Första inlägget, och fanken vet vad jag ska skriva om. Meningen med livet, döden och hela härket känns utslitet och beige. Så f**k that for now.
Och f*n och hans moster skriver så mycket bättre om musik och formulerar sig så mycket fyndigare än undertecknad nedtecknare har ork till.
Blir garanterat så att jag i mer eller mindre vaket tillstånd kommer att pula ihop något om ovanstående saker ändå, förstås. Men den taggtråden grenslar vi i våra hotpants när den kommer, som flickan sa. Låt oss nöja oss med att konstatera att the king of carrot flowers har anlänt på blogg-scenen så länge, bara. Jag ska försöka vara mer ödmjuk än vissa andra, och snällare än jag känner mig till vardags.
Land Ho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar