Jobbe?

Nyvaken. Väckt. Nyhetschefen ringde nyss. "Kan du rycka in i morgon?" Klart! En dag är en dag mer än ingen dag, skillnaden däremellan närmast astronomisk i dessa tider. Så det här kan vara enda gången någonsin ni får se mig göra tummen upp den här tiden på dygnet! :)

Hit the road, Jack!

Del två av min resa söderut.





Hej far med de ständiga hängslena! Plåtslagare, takläggare, autodidakt snickare, elektriker och en jävel på att bemästra långkörningar! Länge sedan sist.





A-hoj mellanbroder Trapp! Grubblaren, bilmekanikern och småbarnsfarsan till vars son Isak jag är gudfader till! Likaledes länge sedan sist.





Det var ungefär här jag iklädde mig lillebrorsrollen och i skepnad av Truls vände mig till brorsan med frågan "är vi framme snart?" Sundsvall låg då fem minuter bakom oss eller så.





Halloj, lunchbuffé på Kronans vägkrog! Med två timmars sömn i bagaget och en halvliters snabbt svept citronvatten bak bringan kittlade du dödsskönt i kistan!





Morsning, Sundsvalls Nyheter. Ville bara passa på att tacka för era tidningar. De kom väl till pass när tallrikar, glas och annat skulle slås in. Nyhetsvärdet är alltså icke att förakta! Mjuka nyheter till hårda paket :)





När fadren slapp köra ett slag roade han sig med att kolla igenom vad som låg framför honom i den lånade bussen. Knallskott till pimpelfiske, minsann! En kapsyl till en pava Lapin Kulta, starköl: "Fy, Niklas!" och en parkeringsboljett som snabbt spårades till Västerås, åhå ser man på, ser man på. Kanske kommer journalistgenen i mig från honom, vad tror ni kära läsare? :)





En tupplur senare möts jag av denna bekanta utsikt. Träden känns igen på högra sidan, även om det är lite glesare mellan stammarna, som det även blir bland folket som bebor dessa skogar. Kan det vara..? Ja!





Det är det! Dalarnas län, Smedjebackens kommun. Sulorna ska trampa bekant grus snart nog! Bara passera denna köping så andas jag snart mitt dammiga, grå Morgårdshammars luft igen! Ljuvt är att längta.





Kommunhuset till höger, torget framför och mopperaggaren väntar på att anhangar ska ansluta. Allt som vanligt, alles in ordnung.





Ta-daa! Vägs ände är resans mål, skylten en linje som markerar loppets fullbordande. Längst bort i vänster skymtar industrins skorstenar. Grått, vått, smått. Storslaget i all sin anspråkslöshet. Bygdens son har återvänt till barndoms by.





Och där på andra sidan bron föräldrahemmet. Balkongen, bakom den finns ett rum och där sitter jag nu och skriver det här. Vinkevink, vänner!

Slut på resan för denna gång. Här blir jag tills sommaren är slut. Vårt det bär av efter det? Ja, vem vet. Men jag siktar söderut, hoppas på det bästa.

Hello, Goodbye

... Och där tar likheterna med The Beatles slut :) Det här inlägget är ett sorts farväl till Sundsvall, dokumenterat med min mobilkamera från flytten till det att jag anländer på hemmaplan i mitt Dalarnas län. Lata läsare varnas, det är långt till botten av inlägget.







Hej då, lägenhet 1740210-0 på plan två i Borgmästaren. Nu ekar det tomt mellan dina väggar.





För att bevara din värdighet drog jag ner persiennerna innan jag for. Du ska inte behöva visa dig naken för alla de som passerar längs Köpmangatan utanför.





Adjö, korridoren utanför. I dig satt vi vänner mången gång och delade bakismat och pratade strunt (min dörr är den andra på vänster sida).





Häppårä, slarviga brevbärare som emellanåt glömmer låsa luckorna efter dig sådär charmigt glömskt. Tack ändå för de brev, kort och paket som nådde mig. Jag älskar att få post så till den grad att jag maniskt kollade lådan varje gång jag passerade här. Jag har överseende med de gånger då du omsorgsfullt mosade in tidningar, brev och annat som inte ville få plats. Även solen...





