplex av att ha förlorat två världskrig - som nu ser sin chans att jämna ut ställningen med ett nazi-program.

Varför kan vi inte bara få små behändiga kompendier eller kanske ännu bättre (och tack säger väl träden) några små hjälp-, tips- och genomgångsfiler på en publik server som vi kan hämta om hur alla program vi ska använda dagligen funkar i grunden? Istället för att man som i morse ska masa sig högst upp i J-huset för att halvt om halvt lyssna till en crash-course i grunderna till ett gratis redigeringsprogram vi inte kommer använda utanför skolan!?!? Samtidigt som det i samma sal pågår en separat genomgång av något annat för den andra gruppen!?

Och hur jävla kul i Stalins alla Gulag är det att vara så jävla trött när man går till skolan för att man kom hem så sent från skolan dagen innan att man bara vill förstöra något vackert i ren och skär förstörelselusta för att tillfredsställa utageringsbehovet?

Samt - hur underhållande med ett par mormorsglasögon i Pol Pots gamla Kambodja kan man egentligen ha när alla man umgås med också får lov att tävla i trötthet och stingslighet i omgångar för att de ju går på samma kurs de med? Som att bli utjagad ur en lägenhet för att ha försökt rätta någon som nyss rättat mig...

Lite kul är det förstås att leva och ha hälsan (nåja, snörvel) i behåll, men just nu får allt sådant stå tillbaka för lusten att sticka något vasst i något mjukt.

"Stå still, jak ska para skära lite-kranna."

Till slaktbänken med humöret.

Ok, jag ska försöka att inte vara en sådan grumpy old codger i veckan som kommer, efter klagomål från vänner som tydligen inte känner igen eller gillar mitt nuvarande tillstånd. Ska även försöka vända den trend som varit här på bloggen att bara skriva om bittra saker och dysterhet. Planer har satts i verket, och fan om de går om intet på grund av någon petitess.

Återigen...

...varför gick Victoria runt och frågade mig, gång på gång ikväll, om jag mådde bra? Som jag tidigare har skrivit ser jag ut och låter så här som jag gör. Inget ont menat med det - jag är bara född så. Tack för omtanken, dock.

Ibland...

...springer man på ett citat som är så jävla bra och rätt, så det bara måste återges. Som det här:

"We live the dash between the dates on our tombstones"
- okänd person.

Sug på den en stund innan ni går och lägger er.

Hmm...

...det finns saker man vill säga, rent av skrika ut ibland. Men även om målsättningen med det här forumet är att intet skall förtigas (dvs. medvetet censureras) så lämpar sig det här nog bäst för att yttras i ett Ronja Rövardotter-likt vårskrik.

Om vårhelvetet bara kunde titta fram runt kröken någon jävla gång.

Kom ihåg: Tystnad är längtans ramaskri.

(lyssnar just nu på - Grant Lee Phillips / "Mona Lisa")

Diktafton på beställning.

Jag

är det

gamla Egypten

så som det omnämns

i Bibeln. De sju årens olyckor

lever inom mig. I min såriga arm,

i min själ. Jag slavar under Solen med

att bygga Ditt tempel. Men Faraon - härskaren

närmast det Eviga - ser aldrig ned åt den ensamme slaven.

Kortis om Kent...

...den som vill veta var Kent fått sitt groove från, kan ju testa att lyssna till Visage - exempelvis "Fade to Grey" som är mycket bättre än något av K:s material (möjligen med undantag av låten Sverige)...och sedan pissa på Kent.


Obs! Brasklapp. Det här är inget personligt mot eländesgruppen Kent - tvärtom. Jag har lyssnat på allt deras material genom åren, och funnit att de har absolut ingenting att tillföra världen annat än hybris och fjortis-ångest-tillmötesgående. Fatta att en slö jävel till student gjorde en uppsats på att analysera deras slumpmässigt valda texter! Sålunda har deras skivor definitivt en viktig plats att fylla i dagens samhälle. Som utfyllnad på Humboberget.

MSN Wizard

Jag måste nog fan omprioritera mitt msn-ande. De här mitt-i-natta-samtalen är såväl sjukt trevliga, lärorika och underhållande. Åtminstone för min del, jag vet inte hur mycket jag tråkar ut min msn-partner.

Men jag stjäl sömn från oss båda, vilket inte precis är idealiskt med tanke på det schema jag slavat under de senaste veckorna. Resultatet av det kan bli förödande...

Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och inget sex gör Johnny till en bitter pojke...
Ingen sömn och för mycket spex gör Johnny till en butter pojke...

...var är yxan och dörren?

Heeere´s Johnny!

Old angry bastard...

Jag är inte arg, det är så här jag ser ut och låter, okej!

"I feel terrible"...

...som Han Solo sa i den där filmen i en galax långt, långt bort för länge, länge sedan. Jag önskar att min skalle befann sig i en galax långt, långt bort. För fan vad seg man är idag. Jag känner mig som en gammal man, går framåtlutad och släpar knogarna i marken. Och bensinmannen har varit framme - lägenheten ser för täskig ut. Och munnen min är torr, tungan sträv som sandpapper. Lägg därtill bakiskåt. Jääääävla bakfylla.

Summeringen av gårdagen, så som jag minns den är väl ungefär så här:

Johanna, Matilda och Maria hade ordnat kombinerad födelsedagsfest i samlingsrummet här i Horhuset. Johanna hade framlagt som krav att killarna i la Lega skulle ha stay-ups på sig. Måttligt kul fann jag det för egen del, men eftersom jag är en eftergiven jävel när det gäller tjejer så svalde jag skammen och drog på mig de där überpimpade, genomskinliga fotbollstrumporna för damer som vill se heta ut. Märk väl orden "damer som vill se heta ut" - det funkar för dem naturligtvis. Själv kände jag mig bara billig och slampig. Och inte på det trevliga sättet.

Naturligtvis var de andra manliga offren i la Lega inte på plats när jag var det. Så jag fick smyga ner till samlingsrummet med en bön om att ingen granne skulle gå ut just då. Väl där märkte jag att Johanna uppenbarligen slarvat med att informera de flesta klasskamraterna om det tema jag påtvingats. Vissa i klassen - som jag trott bättre om - gav mig snabba blickar fyllda med nedlåtande förakt (jag är hård mot de hårda och snäll mot de snälla, så är det) - men de flesta tog det med lugn ändå och fattade att meningen var att det skulle roa.

Öhh...jag minns att vi lekte "hela havet stormar" och att Rasmus blev lite väl tävlingsinriktad, så jag fick en saftig armbåge på näsan. Minns även att jag kom på kanske femte eller sjätte plats i leken. Minns även att den gamla vanliga fylleleken spelades. Roligt, roligt men farligt, farligt. För i den leken är det fanimig ingen som hör talas om orden "ta det varligt".

Sedan någon gång hamnade jag och Johanna i Victorias lägenhet, där vi låg och softade och snackade relationer och känslor och sådant shit (jag låtsas vara hård och kall genom att skriva så - för egentligen har jag utvecklats till en sällsamt blödig jäkel av att bo här på plan två i Horhuset).

Efter ett tag märkte både Johanna och jag att det var märkbart mycket tystare ute i korridoren. Hade alla somnat av? Icke så. De jävlarna hade helt enkelt bestämt sig för utgång utan att informera oss om det! Så utan vänner att leka med gick vi helt enkelt in och lade oss i våra respektive sängar. Och här sitter jag nu och mår som om någon gett mig massage med en gatsten i skallen hela natten. Godmorgon och godnatt!

Respektera mig imorgon, please...

Ok, jag väcktes vid fyra av att granntjejen ville ha sällskap hem från arbetsplats benämnd Statoil. Hon är från Stockholm, där den pådyvlade sedvänjan (fikonspråk, javisst) uppenbarligen är att ALDRIG gå någonstans själv efter mörkrets inbrott - tecken #52 på att världen gått åt helvete f.ö. Att sträckan hon har att gå tydligen kallas för våldtäktsparken av infödingarna bidrog till att jag skakade liv i skallen och mer yrt än ystert snurrade iväg för att möta henne vid arbetsplatsen och eskortera damen ifråga.

Den friska luft som slog emot mina kinder gjorde inget annat för mitt allmäntillstånd än att retsamt förklara för mig att jag "kunde legat hemma och sovit nu". Men vad gör man inte för de granna små liven på plan två i Horhuset. Hade någon våldsman försökt något, skulle min enda insats i det rådande läget förmodligen varit att låta den galanta damen springa upp ett redigt försprång hem och därefter resignerat uppbringat ett darrigt "be gentle" för egen räkning. Som sagt - vad gör man inte.

