Funderar på en sak. Argumenten om att acceptera och rentav respektera folks val, det vill säga klicken som röstat på SD av vilka anledningar det nu må vara – innebär det att vi accepterar, rentav respekterar tyskarnas val 1932 också?
Då röstade 33 procent av det tyska folket på NSDAP, en siffra som ökade till 44 procent i nyvalet. Mångt mycket mer folkets vilja där än här, med andra ord.
Vad som sedan följde vet vi. Män och kvinnor i blanka stövlar gåsmarscherade världen runt under förevändningen att de behövde lite mer benutrymme. Undra på, de hade väl två högerstövlar på. Synd om dem. Icke-tyskar var inte överdrivet populära under det av folket välsignade styret – men dessa dugde gott till att värma kaminerna med, tyckte Adde med den kantiga mustaschen. Där andra såg problem, såg han alltså lösningen, om än en slutgiltig sådan.
Frågar man runt off the record i SD, eller ännu hellre, bland medlemmar i Svenskarnas parti – numer invalda i kommunfullmäktige i Grästorp med ett mandat – är det inte otänkbart att de menar att vad som sedan följde, aldrig hänt. Och de argumenten måste vi väl acceptera, rentav respektera. De har ju valt att tro så, trots allt.
Fotnot: Svenskarnas parti hette innan namnbytet Folkfronten, innan det Nationalsocialistisk front. Består av förmodat blonda och resliga män och kvinnor. Tills för inte så länge sedan roade de sig med att fira födelsedagen för den där mannen i kantig mustasch, som ledde gåsmarschen. De är det enligt mig veterligen enda parti som SäPo finner för gott att hålla ett öga på.