Auf wiedersehen, tvättstugan och alla de obekväma möten man kunde göra med mystiska människor där. Näst efter postlådan gillade jag nog dig mest bland lokalerna här. Inte bara för att det är så meditativt att tvätta (bokade nästan alltid båda maskinerna 11-14 på lördagar), utan även för att det var här jag först mötte och inledde vänskapen med mitt rara charmtroll Carin. Tror det var tre gånger hon satt där på golvet utanför dörren när jag kom in för att hon glömt hämta ut sina kläder i tid. Slarver :)





So long, Borgmästaren. Eller Horhuset som vi också kallade dig. Högst kärleksfullt, ska tilläggas. Din varmt färgade fasad ser jag väl aldrig mer efter besiktningen är gjord på måndag.





Tja då, Sundsvall. Nu vänder vi dig ryggen för sydligare trakter. Flyttlasset går, ett skepp kommer lastat med hopp om framtiden. Vart bär vägen och vilka kommer jag möta längs den? Vad består av vad som varit?

Slut på del ett. Nästa inlägg behandlar resan söderut.

Nu är jag här igen!

Morgår'n by night. Vilt värre.

Rubriken syftar på två saker. För det första är jag på plats hemma i Morgårdshammar. För det andra är jag tillbaka på den här bloggadressen igen efter en lång tids skrivande på blogg.se.

Har ett par inlägg på lager för att inviga det hela. Det första får nog bli en sorts resedagbok, från flytten.

Välkommen hit igen, ni trogna! :)

Nej, nu flyttar jag fanimig. Adjö allesamman!

Ledsen att det kommer ut på det här sättet, men jag flyttar härifrån här och nu. Tack till alla mina vänner för den tid som varit. Det här blir mitt flyttkort.

Just ja, jag kanske är otydlig. Det här rör sig om en flytt från en bloggsida till en annan, så det är bara min blogg som flyttas. Jag rör mig inte, utan sitter kvar i min bloggarstol i Sundsvalls centrala del.

Jag har ett liknande färgschema på den nya sidan till att börja med, så att ni känner igen er. Och den här sidan får ligga kvar statisk framöver, så att ingen behöver missa informationen om flytten. Alla nya inlägg kommer hamna på den nya sidan.

Den nya adressen är för säkerhets skull snarlik den här. Allt för er bekvämlighet. Det återstår emellertid en del putsningar på den nya sidan - utseendemässigt är den i sin linda:

http://horseheadedfleshwizard.blogg.se/

Vi ses där!

Sorteras till: klagomålsavdelningen, ärende 07-14521

Biteline har sjunkit ett par snäpp på listan nu, även om de i sista minuten reparerade skadan. Okej att de gör över-genomsnittet-pizzor. Okej att de kanske är ordentliga i övrigt - vad vet jag? Kanske de rastar hunden regelbundet, är snälla mot barn och är allmänt trevliga i Ica-kön. Fine.

Men har det bokats ett bord med soffa en viss tid, ska herr ober fan inte behöva kuta runt som en yr höna i två minuter för att sedan föreslå att vi parkerar oss på trästolarna rakt nedanför teven där vi inget ser.
Visst, jag är inte så kinkig när det gäller den här senaste lilla inneflugan som kallas sport. "Det finns text-TV" är min inställning till livet om jag skulle missa "the game of the year" på Canal+ Sport eller så. Och det finns trots allt något som heter "highlights" som alltid visas efter en intressant match. Men om jag nu sitter där så vill jag inte gå hem några timmar senare med nacken låst i en 90-gradig vinkel bakåt som någon annan jävla ufo-spanare/stockholmsbratspack (rat-a-tat-brat, feckers)

Okej, ilskan är väl en aning obefogad - en sådär fem minuter senare fick vi ett bord med en soffa trots allt. Och jag fick min egen privata lilla hämnd som ett diskret "feck off" till småstadsetablissemanget med notan efteråt också. Men ska det klagas så ska det. Och det ska det. Och det har det. Och det kommer det göras i fortsättningen också :)

It could happen to you, Jour06. Live!

Så fel och synd om alla inblandade, men lik förbannat garvar man.

http://www.youtube.com/watch?v=uTdRNnnyEAQ