The botched-up bitch of the millenium has spoken.

Dave Attell...

...sa: "You ever made fun of someone so much, you think you should thank them for all the good times you´ve had?"

Absolut. Så...ett big shoutout till Raz, Ville, Emur, M.O. och alla andra jag garvat gott åt! Ni har med era brister förgyllt mången måndag!

På ämnet yoga faller Attells åsikter också i god mån. Nämligen: "If I want my legs behind my head I'll just go to jail, you know? (imiterar en intern i teve-serie) ...'welcome to Oz, bitch!'"

Shake that...

Hmm, jag vill också "get more ass than a toilet seat". Vad har jag missat?

Kontraster är viktigt när man skriver, sa en av mina lärare...

...så därför följer jag upp det förra inlägget om glädje och lycka med en nyligen inträffad msn-diskussion, som så ofta och lätt spårar ur...tema uttråkade msn-are som halkar in på fel ämnen. en vardagsdiskussion om tvättstugor och diskningar resulterade i det här, som exempel. Min vän Carl Vilhelm får stå ut med mycket från mitt håll ibland, ska tilläggas. Håll någon vuxen i handen nu, barn.
...

Johnny säger:
så...nu överger vi det ämnet. för jag tror inte att jag kan göra det så värst mycket roligare än så...

Calle säger:
nej precis, helt sant

Johnny säger:
berätta något kul nu då

Calle säger:
jag diskar, det är kul

Johnny säger:
fett kul.

Johnny säger:
go on, bitch! work that frying pan! yesss, lather it up with foam, yesss...

Johnny säger:
now use the dish brush on it like it´s been a bad frying pan. yeeeeeessss!!!

Calle säger:
hehe, tyvärr är stekpannan redan diskad

Johnny säger:
feck.

Calle säger:
men har lite porslin som reserv

Johnny säger:
där förstördes den fantasin. tack för den

Calle säger:
funkar inte porslin?

Johnny säger:
nej, det är fett osexigt. en stekpanna kan man koppla till hetta och eld - porslin kan man bara koppla till mormors kaffebjudningar...

Johnny säger:
kanske funkar för dig, men inte för mig. för jag är inte någon pervers typ som tänder på porslin. nej, riktiga doningar ska det vara. stekpannor och kastruller. DET är sexigt, det!

Calle säger:
okej...men det får bli nästa gång dårå

Johnny säger:
bäst det. köp en webcam till det, så jag får se stekpannan in action, och från olika vinklar när du skrubbar med diskborsten så teflonet ryker.

Calle säger:
låter som en plan

Johnny säger:
och sedan när du är klar med den, ger du den en bitch slap, spottar på den och slänger den i diskstället och bara går därifrån och lämnar dörren öppen. ååååååååååååh vad sexigt!

Johnny säger:
det är kärlek, det...på så många plan

Calle säger:
javisst! helt klart är det

Johnny säger:
excuse me, i just came in my pants.

Johnny säger:
"notan, tack"

Vi får aldrig glömma...

Lyckan finner vi i de till synes små sakerna. Ett lågt humör kan vändas med en kram. En hand som håller en annan. En kyss. En sång. En blick. Lyckan finns överallt.
Den kan vara svår att se ibland, tyckas svår att nå. Rentav omöjlig. Men i det mörkaste mörker finns alltid ett litet ljus, och i det ljuset finns ett hopp om något bättre. Något större vilar tryggt väntandes på oss alla - i det lilla.

The G-thang, baby!

G på tentan!!! (klapp x3)

G på tentan!!! (klapp x3)

G på tentan!!! (klapp x3)

G på tentan!!! (klapp x3)

G på tentan!!! (klapp x3)

G på tentan!!! (klapp x3)

G på tentan!!! (klapp x3)

Jäkla betaltant vid Ica.

Ok, skammen och nesan är inte över än. Jag verkar ha en jäkla förmåga att börja en dag på topp och sluta i extremen på andra sidan av skalan. Jag gick till Ica Bergsgatan idag för att handla - en liten butik som uppenbarligen drivs av sadister i jakt på masochister att mysa med om kvällarna. Kassörskan - modell äldre - var väl kanske hyfsat trött och inte på det mest gemytliga humöret. Som Rasmus sa:

"Vem vill väl sitta och väga bananer en fredag kväll?"

