... Ska jag ägna mig åt matematik och minnen. Helkväll. Ett riktigt äventyr. För det ena är jag rikskass på, det andra är jag alltför bra på. Som det här, till exempel!
Minne: regnar utanför tåget. Då kommer jag att tänka på geografiläraren jag hade i gymnasiet. Tuvan. Övermåttan hurtig och glad, mådde nog som bäst när han fick prata inför en halvsövd klass om alla olika sorters stenar som finns att hitta i den från framtidssamhället förpassade naturen.
Han hade en ryggsäck det stod Nafnaf på. "Se, där kommer Nafnaf", brukade vi säga när han kom flinandes uppför mördarbacken till die schule på sin cykel. Förmodligen samma rangliga åbäke han cyklade Sverige runt på en sommar. "Det var tungt uppför, för då åkte jag efter kusten med ständig motvind. Men söderut gick det hur lätt som helst", berättade han.
Hans läppar var smala och ständigt blå. Som om han sprang dag ut och dag in i skogen för att slafsa blåbär. Bakom tjocka glasögon från obestämd del av 1900-talet plirade ett par små, små ögon saktmodigt, tålmodigt på omgivningen.
Enda gången jag ens hört att han ska ha brusat upp var när han hittade amerikanske utbytesstudenten i dotterns sovrum. Obs! Obekräftat rykte!
Varför tänker jag på honom nu, nio år senare? Jo, för att det regnar och på grund av em historia han berättade om regn i ett av de få vakna tillstånden jag hade på hans lektioner.
När första Bernadotten kom på import från Frankrike till vårt land klev han av båten i Skåne. Där talades noll franska (nätt och jämnt svenska ju :p). Så pöbeln som kommenderats dit för att hälsa kungen välkommen hade fått order om att se glada ut, veva med handflatorna i luften och skrika "vi vill ha regn!" om och om igen med glada röster. Varför? Jo, för på skånska lät det mest likt "vive la roi" (leve kungen).
Därför.
Inte svårt att räkna ut vad jag är dålig på, va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar