Gårdagen bjöd på cirkus

Inte riktig cirkus, dock. Kollektivtrafiksfail, snarare.

BUSS
Först kommer naturligtvis inte bussen i den tid den ska. När jag kommer till hållplatsen fem minuter innan bussen ska vara där enligt tidtabellen, ser jag den passera krönet in mot centrum. Jag väntade då in nästa linje som passerar här, hoppade av där den viker av åt ett annat håll än jag ska till, och promenerade sista biten.

TUNNELBANA
När jag går ner i underjorden, hade den digitala remsan ovanför dörren lika gärna kunnat säga: "Ni som inträden här, överge allt hopp". Istället står där att det år signalfel i båda riktningarna, så det är omöjligt att ta sig direkt till Kungsträdgården (där jag byter till buss sista vägen). Någon pendel går inte än på ett tag, så jag tar tuben. Kommer så långt som till Västra Skogen. Därifrån gäller ersättningsbuss.

BUSS
Ersättningsbussen har ringts in, men ingen av personalen på plats vet när den ska komma. Medan jag står där, hinner säkert två, tre, fyra tunnelbanelaster med morgonpendlare extra dyka upp. Folkmassan växer.

Till slut kommer: EN buss! Fler är inringda, men de dyker tydligen upp som de behagar. Och nu ser jag det sorgligaste jag sett på länge. Folk lösgör sig ur massan, och springer mot bussen. När de inser att bussen inte stannar, utan kommer åka runt en vändplan för att komma tillbaka till platsen de sprungit ifrån vänder de inte. Nej, de springer EFTER bussen, hela vägen. När bussen sedan stannar, står där redan en klunga och bromsar upp löparidioterna. Bussen fylls på rekordtid. Ett problem, bara. Den kan inte åka någonstans, eftersom folk står packade ända fram till dörren, och PÅ tröskeln. Dörren går alltså inte ens att stänga. Lik förbaskat vägrar folk gå av bussen, ens när chauffören stängt av motorn och sagt att de inte kan åka med. Idioterna låtsas inte höra, tittar bort och väntar på att chauffören ska ge upp.



Lynchstämningen som varit mot SL ändrar nu inriktning. Nu är det de i bussen det sägs elaka saker om istället. "Kasta av de där jävla snorungarna", skriker någon. Jag kollar, och ser inte en enda tonåring i dörren. Istället ser jag vuxna, till och med medelålders människor stå där. Inte för att bussen skulle kunna åka någonstans. Framför den står fullt med folk ivägen, som också vill på.

Det var i det ögonblicket jag beslöt mig för en annan lösning.

TUNNELBANA
Jag åker tillbaka till Sundbybergs centrum, och tar pendeltåget, som det nu blivit fart på igen. Åker till T-Centralen.

PENDELTÅG
Inga konstigheter här. Från centralen blir det tunnelbana mot Östermalm, där jag studerar.

TUNNELBANA
Inget utöver det vanliga händer. Från Karlaplan promenerar jag sista vägen, för att få lite frisk luft.

FRAMME
Men är det inte slut. Vid skolan ser det ut så här!

Brandlarmet har utlösts, och jag står i nästa folksamling i tio minuter eller så, tills vi släpps in. Ingen har sagt att vi får gå in, men flocken rör sig ändå ditåt. Ingen hindrar oss. Lektionen fortsätter. Jag kom kanske 1t 20m försent.

CIRKUS