Sant. Jag försökte ändå, som jag brukar (faktiskt) att vara trevlig mot dessa vårt samhälles mest idoga arbetsmyror. Jag fyrade av ett leende modell Charmigt och ett försök till ett hest "hej". Om möjligt åkte mungiporna ner ännu mer på kärri...kassamaskinsbefälhavarinnan. "Ok", tänkte jag. Pröjsade med kortet som ett sant barn av det nya millenniet. När kvittot skrevs ut pekade hon med hela handen på det, och sa: "Där!" Jag plockade kvittot, fick med mig varorna - mimade ett "tack för den goda servicen" - och gick ut för att vänta in eftersläntrarna i La Famiglia. Glömde jag något, frågar ni er helt osökt? Jo, det gjorde jag. Min Läkerol Salmiak-ask låg kvar därinne. Till saken hör nu också att jag hade min splitter nya, vita hoodie på mig. Och ett par splitter nya träningsbyxor (kände mig som en engelsk gangsterslyngel f.ö.).

Kassörskan gjorde emellertid sin plikt. Hon gastade efter mig där jag stod utanför dörrarna och väntade med mina matkassar. När jag inte hörde henne, sa hon till Rasmus: "Säg till tjejen i den vita tröjan att hon glömt sin Läkerol!"

För i...nu är det banne mig krig. För de av er som inte vet hur jag ser ut, och tänker att jag kanske mycket väl kan förväxlas med en medlem av det täcka könet slänger jag med en hyfsat nytagen bild från La Famiglias Åre-resa för någon helg sedan. See below for reference...

På´t igen.

Småfet, fett oknullad och för närvarande überjävligt otursförföljd.

Det manliga könets svar på ett one-hit wonder förhållandemässigt.

De djupa skogarnas björnsaxtrampare.

Motorklanens motormongo och för övrigt familjens lilla underachiever.

Tamigfan till och med okategoriserad på Victorias killista. Och hon är fanimig "kåå(r)t" hela dagen.

Uppvaktas regelbundet...av CSN. Senast idag då årsbeskedet trillade in. 100 000 i skulder, here I come!

Helt enkelt nummer ett...räknat från botten av listan.

Det är dagsens sanning, barn - ty the Prophet of the Church of the New Dawn of Cynicism has spoken.

Bra dag...verkligen! Not!

Ok, här stod ett långt jävla klagoinlägg som i stund för tänkt publicering raderades när grannen skakade på min stol. Så...bra dag........................................................................................................feck.

BE COOL: BURN DOWN THE SCHOOL!





(not)

Kortis.

Jag fick ett test skickat till mig av en av grannbloggarna. Brukar sällan göra dylika test, och kanske fick jag en påminnelse om varför nu... testet handlade om att jag skulle få reda på om jag tänkte kvinnligt eller manligt. Svaret:

Your Brain is 80% Female, 20% Male

Your brain leans female
You think with your heart, not your head
Sweet and considerate, you are a giver
But you're tough enough not to let anyone take advantage of you!

http://www.blogthings.com/whatgenderisyourbrainquiz/

...what...the...f***

Enligt uppgift klådde jag därmed Rickard med 13 procent. Återigen, alltså...what...the...

Ha!

Little Britain-snubbarna är fan skönt jävla bra i mina ögon. Eller så har de lika kass humor som jag. Som ett exempel på min vanligtvis långsökta humor så tar jag för jämförelses skull något som skedde i dag under bullfrossandet (sker vanligtvis efter det så kallade bullbaket, men tjejerna kunde inte hålla sig som vanligt). En av de granna grannarna tittar till åt mitt håll och sedan bort igen. Min kommentar blir omgående att självgott flinande bräka: "Du lär dig snabbt! Jag är bäst i små doser!"

Ting-Tong the Thai-Bride: You said we would stay in a hotel!

Dudley: Well, it´s like a hotel. But...smaller. And on wheels.

Måste ses för att uppskattas fullt ut. Så se skiten nu!

Check!

Imorgon bär det av till Åre och jag måste checka av min lista för att se om allt är in ordnung:

Kläder: check. En gammal tandborste och en drös osorterade strumpor och moderiktigt håliga boxershorts står man sig gott på.

Raggningsrepliker: check. Så länge damerna bara gillar att bli kallade Boo-boo-kitty-fuck så är jag home safe. Annars måste kanske replikboken utökas till det dubbla jämfört med nu. En 100-procentig ökning med andra ord, från en replik till två.

