Min modellkarriär går strålande.

.. och nästa vecka ska jag plåtas för Björn Borg. Nej, så är det nu inte. Min vän Hanna såg den här i tunnelbanan i Stockholm och tyckte det såg ut som mig. Jag ser likheter, skillnader – och har kommit till insikt: aliens. Måste vara så. Jag har sett Body Snatchers!

Det snurrar i min skalle

Jag vaknade mitt i natten av att det kändes som om jag höll på att ramla ur sängen. Så enkelt var det inte, konstaterades snart. I stället låg jag tryggt placerad mitt i sängen. Däremot var jag jäkligt yr, lite som en elak bakfylla.

Under natten vaknade jag ett par gånger till av yrseln. När det var dags att kliva upp och gå till duschen gick det väl så där. Hittade dit och tyckte det var säkrare att sätta mig på golvet ett tag, medan duschen gjorde sin grej.

Vi spolar tiden framåt någon timme. Ännu syns ingen bättring på horisonten, så jag ringer och sjukanmäler mig, till min stora skam. Känns som om jag sviker, men jag vågar inte sätta mig bakom ratten på bilen och köra sex mil i det tillståndet.

Nu, tolv timmar senare eller så, känns det bättre. Det snurrar fortfarande, men avsevärt mindre. Jag kan böja huvudet utan att riskera att ramla i alla fall. Känns det bra i morgon när jag vaknar, så kan jag åka till redaktionen och försöka göra lite nytta igen!

Jag måste kliva upp för att fortsätta sova.

Varför? Jo, för att företaget jag hyr av har beslutat att jag ska få en ny säng. Klockan sju ska den levereras, vilket jag fick sms om i går kväll.

"Hej Tobias! Imorgon strax efter 07.00 kommer vaktmästaren & jag för att ge dig en ny säng.. Är du hemma eller på jobb då?!"

Mitt svar:

"Jag jobbar till midnatt, så jag är i bästa fall nyvaken då", var tänkt som ett artigt sätt att säga "Nej, för fan, jag sover då! Kom senare". Det gick dessvärre inte fram, misstänker jag. Strax därpå plingar det till i telefonen igen:

"Okej då ses vi då :)"

Nu hoppas jag bara att det är en otroligt skön säng de tänker kånka in hit och inget nerköp. Varför är jag nu vaken den här tiden, tänker kanske någon nu.. jo, för att kvällsjobbarens dygnsrytm inte tillåter att jag somnar än på åtminstone några timmar. Jag är med andra ord rätt så pigg – vilket jag inte kommer vara klockan sju.

Osis.

Beordrad att blogga.

Eftersom Christian beordrar saker till höger och vänster sedan han blev lärare (vet inte om det är ett bra tecken), så tar jag mössan i hand och skriver ett inlägg – om Christian!

Han är en saktmodig man, en av Guds allra enklaste prototyper. Jag är fortfarande skyldig hans föräldrar uppskattningsvis två stora förpackningar med Billy's Pan Pizza sedan gymnasiet, kom jag på nu.

Han är född på samma dag och år som Britney Spears – och faktiskt, de sjunger ungefär lika bra.

I julas höll jag på att ge honom en hjärtinfarkt eller något, när bilen fick lite sladd på den snorhala genvägen (som han föreslog!) – det visade sig hänga samman med att hans bil fått sig en kyss av en annan bil tidigare, så det kunde jag väl förstå.

Av någon anledning måste han alltid spela med de gula arméerna när vi kör brädspelet Risk. Vi har aldrig riktigt utforskat vari hans besatthet av de gula arméerna kommer ifrån, men det är nog jämförbart med baseballspelare som aldrig tvättar suspensoaren eftersom "den ger tur".

Hm. Han heter Gillis i mellannamn, efter en far- eller morfar. Lite udda namn, men ett bra namn. Det var en Gillis som slog ihjäl något dussin rödrockar i slaget om Culloden på 1700-talet, så med det i minne brukar jag bara reta honom till en viss gräns.

Ha det bra, Pors!

Utsikten från mitt nuvarande jobb

... och så lite av inredningen.

En skärmytsling i det så kallade könskriget.

För ett par veckor sedan skrev jag uppgivet på Twitter: "Fan vad tröttsamt att läsa om kvinnor som ser ner på män, och män som förringar kvinnor. Sätt er på skämsstolen och skaka hand sedan. Puckon."

I går var det dags igen, då det dök upp en Retweet (RT) i min lista (feed). RT är när någon jag följer tycker att någon annan har skrivit något smart, bra, roligt eller dumt, RT-markerar, och så dyker det markerade upp i min feed, vare sig jag följer den personen eller inte.

"Män som ser på Simpson har små.. Hjärnor. Bland annat. #skittv", och så var vi där igen. Irritationen tar vid. Först undrar jag om hon kan några bra skämt om svarta och judar också, under förmodan att det skulle vara svarta eller judiska män i så fall. Snart nog har jag överreagerat med kontringen: "Kvinnor som tittar på Sex and the City har en walk-in closet till hjärna, med dörren på glänt. #skittv".

Men så kommer jag på att det kanske inte är män som kollar på vare sig The Simpsons eller annat tidsfördriv på tv hon har något emot i allmänhet. Hon äter säkert med god aptit vare sig det är en man eller kvinna som lagat maten. Kanske är det bara en man som ser på The Simpsons hon har något emot. Bra så.

Ställer ändå undan en extra stol i hörnet för henne med.

Lite fakta om mig.

Min dansstil liknar en man med extrem simultankapacitet, vad gäller att fimpa en cigarett med varje fot. Ni hittar mig i baren.

För övrigt gillar jag inte kung Bore.