Mumford and sons är en grupp jag börjat lyssna på, efter Twittertips. Har inte lyssnat så mycket, men vill ändå göra ett försök på en låt jag verkligen gillar av dem.
"The Cave" heter den. Har hört den förut, men upplever den till och med bättre än hur jag mindes den. Som om Devendra Banhart (inledningen), Kimya Dawson (fraseringen därefter) och Sufjan Stevens (väggen av instrumentljud som byggs upp) haft ett litet gangbang och fått fyra musikaliska blandbarn. Och så trumpeten i bakgrunden mot slutet, som påminner om en Beatleslåt jag inte minns namnet på. Fint!
Lyssna på deras debutalbum "Sigh no more" från 2009. Jag ska lyssna in mig mycket på det nu i veckan, har jag bestämt.
För övrigt rekommenderas också The Antlers skiva "Hospice", också från förra året. Sjukt sorgsen, sjukt vackert, även om den klarat sig minst lika bra utan de distade ljuden. Får bara jobbiga nu-metalrysningar av sådant numer. Låtarna "Kettering", "Sylvia", "Bear" och "Wake" är rysningsframkallande på ett bra sätt, däremot.
2 kommentarer:
Oj vad lustigt, jag är helsåld på både Sigh no more och Hospice för tillfället, är i princip det enda jag lyssnar på just nu. Och så trillar man in på någon random blogg via Twitter och så tipsar du om just de två. hur som, absoluta favoriten på Hospice är utan tvekan Two. Väldigt vackert.
Ja, den är fin. Blev tvungen att spela den nu, bara för det :)
Synes och höres på Twitter!
Skicka en kommentar