Skidutrustning: check. Den ligger alldeles utmärkt gömd därhemma i en garderob i källaren bakom ett arkivskåp på andra sidan en brinnande vallgrav omgärdad av fjäderminor framför ett menageri med omatade jaguarer med en skylt på vilken det står "Pandoras Ask".

Gipspaket: check. Eftersom skidutrustningen deponerats på lämplig plats (se ovan) så kan jag med gott samvete lämna det här hemma. Såvida nu inte Rasmus tänkt åka pulka i mördarbacken, förstås.

Långkalsonger/vinterkläder: check. Lämnas hemma, så att jag inte frestas gå ut och leka mig till en lunginflammation när man nu kan tillbringa helgen i en bubbelpool eller bastu med en platta öl eller två i händerna.

Mjukisbyxor: check. De enda rätta byxorna när det ska schlllappas hardcore-style. Men det är mest för omgivningens skull, egentligen är commando eller boxershorts och t-shirt de bättre alternativen.

Kondomer: check. Enligt Hanna är det här det mest ansvarsfulla att ta med sig på Åre-resan. Börjar jag bli gammal - vad hände egentligen med att kramas extra länge, som i Bamse? Eller helt enkelt rycka ut i tid? Ser tjejen ifråga ut som en pölsafabrik därnere så lär ju inte kondomerna vara det som ändå får en att ta risken att doppa, då är det pjäxor på och ut genom dörren som gäller.

Legitimation: check. Kan vara bra att ha, har jag hört. Om inte annat så för att vakten ska kunna kolla av att jag verkligen ser sådan ut.

"Ett glatt humör": check. Hör nu här, barn. Det är bara jul en gång om året, och tomten är död. En oddsräknare borde kunna lista ut vart det glada humöret vanligen lämnas (se punkten "Skidutrustning"). Men ok, jag ska göra mitt bästa för att vara positivt inställd till omvärlden då, bara för att. Klappa i händerna mellan ölen, kanske.

Lämna respektive hemma-principen: check. Så jävla lätt (singel som man är)! Låter jag som någon som varit bortskämd med förhållanden på sistone, eller? Jag är för fan könsordningens version av ett one-hit wonder! Se: "The Safety Dance" av Men Without Hats för vidare information om vad ett one-hit wonder är.

And you shall know me by the trail of my forks...

...Spooning is for babies. Gimme a solid fork anyday, babe!

(för att få ut något av den här ordvitsen blir ni nog tvungna att uppsöka den här grannbloggen http://getrichordietrying.blogg.se/ och läsa inlägget med rubriken "Mys, mys, mera mys")

Till...

...en kär vän som besitter talets gåva. Från undertecknad, med ambitioner på skriftens dito.

Jag har just haft ett av de trevligaste, ärligaste, roligaste, mest rörande (och längsta) samtalen sedan jag flyttade hit, och med stor sannolikhet även innan det också. Så i ärlighetens helgade tecken bör jag väl även erkänna det här på bloggen också. Tack för det tre timmar långa samtalet som säkert hade kunnat fortsätta ännu längre om inte solen hade hotat gå upp och blända oss nattlevande varelser, min älskade vän! Kom ihåg det här inlägget och nedanstående citat också, om vi någon gång blir osams:

"Tyck om mig bäst,
när jag förtjänar det minst,
det är då jag behöver det mest."

Zzz...tentadag idag...feck

Inte var dag man har två galanta damer som sussar frukost i ens säng. Dessvärre befinner jag mig inte i den, då någon måste städa upp efter dem. Trippar försiktigt för att inte väcka de små liven, som ser så snälla och oskyldiga ut när de sover, som små bebisar med lite dregel i mungipan så där. : ) Värre blir det när de vaknar och ska tentastressa. Kanske av den anledningen har de skyfflat tiotalet pillerburkar över mitt bord de senaste dagarna (lugn, mor, det är den snälla sortens piller).

Allvarligt, vafan!?

Snö är bra för en sak, och det är att man kan leka vinterlekar i den. Det är den enda vettiga funktionen jag kan komma på i nuläget i alla fall. Nackdelen stod ganska klart för mig när jag imorse höll på att bli pulvriserad av en snöklump som kom fallandes från taket när jag stod vid bankomaten. Den träffade istället skräpkorgen för kontoutdrag en halvmeter till vänster om mig med en smäll.

Spola fram ett halvt dygn eller så. Samma gata i centrala Sundsvall - Köpmangatan. Sisådär 50 meter närmare porten till Horhuset från bankomaten räknat. >SMACK!<...så har Victoria fått sig en träff i fontanellen av ännu en snöklump som fallit från ovan.

Det måtte väl finnas någon arbetslös akademiker som ni kan skicka upp med en skyffel och ett rep om midjan på taket ändå, Stubo? Eh?

Va? Tenta? Men...jag leker ju...

"Tenta, tenta, tenta, tenta, tenta, tenta..." ordet maler på i skallen som ett mantra varenda jävla dag. Min energi sträcker sig i nuläget till att småmobba grann-Hanna emellanåt, kolla på film...gymma. Och hela tiden ligger detta jävla ord och maler i bakhuvudet. "Tenta, tenta, tenta..." Varför ska det vara så jävla avancerat att öppna en bok, traggla sig igenom den och komma ihåg vad som står där? Minnet är inte, och har aldrig varit på topp helt enkelt. Komma ihåg ditten, komma ihåg datten. Sekretess, upphovsrätt, det allmänna mot det enskilda och fan och hans moster. Lägg till varje liten rubrik ett 20-tal undantag till varje regel.

Idag hade jag yrsel och var illamående ända fram på kvällen också. Och så skulle man sitta där i biblioteket med näsan i en bok, när man nätt och jämnt kan förmå de tryckta bokstäverna att hänga kvar i sidorna. Som om det låg ett filter runt skallen som hindrade all information och alla omvärldsintryck från att nå in i skallen för bearbetning. Feck. That. Shit.

Ljuspunkten i dagens grå tillvaro var att få gå iväg till en snötäckt backe här i Sundsvall och åka bob och tefat med kamraterna. Jag påmindes om att det ju alltid är så jävla mycket roligare när allt glider på i medlut, än när man traskar i motlut. Och att det alltid är roligare att äta lasagne tillsammans än en Paraboll-pizza ensam.

Nya tag imorgon! A-jüss!

Dagens ofrivilliga citat.

1. Hanna lyckades få till det när hon efter maten sade:
- Ja, jag sväljer allt som är flytande!

2. Och så en anonym en. En tjej frågade en kille vad han skulle träna på gymmet, och fick svaret:
- Raggningsrepliker, undanflykter och hur man säger "barnet är inte mitt" på 15 olika språk.

3. Vickan är för skön! Utan att riktigt tänka på det själv serverar hon undertecknad dagens citat bara så där. Dagen efter världens förmodligen mest ihärdiga baksmälla står hon vid diskbänken och säger i ett och samma andetag:
- Jag ska faktiskt ta det lugnt idag, vill-du-ha-en-öl?

Ha! Kolla in det här så får ni se hur illa det var med baksmällan igår också:

http://www.youtube.com/watch?v=5F62XUVhAZs

Självförvållad skada. Status: akut ågrensk

"Shoot him. He has suffered enough"

oy, sicken player man är! Igår hade nämligen ölen ingen som helst chans mot mitt intensivt rasande ursinnes nedbrytande charm. Vilket med andra ord innebär att min skalle i skrivande stund känns som en blöt svamp som försöker stånga insidan av en Dyckert-fabrik. Iajjj!

Skratta inte, vi har lektion idag. Men feck me om jag orkar gå på den bara för att kryssa av hur många gånger en viss kryddig summa nämns. Prioriteringen för dagen är...


Sömn


Mat


Kallduscha och dricka Treo (recipe for success dagen efter kvällen före...testa!)

Siffran efter fem med rätt person (du vet vem du är) skulle ju förstås vara trevligt

Kramas med grannarna framför teven - känner mig sjukt sällskapssjuk

Bakis-gymma ikväll (inte nu för bövelen, just nu orkar jag nätt och jämnt lyfta skallen från kudden)

Hitta glädjen för studierna igen, som tappades för någon vecka sedan

Nämnde jag sömn och mat?

Säg gunatt. Nu måste gammgubben sova igen.

Här delar vi med oss av visheten. Ok, glädjen också då.

Kom ihåg, barn, att den som inte kan skratta åt sig själv, går miste om många goda skratt i livet.


...och andras bevingade pladder får också plats.

Jag tror att mitt ämne är förvirring, men jag kan ha fel.
- Donald E. Westlake

Jag älskar deadlines. Jag älskar det svischande ljudet de åstadkommer när de rusar förbi.
- Douglas Adams

Jag har sex ärliga tjänare, de har lärt mig allt jag vet. Deras namn är Vad och Varför och När och Hur och Var och Vem.
- Rudyard Kipling

Ryktet om min död är starkt överdrivet.
- Mark Twain (i ett telegram till AP 1897)

Mina egna affärer tråkar alltid ut mig till döds. Jag föredrar andra människors.
- Oscar Wilde

Men vad är skillnaden mellan litteratur och journalism?...Journalism är oläsligt och litteratur är inte läst. Det är allt.
- Oscar Wilde (igen)

Det tar två år att lära sig tala men 50 år att lära sig tiga.
- Ernest Hemingway

På tal om ingenting...

...så kan ju den danssugne lyssna på detta stycke bortglömd musikhistoria. Det är då fan att man aldrig hör det här på MTV numer. De har spårat ur och fått hybris, de krakarna.

http://turtleservices.com/redrosrg.mp3

"Si så galä hä blev", som flickan sa...

FECK! Ett paket spaghetti, ett paket couscous, en förpackning hallonkräm, en mjölkliter och lite lösgodis köpte jag för en stund sedan. Notan spräckte hundra-kronorsgränsen! Och affärjäkeln hade inte ens en potatisskalare, som var vad jag mest av allt behövde få tag i. Ska det vara så här, och vart f-n är Sverker O. när man väl behöver honom? Undra på att höjdarna i butikskedjorna lever flott, när det är jag som försörjer de rackarna. Här ville jag i all egoistisk välmening unna mig en potatisskalare, och så slutar det med en nota som skulle kunna hålla ett arbetslag i en kolgruva i tredje världen lyckligt fulla och dumma på krogen i en månad!

"Calling all cars, calling all cars. We´ve got a disgruntled customer in a store, over. He´s shooting up the place whilst screaming something about couscous and a coal mine, over."

"Roger that, dispatcher, we´re on our way, over. Sounds like a Sverker-type situation, over."

"Nah, just blast and bag the creep, over. It´s the third one this week and we can´t afford to pay Sverker again, over."

"Roger that, dispatcher. We´re going in locked and loaded, over. Afterwards, I might even buy myself that potato peeler I´m missing at home. Over and out."

Så kan det gå...om spenderbyxorna är på.

Ur min alkemistiskt lagda kappa drar jag den för aftonen och närmast kommande kvällar följande formel för framgångsrikt tidsfördriv:

1 st. nyinköpt kaffebryggare
+
1 st. ogluttad Sopranosbox (säsong fyra)
+
1 st. Rome-box (säsong ett)
=
..........?

Det korrekta svaret på formeln är kort och gott: FILMUPPESITTARHELGSMARATON FÖR HELA SLANTEN!!! Detta till följd av att jag är en för tillfället ensam och sorgsen dalmas utan vänner, strandsatt i Sundsvall och därtill numer även utan helskägg (efter en del vänliga och mindre diskreta kommentarer om min då rådande nyårslook).
Anledningen till att jag åkte till "Sunkan" redan i onsdags (har inga lektioner förrän på måndag) är att jag tänkte för mig själv "skulle det inte vara skönt att få sitta för sig själv några dagar i lugn och ro innan karusellen drar igång igen, och kanske till och med hinna städa litegrann rentav?"

Fet chans, som den fete jänkaren sade. Redan efter en dag var jag uttråkad och ensam med bara min tama kramkudde Gullan och mitt ego (som på grund av dess enorma omfång tvangs levereras separat vid vår gemensamma födsel) som sällskap.
Så, likt en utmobbad parvel med klirr i lomman gick jag och köpte mig kärlek på åhléns och cdon i form av dvd-boxar och kaffebryggare. För mig var ej annan att få, som Fröding sade. Fast på hans tid fanns det förstås inga dvd-boxar. Inte ens en kopp Löfbergs fanns att tillgå. Inte att undra på då, att herr F. fick sig ett antal icke tidsbestämda semestrar i långärmat.

Nej, nu tänker jag ta mig ännu en sit-down med Tony och gänget. Och därefter tar jag mig väl en sväng ner till Rom och senaten för att klämkäckt karva lite i diktatorn och slentrian-hojta sic semper tyrannis.

Tjillevipp!